Förslag till avgörande av generaladvokat Francis G. Jacobs föredraget den 26 november 1998

1 Originalspråk: engelska.

2 Direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178).

3 Enligt artikel 16.1 i direktivet var medlemsstaterna skyldiga att införliva direktivets bestämmelser senast den 28 december 1991. Genom beslut 92/10/EEG (EGT L 70,1992, s. 27; svensk specialutgåva, område 13, volym 22, s. 3) använde sig rådet av den befogenhet det tilldelats enligt artikel 16.2 och senarelade tidsfristen för införlivande av direktivet till den 31 december 1992.

4 Denna fotnot gäller bara den engelska språkversionen.

5 Artikel 4.3 innehåller bestämmelser som motsvarar artikel 4.4 a beträffande EG-varumärken, och gäller EG-varumärken som är kända i gemenskapen. Skyddet för ett sådant varumärke är emellertid obligatoriskt, inte frivilligt.

6 EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3.

7 Dom av den 11 november 1997 i mål C-251/95, SABEL (REG 1997, s. I-6191).

8 Se kommissionens förslag (EGT C 351, 1980, s. 1, och EG-bulletinen, supplement 5/80).

9 Det finns en mängd litteratur på området: se särskilt Mostert, Frederick W., Famous and Well-Known Marks, An International Analysis, Butterworths, 1997.

10 Denna rapport utarbetades av den internationella byrån mot bakgruna av diskussioner i november 1995 beträffande definitionen av ett välkänt varumärke, WKM/CE/1/2, punkt 35.

11 Eller helt och hållet känd, men denna betydelse är helt klart inte tillämplig på varumärken.

12 Annette, Kur, Well-known marks, highly renowned marks and marks having a (high) reputation — what's it all about?, 23 IIC 218 (1992).

13 Jämför diskussionerna kring ett välkänt varumärke som hölls av Världsorganisationen för immateriell äganderätt (WIPO) i Geneve. Se särskilt de handlingar som därefter framtogs för den ständiga kommittén för varumärkesrätt, industriell design och geografiska beteckningar i samband med dess möte i juli 1998: SCT/1/3, SCT/1/5, SCT1/6.

14 Van Innis, Thierry, Les signes distinctifs, Bryssel, 1997, s. 467—469.