Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 21 januari 1999

I mål C-416/97,

DOMSTOLEN (fjärde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden P. J. G. Kapteyn samt domarna J. L. Murray och H. Ragncmalm (referent), generaladvokat: J. Mischo, justitiesekretcrare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 13 oktober 1998 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Rättegångskostnader

1. Europeiska gemenskapernas kommission har genom ansökan, som inkom till domstolens kansli den 9 december 1997, med stöd av artikel 169 i EG-fördraget väckt talan om fastställelse av att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt

2. Enligt artikel 18.1 första stycket i direktiv 93/119, artikel 2.1 första stycket i direktiv 94/42 och artikel 2 första stycket i direktiv 94/16 skulle medlemsstaterna den 1 januari 1995 vad beträffar de två förstnämnda direktiven och senast den 1 mars 1995 vad beträffar det tredje direktivet sätta i kraft de lagar och andra författningar som var nödvändiga för att följa direktiven. Enligt artikel 3.1 första stycket i direktiv 93/118 skulle medlemsstaterna senast den 31 december 1993 vad gäller vissa bestämmelser och senast den 31 december 1994 vad gäller andra bestämmelser sätta i kraft de lagar och andra författningar som var nödvändiga för att följa detta direktiv.

3. Då kommissionen inte erhöll något meddelande om åtgärder för införlivande av dessa direktiv med den italienska rättsordningen, och då den inte kände till någon annan omständighet som gjorde det möjligt för den att sluta sig till att Republiken Italien hade uppfyllt sina skyldigheter, inledde den, genom skrivelser av den 2 augusti 1995 vad beträffar de tre förstnämnda direktiven och av den 16 maj 1995 vad beträffar det sistnämnda, ett förfarande i enlighet med artikel 169 i fördraget mot denna stat genom att uppmana denna stat att inkomma med ett yttrande inom två månader.

4. Italiens regering underrättade genom skrivelse av den 26 september 1995 kommissionen om att de italienska myndigheterna förberedde de åtgärder som var nödvändiga för att följa direktiv 93/119, 94/42 och 94/16.

5. I avsaknad av något annat meddelande från de italienska myndigheterna riktade kommissionen den 19 september 1996 tre motiverade yttranden till Republiken Italien och uppmanade den att inom två månader från dclgivningen av dessa yttranden vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla skyldigheterna enligt direktiven i fråga.

6. Då kommissionen inte erhöll något svar från Italiens regering på dessa motiverade yttranden, väckte den förevarande talan.

7. Eftersom Republiken Italien har meddelat kommissionen att direktiv 94/16 och direktiv 93/119 införlivats med den italienska rättsordningen, varvid det förstnämnda införlivades genom ministerdekret av den 11 maj 1998 och det sistnämnda genom lagdekret av den 1 september 1998, har kommissionen genom handlingar, vilka inkom till domstolen den 20 oktober 1998 respektive den 10 december 1998, återkallat den del av sin talan som avser underlåtenheten att införliva direktiv 94/16 och direktiv 93/119 samt, enligt artikel 69.5 i domstolens rättegångsregler, yrkat att Republiken Italien skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Det finns således inte längre någon anledning att döma avseende underlåtenheten att införliva dessa direktiv inom den däri föreskrivna fristen.

8. Vad beträffar direktiv 94/42 och 93/118, har Republiken Italien till sitt försvar anfört att dessa skall införlivas genom lagdekret eller förordning så snart gemenskapslagen för år 1995—1997 har godkänts och trätt i kraft.

9. Eftersom de tre direktiven inte har införlivats inom de däri föreskrivna fristerna, skall kommissionens talan i det avseendet anses välgrundad.

10. Det skall således fastställas att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 94/42 och 93/118, genom att inte inom de föreskrivna fristerna anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktiven.

11. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 69.5 första stycket i rättegångsreglerna skall dessutom på begäran av den part som återkallar sin talan kostnaderna bäras av den andra parten, om det anses skäligt på grund av dennes uppträdande.

12. I det förevarande fallet har Republiken Italien tappat målet vad beträffar direktiv 94/42 och 93/118. Vad beträffar talan avseende direktiv 94/16 och 93/119, samt den återkallelse av talan som följde, är de en följd av denna stats uppträdande, vilken först efter att talan i fråga hade väckts underrättade kommissionen om åtgärderna för införlivande av direktiven.

13. Republiken Italien skall således förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (fjärde avdelningen) följande dom:

1) Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt

2) Republiken Italien skall ersätta rättegångskostnaderna.

1 Rättegångsspråk: italienska.