Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 9 september 1999

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets direktiv av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (EGT L 283, s. 23; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 121).

3 Bolaget var inte bara verksamt i Irland utan även i Förenade kungariket, där det hade anställda arbetstagare och ett fast driftställe. Bolaget hade filialer i Frankrike, Tyskland, Italien och Nederländerna. Bolaget hade ett delägt bolag i Spanien och bedrev rörelse (utan kontor) i Österrike och Luxemburg.

4 Irland är den enda medlemsstat dar section 426 är tilllämplig.

5 Rådets elfte direktiv av den 21 december 1989 (EGT L 395, s. 36; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 99).

6 Rådets första direktiv av den 9 mars 1968 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen (EGT L 165, s. 8; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 3).

7 Dom av den 17 september 1997 i mål C-117/96 (REG 1997, s. I-5017).

8 Se fotnot 6 ovan.

9 Dom av den 9 november 1995 i mål C-479/93, Francovich (REG 1995, s. I-3843), punkt 18.

10 Min kursivering.

11 Domstolen tillade att [i]kraftträdandet av konventionen om insolvensförfaranden, som undertecknades i Bryssel den 23 november 1995 (ännu inte offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning), bör innebära en förstärkning av denna allmänna tendens. Enligt artikel 3.1 i konventionen skall det främsta behörighetskriteriet vara platsen där gäldenärens huvudsakliga intressen finns. Texten till denna konvention, som har undertecknats av samtliga medlemsstater, med undantag för Förenade kungariket, men som hittills inte har ratificerats, har publicerats av the American Society of International Law, i international Legal Materials, Washington, 1996, volym XXXV, s. 1223.

12 Domen i målet Mosbæk (se ovan fotnot 6), punkt 24.

13 Den danska lönegarantifonden finansierades direkt av staten. Eftersom finansieringen skedde genom att en avgift på en promille togs ut från det totala mervärdesskatteunderlaget, kan man säga att de företag som betalar mervärdesskatt betalade in avgifter, även om detta skedde indirekt.

14 Det är på området social trygghet för migrerande arbetstagare som man på grund av systemet för samordning av nationella socialförsäkringssystem lägger samman försäkringsperioder som kan tillgodoräknas i olika medlemsstater i fråga om rätt till ersättning. Det är på detta område som man också har infört ett system för återbetalning av ersättning som har utbetalats av en socialförsäkringsinstitution i en medlemsstat för en annan medlemsstats räkning.

15 Detta samarbete, som har sin grund i ett beslut av Nordiska rådet år 1984, gör det möjligt för en arbetstagare att begära ersättning för sin lönefordran hos garantiinstitutionen där arbetsgivaren är etablerad om denna stats lagstiftning är mer förmånlig än lagstiftningen i den stat där han har arbetat. Schaumburg-Müller, Lønmodtagernes Garantifond, en lovkommentar, Munksgaard, Köpenhamn, 1987, s. 167.