Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 16 december 1999

1 Originalspråk: spanska,

2 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter— Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

3 Dom av den 29 februari 1996 i mål C-110/94 (REG 1996, s. I-857).

4 Den av parterna diskuterade och av Schloßstraße vid förhandlingen uppmärksammade frågan när uppförandet av byggnaden skall anses ha påbörjats enligt UStG är, såsom Bundesfinanzhof redan har angett i sitt beslut om hänskjutande, en fråga om nationell rätt som inte skall prövas i detta mål.

5 Punkterna 1 och 2 avser byggnader som används för bostadsändamål eller andra icke foretagsanknutna ändamål.

6 Dom av den 19 januari 1982 i mål 8/81, Becker (REG 1982, s. 53; svensk specialutgåva, volym 6, s. 285), punkt 38.

7 Dom av den 3 december 1998 i mål C-381/97, Belgocodex (REG 1998, s. I-8157), punkt 17.

8 Ursprunglig lydelse av artikel 17 i sjätte direktivet. Artikel 17.2 har senare ändrats genom artikel 1.22 i rådets direktiv 91/680/EEG av den 16 december 1991 med tillägg till det gemensamma systemet för mervärdesskatt och med ändring av direktiv 77/388/EEG med sikte på avskaffandet av fiskala gränser (EGT L 376, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 33) och genom artikel 1.10 i rådets direktiv 95/7/EG av den 10 april 1995 om ändring av direktiv 77/388/EEG och om införande av nya förenkungsåtgärder avseende mervärdeskatt — tillämpningsområde för vissa undantag från beskattning och praktiska åtgärder för genomförandet (EGT L 102, s. 18).

9 Se särskilt dom av den 14 februari 1985 i mål 268/83, Rompelman (REG 1985, s. 655; svensk specialutgåva, volym 8, s. 83), punkt 19, av den 21 september 1988 i mål 50/87, kommissionen mot Frankrike (REG 1988, s, 4797; svensk specialutgåva, volym 9, s. 599), punkt 15, och av den 15 januari 1998 i mål C-37/95, Ghent Coal Terminal (REG 1998, s. I-1), punkt 15.

10 Se särskilt domen i det ovan i fotnot 8 nämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkterna 16 och 17, dom av den 11 juli 1991 i mål C-97/90, Lennartz (REG 1991, s. I-3795; svensk specialutgåva, volym 11, s. 299), punkt 27, och av den 6 juli 1995 i mål C-62/93, BP Soupergaz (REG 1995, s. I-1883), punkt 18, samt domen i det ovan i fotnot 8 nämnda målet Ghent Coal Terminal, punkt 16.

11 Domen i det ovan i fotnot 9 nämnda målet BP Soupergaz, punkt 35.

12 För en utförlig redogörelse för denna rättspraxis se mitt förslag till avgörande som jag har föredragit samma dag i mål C-400/98, Breitsohl (dom av den 8 juni 2000, REG 2000, s. I-4321, s. I-4324), punkterna 18—27.

13 Domen i det ovan i fotnot 8 nämnda målet Rompelman, punkterna 22 och 23.

14 Domen i det ovan i fotnot 8 nämnda målet Ghent Coal Terminal, punkterna 19 och 20.

15 Domen i det ovan i fotnot 2 nämnda målet Inzo, punkt 21.

16 Domen i det ovan i fotnot 8 nämnda målet Ghent Coal Terminal, punkt 23.

17 När det gäller fast egendom förvärvad som anläggningstillgångar kan den period som ligger till grund för beräkningen av jämkningar förlängas till högst 20 år (artikel 20.2 sista meningen i dess lydelse enligt direktiv 95/7, som har nämnts ovan i fotnot 7). I samma lagrum fastställs visserligen att ”[u]tan hinder av föregående stycke kan medlemsstaterna grunda jämkningen på en period av fem hela år med början från den tidpunkt då varorna först används (min markering). Denna möjlighet som medlemsstaterna har framstår emellertid som ett undantag från nämnda huvudregel. Artikel 17, vari avdragsrätten behandlas, innehåller inte heller något sådant förbehåll till förman för medlemsstaterna.

18 Den nationella domstolen har påpekat att delägarnas avsikt, åtminstone fram till och med juni 1993, var att överlåta bygglovet åt tredje man. Det ankommer emellertid på den nationella domstolen att klargöra om denna omständighet, beträffande vilken det inte ges tillräcklig information i beslutet om hänskjutande, har någon betydelse för rättsenligheten av det preliminära avdrag som Finanzamt godkände.

19 Nämnd ovan i fotnot 6.

20 Nämnd ovan i fotnot 8.

21 Dom av den 19 maj 1992 i de förenade målen C-104/89 och C-37/90, Mulder m.fl. mot rådet och kommissionen (REG 1992, s. I-3061; svensk specialutgåva, volym 12, s. 55), punkt 15.

22 Dom av den 27 september 1979 i mål 230/78, Eridania (REG 1979, s. 2749; svensk specialutgåva, volym 4, s. 513), punkt 31. Det är däremot uppenbart att den genom StMBG införda lagändringen skall tillämpas fullt ut på de varor och tjänster som Schloßstraße har mottagit från och med dess ikraftträdande, det vill säga från och med den 1 januari 1994. Domstolen har nämligen förklarat att tillämpningsområdet [för principen om skydd för berättigade förväntningar] kan däremot inte utsträckas så långt att det generellt hindrar nya föreskrifter från att kunna tillämpas på de framtida verkningarna av situationer som uppkom när de tidigare föreskrifterna gällde, när inga skyldigheter har åtagits gentemot den offentliga myndigheten(dom av den 16 maj 1979 i mål 84/78, Tomadini (REG 1979, s. 1801), punkt 21).

23 Detta föreskrivs nämligen i 164 § AO, som har följande lydelse:1. Så länge skattchändelsen inte har varit föremål för slutgiltig prövning kan skatten allmänt sett eller i det enskilda fallet, med förbehåll för omprövning, fastställas utan att detta behöver motiveras. ... 2. Så länge förbehållet gäller kan fastställelsen av skatten upphävas eller ändras ... 4. Förbehållet om omprövning förfaller när fristen för fastställelsen av skatten löper ut...

24 Förvaltningen av mervärdesskatten grundas nämligen normalt på systemet för självdeklaration, eftersom de skattskyldiga själva har att fastställa sin skattebörda och att göra inbetalningen till statsverket.