Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 9 mars 2000

1 Originalspråk: engelska.

2 Konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens - område (EGT L 299, 1972, s. 32; svensk utgåva C 15, 1997, s. 30). Vid tiden för de händelser som gav upphov till målet i den nationella domstolen hade de relevanta bestämmelserna i Brysselkonventionens avdelning II, nämligen avsnitt 3 om behörighet vid försäkringstvister, ändrats genom konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland tillträde (EGT L 304, s. 1; svensk utgåva C 15, 1997, s. 14), nedan kallad 1978 års tillträdeskonvention. Inga relevanta ändringar gjordes vare sig genom konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde (EGT L 388, 1982, s. 1; svensk utgåva C 15, 1997, s. 26) eller genom konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde (EGT L 285, 1989, s. 1; svensk utgåva C 15, 1997, s. 43).

3 Det åberopade även artikel 5.1, som särskilt avser behörighet i avtalstvister.

4 UGIC överlåter åt domstolen att pröva om en svarande kan åberopa Brysselkonventionen gentemot en kärande med hemvist i Kanada.

5 Se domstolens dom av den 25 juli 1991 i mål C-190/89, Rich (REG 1991, s. I-3855), och av den 6 december 1994 i mål C-406/92, Tatry (REG 1994, s. I-5439).

6 EGT C 59, 1979, s. 1.

7 Förenade kungariket hänvisar till artiklarna 5.2, 8 första stycket andra punkten, 14 första stycket och 17.

8 Kommissionens tjänsteman påpekade vid sammanträdet att enligt artikel 52 är detta en fråga som skall prövas enligt lex fori för den domstol där talan väckts, nämligen den franska domstolen i målet angående huvudsaken, vilken dock inte hade prövat denna fråga.

9 A.a., s. 7.

10 Ibidem, s. 15.

11 Utom i mål som inte är internationella, där käranden har hemvist i samma konventionsstat som svaranden och där enbart de behörighetsregler som är i kraft i den staten är tillämpliga. Se Jenardrapporten, a.a., s. 9.

12 Domstolens dom av den 17 juni 1992 i mål C-26/91, Handte (REG 1992, s. I-3967; svensk specialutgåva, volym 12, s. 137), punkt 13.

13 I Jenardrapporten, a.a., s. 43, anges att konventionen kan tillämpas på varje dom som avkunnas av en domstol i en konventionsstat på privaträttens område, om detta område omfattas av konventionens tillämpningsområde, oavsett om parterna bar hemvist inom gemenskapen eller ej och oberoende av deras nationalitet (min kursivering).

14 Domstolens dom av den 15 september 1994 i mål C-318/93, Brenner och Noller (RUG 1994, s. I-4275).

15 Detta har domstolen bekräftat i sin dom av den 20 januari 1994 i mål C-129/92, Owens Bank (REG 1994, s. I-117), punkt 37.

16 Se ovan fotnot 4.

17 Ibidem.

18 Se artiklarna 5.2, 8 första stycket andra punkten, 14 första stycket och 17 i konventionen.

19 Så kallad fronting avser en situation där försäkringsgivare B, vanligen mot provision, agerar som bulvan (front) for försäkringsgivare A, som kan sakna tillstånd eller på annat sätt vara oacceptabel för försäkringstagaren. I regel är försäkringsgivare B fullt ansvarig gentemot försäkringstagaren enligt försäkringsavtalet, men har rätt till gottgörelse frän försäkringsgivare A enligt aterförsäkringsavtalet. Se MacGillivray an Insurance Law, Leigh-Jones, general editor, nionde upplagan, London, 1997, punkt 33-21.

20 EGT C 59, 1979, s. 117, punkt 151.

21 Domstolens dom av den 27 juni 1991 i mål C-351/89 (RUG 1991, s. I-3317).

22 Se dom av domaren Evans vid Court of Appeal of England and Wales, i målet Agnew m.fl. mot Länsförsäkringsbolagens AB [1997] 4 All ER 937, s. 944.

23 Se MacGillivray on Insurance Law, a.a., punkt 33-2, där flera prejudikat från engelsk rättspraxis anges.

24 A.a., s. 28 och 29.

25 Domstolens dom av den 21 juni 1978 i mål 150/77 (REG 1978, s. 1431), punkt 18.

26 Domstolens dom av den 14 juli 1983 i mål 201/82 (REG 1983, s. 2503), punkt 17 (min kursivering).

27 Se bland annat den ovannämnda domen i målet Handle, punkterna 13 och 14, och dom av den 27 oktober 1998 i mål C-31/97, Réunion européenne m.fl. (RUG 1998, s. I-6511), punkt 16.

28 Kaye, Business insurance and reinsurance under the European Judgments Convention: application of protective provisions, 1990, Journal of Business Law, 517, s. 522. Se även: Hunter, Reinsurance Litigation and the Civil Jurisdiction and Judgments Act 1982, 1987, journal of Business Law, s. 344, O'Malley och Layton, European Civil Practice, 1989, punkt 18.07, MacGillivray on Insurance Law, a.a., punkt 33-84, och Colinvaux's Law of Insurance, Merkin editor, sjunde upplagan, London, 1997, s. 39.

29 Se Colinvaiix's Law of Insurance, a.a., s. 29. Den betydelsefulla roll som Förenade kungarikets domstolar spelar på grund av Londonmarknadens betydelse har också påpekats av tribunal de commerce de Nanterre, i dess dom i målet i den nationella domstolen och den har dessutom erkänts i Schlosserrapporten, a.a., punkt 136.

30 Se domen av domaren Kerr, Court of Appeal of England and Wales, i målet Citadel Insurance mot Atlantic Union Insurance [1982] 2 Lloyd's Rep. 543, s. 549, domen av domaren Rix, High Court of England and Wales, i målet Trade Indemnity m.fl. mot Försäkringsaktiebolaget Njord (i likvidation) [1995] 1 All ER 796, s. 804 och domen av domaren Evans i målet Agnew m.fl. mot Länsförsäkringsbolagens AB, a.a., (ovan, fotnot 21), s. 943 och 944.

31 Vid sammanträdet hänvisade kommissionen i det avseendet till vissa bestämmelser i spansk rätt. Tvärtemot UGIC:s förmenande gäller inga sådana hänsynstaganden på förhållandet mellan en återförsäkringsgivare och en försäkringsgivare i så kallade frontingsituationer.

32 Domstolen har nyligen undersökt begreppet subrogation i sin dom av den 27 januari 2000 i mål C-8/98, Dansommer (REG 2000, s. I-393), punkt 37.