Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 11 maj 2000

1 Originalspråk: grekiska.

2 EGT L 212, s. 48; svensk specialutgåva, område 3, volym 15, s. 93.

3 EGT L 239, s. 20.

4 Denna förordning andrades genom kommissionens förordning (HUG) nr 3169/87 av den 23 oktober 1987 ont ändring av förordningarna (EEG) nr 32/82, (EEG) nr 1964/82 och (EEG) nr 74/84 i fråga om exportformaliteter för visst nötkött for vilket det beviljas särskilda exportbidrag (EGT L 301, s. 21; svensk specialutgåva, område 3, volym 24, s. 170).

5 Kommissionens förordning (EEG) nr 2730/79 av den 29 november 1979 med bestämmelser om gemensamma detaljbestämmelser för tillämpningen av systemet för exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 317, s. 1).

6 EGT L 62, s. 5; svensk specialutgåva, område 3, volym 12, s. 3. I den förordningen fastslås, som framgår av artikel 1, allmänna regler om förskottsbetalning av ett belopp som motsvarar exportbidrag för produkter som omfattas av, bland annat, rådets förordning (EEG) nr 805/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (EGT L 148, s 24; svensk specialutgåva, område 3, volym 2, s. 63).

7 EGT L 205, s. 5; svensk specialutgåva, område 3, volym 19, s. 55.

8 Ändrad genom kommissionens förordning (EEG) nr 1181/87 av den 29 april 1987 (EGT L 113, s. 31; svensk specialutgåva, område 3, volym 23, s. 127).

9 EGT L 351, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 24, s. 216.

10 I synnerhet ändrad genom i) rättelse EGT L 337, s. 29, ii) kommissionens förordning (EEG) nr 3494/88 av den 9 november 1988 om ändring av förordningarna (EEG) nr 3154/85 med detaljbestämmeiser för administrationen av kompensationsbetalningar, (EEG) nr 548/86 med detaljbestämmelser om ansökningar om anslutande kompensationsbetalningar och (EEG) nr 3665/87 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för ¡ordbruksprodukter (EGT L 306, s. 24), och iii) kommissionens förordning (EEG) nr 3993/88 av den 21 december 1988 om ändring av förordning (EEG) nr 3665/87 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 354, s. 22; svensk specialutgåva, område 3, volym 28, s. 35).

11 I dess lydelse enligt kommissionens förordning EEG nr 3258/88 (EGT L 289, s. 52).

12 EGT L 114, s. 18. Denna förordning upphävdes genom kommissionens förordning (EEG) nr 3445/90 av den 27 november 1990 om närmare bestämmelser för beviljande av stöd till privat lagring av nötkött (EGT L 333, s. 30; svensk specialutgåva, område 3, volym 35 , s. 146).

13 Den ändrades genom kommissionens förordning (EEG) nr 2628/82 av den 22 oktober 1982 med bestämmelser om stöd till privat lagring som fastställs till ett enhetsbelopp i förskott för bakkvartsparter av nötkött, och ändrade för andra gången förordning (EEG) nr 1091/80 (EGT L 297, s. 18).

14 EGT L 123, s. 3; svensk specialutgåva, område 3, volym 13, s. 62.

15 EGT L 35, 1986, s. 12.

16 Som HMIL påpekat (i punkt 1.1 i sitt yttrande) ingick bolaget 363 förbindelser om särskilt exportbidrag under 1988.

17 HMIL har gjort gällande (punkt 2.10.2 ¡ sitt yttrande) att totalt 274 kartonger entrecote och 2297 kartonger bringa och kållapp undersöktes och att produktion som omfattades av 120 av de 363 exportbiilragsförhindelserna inspekterats (punkt 2.6.2).

18 Enligt HMIL:s uppfattning är det uppenbart att frågorna är av hypotetiskt slag av två anledningar. För det första använde ministeriet 3-kiloregeln vid extrapoleringen av resultaten. Enligt HMIL innebär denna regel att om en kartong innehöll mer än 3 kg av vad ministeriet ansåg vara otillåtet material skulle inte bara hela kartongen förklaras inte berättiga till exportbidrag, utan dessutom skulle hela kartongens vikt användas för extrapolering, der vill säga hela kartongens innehåll skulle behandlas som om det varit otillåtet material. Om denna regel är ogiltig, är det straff ministeriet utmätt också ogiltigt. För det andra har HMIL anfört (i punkt 6.9.5 i yttrandet) att ministeriet inte tagit hänsyn till skillnaden mellan å ena sidan kållapp och bringa, och å andra sidan entrecôte.

19 Det särskilda exportbidrag som hade betalats ut för köttbitar som skulle ha vägt mer än hundra gram om de hade förpackats separat blev nämligen inte föremål för finansiell korrigering.

20 Det följer vidare av titeln på förordning nr 1964/82 att systemet med särskilda exportbidrag bara gällde vissa urbenade styckningsdelar av nötkreatur. 1 andra övervägandet i ingressen fastslås det att de villkor på vilka sådana särskilda bidrag kunde ges avsåg de styckningsdelar som framställs genom att bakkvartsparten på handjur av nötkreatur benas ur. Detta innebär att gemenskapslagstiftaren bara önskat att kött av viss kvalitet skulle omfattas av systemet med särskilda exportbidrag. Detta villkor föranledde ministeriet att framhålla (i punkt 4.6 och följande i yttrandet) att syftet med förordning nr 1964/82 är att ge särskilt exportbidrag för köttprodukter av hög kvalitet. Detta framgår klart av en analys av följande fastslagna villkor: a) bara kött från vuxna handjur, vilket anses som kött av högre kvalitet än kött från hondjur, berättigar till särskilt exportbidrag, b) bara kött från bakkvartsparter, vilket anses vara högre kvalitet än kött från framkvartsparter, berättigar till sådana bidrag, och c) i artikel 1, andra stycket, definieras bakkvartsparter som sammanhängande eller avskilda bakkvartsparter... med högst nio revben eller revbenspar.

21 En mall för intyget finns i en bilaga till förordningen.

22 Detta framgår också av åttonde övervägandet i ingressen till förordningen, där det anges att med hänsyn till den speciella karaktären av detta exportbidrag bör det inte vara tillåtet att ersätta de berörda produkterna med andra produkter, och metoder för att identifiera de berörda produkterna bor därför fastställas.

23 I artikel 8, tredje stycket, föreskrivs att de påsar, kartonger eller annat förpackningsmaterial som de urbenade styckningsdelarna placeras i skall förseglas eller plomberas av de behöriga myndigheterna och förses med uppgifter som gör att det urbenade köttet kan identifieras, framför allt skall det finnas uppgifter om styckningsdelarnas nettovikt, slag och antal samt ett löpnummer.

24 Denna tolkning stöds också av det faktum att beteckningen på varorna i den deklaration som näringsidkaren hade att inge i förväg, enligt artikel 2 i förordning nr 1964/82, måste Överensstämma med nomenklaturen för 1988 för varor som exporterades enligt förordning nr 1964/82. Denna nomenklatur fastslogs i kommissionens förordning nr 3846/87 av den 17 december 1987 om upprättandet av en exportbidragsnomenklatur för jordbruksprodukter (EGT L 366, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 25, s. 19). I bilagan till förordning nr 3846/87 under underrubriken 02013000 med titeln Urbenat —vilken ingår i rubriken 0201 med titeln Kött från nötkreatur, färskt eller fruset — i avdelning 6 av bilagan, med titeln Nöt och kalv lyder underrubrik 0201 30 00 100 som följer: Från bakkvartsparter från vuxna handjur av nötkreatur med högst nio revben eller revbenspar(3), varje stycke individuellt förpackat. I fotnot 3 förklarades att denna post omfattades av villkoren i förordning nr 1964/82.

25 Beträffande frågan huruvida individuell förpackning av kött- eller putsbitar, oavsett storlek, strider mot vad som är allmänt brukligt, enligt vad HMIL påstått, eftersom sådan förpackning vore absurd, oförsvarlig, skulle leda till onödigt arbete och, bland annat, skulle öka risken för förstöring och förorening, är detta enligt min mening inte tillräckligt för att ändra den slutsats som ovan angetts och som följer av bestämmelserna i förordning nr 1964/82 tolkade tillsammans. Jag anser att eftersom det enligt artikel 6 i förordning nr 1964/82 är tillåtet för näringsidkare att inom gemenskapen sälja ben, stora senor, brosk, fettbitar och andra rester efter urbeningen, var näringsidkare som önskade sälja sådana rester utanför gemenskapen och åtnjuta det särskilda exportbidraget från gemenskapen tvungna att uppfylla alla fastslagna villkor, även om de skulle strida mot branschpraxis eller konsumentens förväntningar.

26 Domstolen har vid många tillfällen haft att bedöma frågor om språkliga skillnader i tolkningen av termer och uttryck i gemenskapens lagstiftning. Till exempel fastslog den i dom av den 12 november 1969 i mål 29/69, Stauder mot Ulm (REG 1969, s. 419; svensk specialutgåva, volym 1, s. 421), punkt 3, att då ett beslut riktas till samtliga medlemsstater utesluter behovet av enhetlig tillämpning, och därmed enhetlig tolkning, att texten betraktas isolerad i en av sina versioner. Däremot kräver detta behov att texten tolkas i förhållande både till upphovsmannens verkliga vilja och till det av honom eftersträvade syftet, särskilt mot bakgrund av beslutets avfattning på alla språken (se även dom av den 5 december 1967 i mål 19/67, Soziale Verzekeringsbank mot van der Vecht, REG 1967, s. 345). Domstolen fortsatte med att slå fast att man kan vidare inte anta att beslutets upphovsmän haft för avsikt att införa strängare skyldigheter i vissa medlemsstater än i andra (Stauder mot Ulm, punkt 4 i domen). Domstolen har vidare i dom av den 27 mars 1990 i mål C-372/88, Milk Marketing Board of England and Wales mot Cricket St. Thomas (REG 1990, s. I-1345) i punkt 18 fastslagit att versionen i ett av gemenskapens språk (i det fallet engelska) inte kunde utgöra den enda grunden för tolkningen av [bestämmelsen i fråga], eller tränga undan andra språkversioner i detta avseende. Ett sådant tillvägagångssätt skulle strida mot principen om enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten.

27 Utom vid force majeure.

28 Domstolen kom fram till en sådan slutsats i dom av den 10 januari 1990 i mål C-101/88, Gebrüder Gausepohl mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas (REG 1990, s. I-23), punkterna 17—19.

29 Se punkt 11 i generaladvokaten Darmons förslag till avgörande i det ovan i fotnot 27 nämnda målet Gausepohl.

30 Se också andra och fjärde övervägandena i ingressen till förordning nr 1964/82.

31 På danska lyder termen afpudsning, vilken har en betydelse likartad den engelska termen scraps, l'a tyska är lydelsen Abschnitte, på grekiska απορρίματα που έχουν υποστεί κατάλληλη προετοιμασία, och på italienska ritagli di pesatura. På nederländska används emellertid ordet avfallen, det vill saga bokstavligen avfall.

32 Med avvikelse från bestämmelserna i artiklarna 2.3 och 4.1 i förordning nr 1964/82.

33 Inte heller definieras det liknande uttrycket i artikel 6, andra stycket, i förordning nr 1964/82.

34 Det har hänvisat till dom av den 8 juni 1994 i mål C-371/92, Elliniko Dimosio (grekiska staten) mot Ellinika Dimitriaka AE (REG 1994, s. I-2391), punkterna 23—25, och av den 19 novemher 1998 i mål C-235/97, Frankrike mot kommissionen (REG 1998, s. I-7555), punkt 76.

35 Som alla parter korrekt har påpekat finns det inget tvivel om att uttrycket from cutting for boning ordet for beror på ett typografiskt misstag, och att den rätta lydelsen skall vara from cutting or boning. Detta överensstämmer med andra språkversioner (till exempel de franska, tyska, grekiska och italienska) och med syftet med och sammanhanget i förordningen.

36 På samma sätt förbjöds i artikel 4.3 g i kommissionens förordning (EEG) nr 2651/86 av den 22 augusti 1986 med föreskrifter om stöd till privat lagring som fastställs till ett enhetsbelopp i förskott för helkroppar, halvkroppar, bakkvartsparter och framkvartsparter av vuxna handjur av nötkreatur (EGT L 241, s. 14), som tidigare tillämpades, lagring av inte bara stora senor, brosk och fettbitar, utan också av andra rester som blivit över vid urbeningen.

37 Kommissionens förordning (EEG) nr 952/85 av den 11 april 1985 med bestämmelser om stöd till privat lagring som fastställs till ett enhetsbelopp i förskott för helkroppar, halvkroppar, bakkvartsparter och framkvartsparter av vuxna handjur av nötkreatur (EGT L 102, s. 15).

38 Som ministeriet har framhållit (i punkt 5.4 i yttrandet) föreskrivs i artikel 4.3 i förordning nr 952/85 att den minsta avkastning som måste uppnås för att berättiga till SEL var 69 procent (69 kg urbenat kött per 100 kg av icke urbenat kött som tagits in) och att den maximala avkastningen var 77 procent. Enligt artikel 4.3 i förordning nr 2651/86, efter att den regel varigenom putsbitar från styckning eller urbening av kött, ökade minimiavkastningen till 67 procent, men den maximala avkastningen lag kvar på 77 procent. Som ministeriet påpekat reducerades efter uttalanden från berörda näringsidkare den maximala avkastningen genom kommissionens förordning (EEG) nr 2437/87 av den 13 augusti 1987 (EGT L 225, s. 13) från 77 procent till 75 procent.

39 Det stadgas också att medlemsstaterna får föreskriva att de två förfaranden som anges i det första stycket skall inledas samtidigt.

40 I dess lydelse enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2629/80 av den 14 oktober 1980 om ändring av förordning (EEG) nr 1091/80 med detaljerade föreskrifter om stöd till privat lagring avseende nöt- och kalvkött (EGT L 270, s. 9).

41 Sammanslagningen tilläts för första gången i artikel 6.1 ikommissionens förordning (EEG) nr 2267/84 av den 31 juli 1984 med bestämmelser om stöd till privat lagring som fastställs till ett enhetsbelopp i förskott för helkroppar, halvkroppar, bakkvartsparter och framkvartsparter av vuxna handjur av nötkreatur (EGT L 208, s. 31).

42 Det skall hållas i minnet att detta mål rör HMIL:s agerande under perioden från september till december 1988.

43 Den franska termen är chutes de parage, den tyska anfallende Abschnitte, på nederländska används avfallen, på danska afpudsning, på spanska caídos och på portugisiska aparas. I den italienska språkversionen har emellertid uttrycket ritagli di apprestamento använts, medan man i artikel 6 talat om ritagli di pesatura, ordet ritagli är dock detsamma.

44 Det är enligt min uppfattning detta som skiljer sig från omständigheterna i målet Elliniko Dimosio (grekiska staten) mot Ellinika Dimitriaka AE, ovan fotnot 33 (punkterna 23—25 i domen), där regler om import av vissa typer av jordbruksprodukter tillämpades analogt på bidrag till export av liknande produkter till icke medlemsstater. Se även punkt 76 i domen i det ovan i fotnot 33 nämnda målet C-235/97, Frankrike mot kommissionen, angående avslut av räkenskaper für Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (exportbidrag för mjukost).

45 Det vill säga att den nationella domstolen frågat om svaret varierar beroende på om materialet är putsbitar eller köttbitar som tagits med i bringa, kållapp eller entrecôte, eller köttbitar som inte förpackats individuellt.

46 I synnerhet fettbitar, eftersom man intagit den ståndpunkten att inga konflikter med förordning nr 1964/82 uppkommit i andra fall.

47 Samtidigt har HMIL gjort gällande att principen om rättssäkerhet också skulle överträdas eftersom en sådan regel inte återfinns i någon av de tillämpliga förordningarna och tillämpades beträffande HMIL efter den skrivelse ministeriet sänt den 17 maj 1991.

48 Det kan noteras att domstolen i dom av den 6 oktober 1993 i mål C-55/91, Italien mot kommissionen (REG 1993, s. I-4813), punkt 67, beträffande avslut av räkenskaper för EUGFJ slog fast att finansiering av utgifter som nationella myndigheter ådragit sig regleras på så sätt att bara utgifter som ådragits med iakttagande av gemenskapsrätten kan omfattas av gemenskapens budget. Följaktligen skall kommissionen, så snart den upptäckt en överträdelse av gemenskapsrätten i samband med betalningar av en medlemsstat, korrigera de konton den medlemsstaten presenterat.

49 Nomenklaturen har fastslagits i förordning nr 3846/87, som påpekats i fotnot 23.

50 Detta framgår t artikel 33.3 d i den förordningen.

51 Inkluderande bevis om import till tredje land (utanför gemenskapen) (artikel 18).

52 Ministeriet har påstått (i punkt 6.6 i yttrandet) att då finansiella korrigeringar görs innan beslut har fattats beträffande näringsidkarens (HMIL) rätt att erhålla särskilda exportbidrag, skall dessa korrigeringar vara ministeriets uppskattning av det belopp beträffande vilket näringsidkaren (HMIL) inte förmår styrka sin rätt. Enligt ministeriet ankom det därför på HMIL att styrka sin rätt till särskilda exportbidrag beträffande alla deklarerade varor för vilka förskottsbetalning utgått.

53 I artikel 33.1 föreskrivs att där rätten till bidrag eller kompenserande penningbelopp har visats beträffande produkter eller varor som godkänts enligt bestämmelserna i kapitel 3 i avsnitt 2 i förordningen skall den summa som skall betalas jämföras med det i förväg betalda beloppet. Då rätten till betalning överstiger det belopp som betalts i förskott skall mellanskillnaden betalas till den berörda personen.

54 I artikel 33.3 d föreskrivs specifikt att då den tidsgräns som fastslagits i andra bestämmelser har iakttagits och bidragets storlek är mindre än vad som betalats i förskott skall den förverkade säkerheten vara skillnaden mellan förskottsbetalningen och det faktiska bidraget, och den skillnaden skall ökas med 20 procent.

55 Enligt ministeriet (i punkt 6.11 i yttrandet) innehöll varje kartong med bringa och kållapp antingen två eller tre individuellt förpackade styckningsdelar.

56 Vi kan påminna oss alt, enligt HMIL, underkännandet av korrekt material innebar ett brott mot proportionalitetsprincipen.

57 Ovan fotnot 27.

58 Punkt 19.

59 Se punkt 19 i generaladvokaten Darmons förslag till avgörande i målet Gausepohl, ovan fotnot 27.

60 Punkt 18 i förslaget till avgörande.

61 Enligt generaladvokaten Darmon (punkt 20) var detta vad som hänt i målet Gausepohl.

62 Det kan noteras att den 19 januari 1998 trädde kommissionens förordning (EG) nr 2457/97 av den 10 december 1997 om provtagning för fysisk kontroll av benfria styckningsdelar av nötkött för vilka exportbidrag utgår (EGT L 340, s. 29) i kraft. I artikel 3.1 stadgas följande:1. För att kontrollera att de villkor som avses i artikel 1 a är uppfyllda skall tullmyndigheterna undersöka om varje styckningsdel i den första kartongen är individuellt förpackad och att varje förpackning endast innehåller en styckningsdel. Om dessa villkor inte är uppfyllda görs motsvarande undersökning för reservprovet. Om det totalt i båda kartongerna finns endast en styckningsdel som inte är individuellt förpackad eller om endast en förpackning innehåller mer än en styckningsdel räknas detta inte som oegentlighet och bidraget beviljas, under förutsättning att samtliga övriga villkor uppfylls. Om de villkor som avses i föregående stycke inte uppfylls skall det bidrag som utgår för partiets vikt omräknas för en justerad vikt. Den justerade vikten erhålls genom att minska den deklarerade nettovikten med en procentsats som anger hur stor andel av provets totala nettovikt som utgörs av de slaktdelar som inte motsvarar bestämmelserna.

63 Beroende på om det aktuella materialet är putsbitar eller fettbitar som tagits med i bringa, kållapp eller entrecote.

64 Mer specifikt fastslås det att säkerheten skall frisläppas när a) den slutliga rätten till det belopp som utbetalats i förskott är fastställd, eller b) det utbetalade beloppet plus eventuella tillägg enligt den särskilda förordningen är återbetalt. Dessutom skall, när tidsgränsen för styrkande av den slutliga rätten till beloppet har löpt ut utan att bevismaterial bar lagts fram, den behöriga myndigheten utan dröjsmål följa förfarandet enligt artikel 29. Emellertid får, om gemenskapslagstiftningen föreskriver det, bevismaterial läggas fram även efter detta datum mot återbetalning av en del av säkerheten.

65 I denna bestämmelse föreskrivs, såvitt bär är av intresse, att när den behöriga myndigheten fár kännedom om omständigheter som medför att säkerheten förverkas heit eller delvis skall myndigheten utan dröjsmål kräva betalning av det förverkade beloppet av den part som är skyldig att uppfylla förpliktelsen med en frist på upp till 30 dagar frän den dag da kravet meddelas. Om betalning inte har skett inom denna period skall den behöriga myndigheten utan dröjsmål kräva betalning av borgensmannen enligt artikel 8.1 b med en frist på upp till 30 dagar från den dag då kravet meddelas.

66 Avtal om privat lagring måste förplikta näringsidkaren att, i god tid innan nan lägger varor i lager, upplysa den myndighet med vilken han slutit avtal om datum, plats, kvantitet och typ av varor som skall lagras (artikel 3.2 b}, att vidarebefordra dokument om lagringen till myndigheten så snart som möjligt (artikel 3.2 c), att lagra produkterna i lätt identifierbara partier, där vikt och dagen för lagring klart framgår (artikel 3.2 d), och att vid varje tidpunkt bevilja myndigheten tillträde för att kontrollera att alla förpliktelser enligt avtalet är uppfyllda (artikel 3.2 e).

67 Betalningsdeklarationer behandlas i artikel 25 i förordning nr 3665/87, se rättelse i EGT L 279, 1988, s. 20.

68 De inspekterade kartongerna avsåg 67 av de 138 avtal om lagring, som uppgivits av ministeriet (i punkt 8.3 i yttrandet) och av HMIL, som dessutom har nämnt (i punkt 2.6.2 i dess yttrande) att kontroller utförts beträffande 120 av de 363 förbindelserna avseende särskilt exportbidrag.

69 Som ministeriet påpekat (i punkt 9.2 i yttrandet) ställdes säkerheter för avtal om SPL för att säkerställa genomförandet av det avtal om SPL som näringsidkaren ingitt.

70 Se dom av den 21 november 1991 i mål C-269/90, Technische Universität München (REG 1991, s. I-5469; svensk specialutgåva, volym 11, s. 453) beträffande en ansökan om befrielse från importtull för en vetenskaplig apparat som importerats till gemenskapen som avslagits på den grunden att apparater med likvärdigt vetenskapligt värde tillverkades inom gemenskapen. Efter att (i punkt 21 i domen) ha anmärkt att kommissionen har medgett att den alltid har rättat sig efter expertgruppens yttrande eftersom den inte har tillgång till andra informationskällor när det gäller de berörda apparaterna, fastslog domstolen (i punkt 22) att expertgruppen [således kan] utföra sin uppgift endast om den består av personer som har den nödvändisa tekniska sakkunskapen på de olika användningsområdena för de vetenskapliga apparaterna i fråga, eller om gruppens medlemmar rådgör med experter som besitter sådan kunskap.

71 Se punkt 13 i dom av den 9 august 1994 i mål C-413/92, Tyskland mot kommissionen (REG 1994, s. I-3781), som gällde stöd till bearbetning av skummjölk till ostämne. I det målet fastslog domstolen att, beträffande den övervakning som skall genomföras av den behöriga nationella myndigheten, begreppet regelbunden övervakning i den mening som avses i artikel 3.3 i förordning nr 756/70 av den 24 april 1970 om stöd till bearbetning av skummjölk till ostämne (EGT L 91, s. 28) innebär att då kontroller avslöjar att vissa partier som uppfyllt näringsidkarens egna kontroller i verkligheten inte uppfyller villkoren i den förordningen och därför inte berättigar till stöd, måste den nationella myndigheten antingen genomföra ytterligare kontroller för att avgöra om andra partier för vilka ansökan om stöd har ingetts uppfyller villkoren i förordningen, eller genomföra lämplig extrapolering enligt sannolikhetsläran.

72 I dom av den 20 maj 1992 i mål C-385/89, Grekland mot kommissionen (REG 1992, s. I-3225), rörande avslut av EUGFJ-räkenskaper, bedömde domstolen lagligheten av kommissionens beslut, vilket antogs efter att en stickprovskontroll genomförts, och fastslog att även om kommissionen måste anta lämpliga och pålitliga kontrollmetoder, ankommer det på den berörda medlemsstaten... att åberopa omständigheter som visar att den av kommissionen använda metoden inte varit lämpad för den typ av undersökning som genomförts och att resultaten inte var pålitliga (punkt 25 í domen).

73 Se punkterna 33 och 35 i dom av den 17 juli 1997 i mål C-183/95, Affish mot Rijksdienst Keuring Vee en Vlees (REG 1997, s. I-4315), angående lagligheten av ett förbud mot import av fiskeriprodukter från ett land utanför gemenskapen, och punkt 86 och vidare i mitt förslag till avgörande i det målet.

74 För att avgöra detta mål är det värdefullt att hänvisa till målet Tyskland mot kommissionen, ovan fotnot 70. Under förfarandet hade kommissionen förklarat att då ett företag ingav en ansökan om stöd för 100 partier som, enligt de stickprovskontroller som företaget själv genomfört, uppfyllde villkoren i förordningen, och det vid myndighetens kontroll visade sig att ett stickprov av tio var icke tillfredställande, vägrade den tyska myndigheten bara att ge stöd för det parti för vilket det negativa resultatet givits, medan den gav stöd till återstående 99 partier, trots att det dåliga provet representerade 10 procent av myndighetens stickprov. Kommissionen ansåg att då det offentliga provet skilde sig från det av näringsidkaren genomförda skulle den tyska myndigheten antingen ha genomfört ytterligare laboratorieprov eller extrapolerai resultaten. Då myndigheten inte använt något av de alternativen genomförde kommissionen själv den lämpliga extrapoleringen när den avslutade EUGFJ-räkenskaperna. Domstolen vidmakthöll (i punkterna 11 och 12 i domen) och fastslog (i punkt 13) att eftersom 10 procent av partierna inte uppfyllde kraven var de tyska myndigheterna tvungna att antingen genomföra ytterligare undersökningar eller extrapolera resultaten.

75 Se dom av den 10 oktober 1991 i de förenade målen C-161/90 och C-162/90, Petruzzi och Longo (REG 1991, s. I-4845), punkterna 17 och 18, vilken rörde stickprovskontroller beträffande organoleptiska egenskaper hos olivolja.

76 Det kan noteras att kommissionens förordning nr 2457/97 antogs bland annat för att det visat sig att det praktiska tillvägagångssättet vad gäller att ta prover skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Om skyldigheterna inte efterlevs bör följderna av detta bättre anpassas till hur pass allvarliga förseelserna är, såsom det stadgas i det femte övervägandet i ingressen. Det fastslås i artikel 2.1 och 2.2 att provet för den fysiska kontrollen utgörs av två hela kartonger som tas på två olika ställen i partiet. Den ena kartongen är avsedd för de myndigheter som ansvarar för kontrollen, den andra förvaras som reservprov under tullmyndigheternas kontroll. Som parti betraktas den mängd produkter för vilken man, endast när det gäller lagringen, godkänner den deklaration som avses i artikel 3.1 eller artikel 25.1 i förordning (EKG) nr 3665/87.

77 I domen i målet Italien mot kommissionen, ovan fotnot 47, invände den italienska regeringen inledningsvis, i dess ansökan till domstolen, mot rättsstridigheten och den systematiska arten av de kontroller kommissionen använde och mot användningen av extrapolering. Beträffande den första punkten anförde domstolen (i punkt 20) att: Enligt de handlingar som framlagts inför domstolen har kommissionens inspektörer genomfört kontroller i fyra regioner som svarar för 68 procent av de totala deklarerade utgifterna, och dessutom granskat dokument beträffande tre andra regioner. Till följd härav omfattade kontrollerna 77 procent av de italienska produktionsområden som mottagit bidrag till uppfödning av lamm och killingar. Det framgår dessutom av domstolens handlingar att kontrollerna genomfördes systematiskt genom jämförelser mellan olika dokument och genom att undersöka de metoder och kriterier som de italienska myndigheterna använt. Domstolen tillade (i punkt 21) att som skrivelsen av den 22 september 1990 från den nationella myndigheten... till kommissionen visar har den italienska administrationen själv erkänt att dess myndigheter funnit bristfälligheter och stött på svårigheter vid kontrollerna av gårdarnas konton. Det vill säga domstolen godtog de finansiella korrigeringar som kommissionen genomfört med stöd av extrapoleringsmetoder efter kontroller som genomförts av kommissionens inspektörer, eftersom dessa kontroller varit systematiska. Följaktligen (punkt 22), eftersom de kontroller kommissionen genomfört i sju regioner varit systematiska, kan den slutsats som dragits avse alla regioner i vilka de genomförts. Mot bakgrund av att, såsom indikerats i föregående punkt, bristfälligheter påträffats på de flesta gårdar, inkluderande de som kontrollerats av italienska myndigheter själva, fanns det ingen anledning att anta att de oegentligheter som påträffats inte skulle förekomma på andra gårdar i regionen. Domstolen fastslog att då kommissionen har... påvisat förekomsten av oegentligheter i de sju regioner vilka varit föremål för dessa Kontroller, ankommer det på den italienska staten att visa att kommissionen har gjort fel vid bedömningen av konsekvenserna av dessa oegentligheter (punkt 23). Den kom sålunda fram till att i den utsträckning som den begränsat sig till att ange att de kontroller kommissionen genomfört blott utgjort indicier som varit objektivt sett osäkra och inte bevisat någonting alls, har den italienska republiken inte lagt fram bevis för något sådant fel (punkt 24).