Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 29 mars 2000

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets direktiv av den 20 december 1996 om ändring av direktiv 86/378/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av män och kvinnor i företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet (EGT L 46, 1997, s. 20).

3 EGT L 225, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 83.

4 Dom av den 17 maj 1990 i mål C-262/88 (REG 1990, s. I-1889; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 83). I denna dom fastställde EG-domstolen att pensioner som betalas ut av privata företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet, som kännetecknas av att de tillkommit till följd antingen av ett avtal mellan arbetsmarknadens parter eller av ett ensidigt beslut av arbetsgivaren, utgör av arbetsgivaren betalda förmåner på grund av anställning eftersom de finansieras av arbetsgivaren eller ibland av denna och arbetstagarna tillsammans, eftersom lagen medger att de efter samtycke från arbetstagaren delvis ersätter ett lagstadgat system och eftersom de endast berör arbetstagare inom vissa företag. De faller följaktligen inom tillämpningsområdet för artikel 119 i EG-fördraget (artiklarna 117—120 i EG-fördraget har ersatts av artiklarna 136—143 EG) (se punkterna 25—28 i domen).

5 Rådets förordning av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57).

6 Lag av den 8 mars 1990 om kollektivavtal {Republiken Greklands officiella tidning, första delen, nr 27 av den 8 mars 1990).

7 Lag av den 12 oktober 1990 om pensioner (Republiken Greklands officiella tidning, första delen, nr 138, den 17 oktober 1990). I nämnda bestämmelse stadgas, såvitt gäller pensioner, att kollektivavtal inte, direkt eller indirekt, får reglera förändringar i förhållandet mellan arbetstagarnas och arbetsgivarnas avgifter, hela eller delvisa överföringar av ordinarie avgifter mellan olika försäkringsperioder eller inrättandet av speciella kassor eller konton för neviljande av periodisk pension eller enstaka stöd på arbetsgivarens bekostnad.

8 I denna artikel stadgas att staten svarar för arbetstagarnas sociala trygghet i enlighet med lagens bestämmelser.

9 Den grekiska regeringen har hänvisat till dom nr 5024/11987.

10 Lag av den 7 oktober 1992 om förändring i socialförsäkringen {Republiken Greklands officiella tidning, första delen, nr 165, den 7 oktober 1992.

11 Lag av den 5 januari 1999 om förändring av socialförsäkringssystemens organisation och funktion {Republiken Greklands officiella tidning, första delen, nr 1, den 5 januari 1999).

12 Lag av den 1 februari 1984 om tillämpningen av principen om likabehandling av kön i arbetsförhållanden (Republiken Greklands officiella tidning, första delen, nr 10, den 2 februari 1984).

13 I förarbetena till lag nr 2676/1999 anges följande: Denna ändring syftar till att anpassa den grekiska lagstiftningen till direktiv 96/97/EG... Med företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet menas system som inte regleras av direktiv 79/7/EEG, som har till syfte... att ge dem som arbetar, både anställda och egna företagare, i ett företag eller i en grupp av företag, inom ett område för ekonomisk verksamhet eller yrkessektor eller grupp av sådana sektorer, förmåner som skall komplettera förmånerna enligt lagstadgade system för. social trygghet eller ersätta dessa, vare sig deltagandet i sådana system är obligatoriskt eller frivilligt. Denna definition av företags- eller yrkesbaserade system återger nästan ord för ord den som återfinns i artikel 2.1 i direktiv 86/378.

14 Rådets förordning av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning nr 1408/71 (EGT L 74, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 106).

15 Rådets direktiv av den 29 juni 1998 om skydd av kompletterande pensionsrättigheter för anställda och egenförctagare som flyttar inom gemenskapen (EGT L 209, s. 46).

16 Min kursivering.

17 Dom av den 17 april 1997 i mål C-147/95, Evrenpoulos (REG 1997, s. I-2057).

18 Ibidem, punkterna 16 och 19—24.

19 Vilket kommissionen har bestridit i sin replik.

20 Se dom av den 1 oktober 1998 i mål C-71/97, kommissionen mot Spanien (REG 1998, s. I-5991), punkt 18.

21 Se domar av den 1 mars 1983 i mâl 300/81, kommissionen mot Italien (REG 1983, s. 449), punkterna 5—7, och i mål 301/81, kommissionen mot Belgien (REG 1983, s. 467), punkterna 14—16.

22 Dom av den 2 december 1986 i mål 239/85, kommissionen mot Belgien (REG 1986, s. 3645), punkt 7.

23 Under alla förhållanden har ingenting nämnts om detta i direktivet.

24 Se dom av den 28 oktober 1999 i mål C-187/98, kommissionen mot Grekland (REG 1999, s. I-7713), punkt 45.

25 Dom av den 8 juni 1999 i mål C-198/97, kommissionen mot Tyskland (REG 1999, s. I-3257), punkt 41.