Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 18 maj 2000

1 Originalspråk: grekiska.

2 Kommissionens förordning av den 10 juli 1986 om fastställande av bestämmelser om kontroll och utbetalning av produktionsbidrag inom spannmåls- och rissektorn (EGT L 189, s. 12).

3 Kommissionens förordning av den 24 januari 1989 (EGT L 20, s. M).

4 Artikel 4 i förordning nr 2169/86.

5 Artikel 6 i förordning nr 21(39/86.

6 Rådets förordning av den 25 mars 1986 om allmänna regler för produktionsbidrag inom spannmåls- och rissektorn (EGT L 94, s. 6).

7 Kommissionens förordning av den 2 december 1987 om ändring av förordning nr 2169/86 (EGT L 342, s. 10).

8 Artikel 1.1 i förordning nr 3642/87.

9 Artikel 1.2 i förordning nr 3642/87.

10 Förordning av den 30 juni 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EEG) nr 1766/92 och (EEG) nr 1418/76 om produktionsbidrag inom spannmåls- respektive rissektorn (EGT L 159, s. 112; svensk specialutgåva, område 3, volym 50, s. 151).

11 Dom av den 16 juli 1998 i mål C-287/96 (REG 1998, s. I-4729).

12 Punkt 59 i förslaget till avgörande.

13 Kommissionens förordning av den 22 juli 1985 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med säkerheter för jordbruksprodukter (EGT L 205, s. 5; svensk specialutgåva, omrade 3, volym 19, s. 55).

14 Dom av den 25 september 1984 i mål 117/83 (RUG 1984, s. 3291).

15 Punkt 11 i domen i det ovan i fotnot 13 nämnda målet Könecke.

16 Dom av den 14 juli 1994 i mål C-352/92 (REG 1994, s. I-3385).

17 Punkt 22 i domen i det ovan i fotnot 15 nämnda målet Milchwerke Köln mot Wuppertal.

18 Detta intyg utfärdas i enlighet med bestämmelserna i kommissionens förordning (EEG) nr 2823/87 av den 18 september 1987 om handlingar som skall användas vid tillämpning av gemenskapsåtgärder som kräver kontroll av varors användning och/eller destination.

19 Min kursivering

20 Denna synpunkt är viktig om det som käranden i tvisten vid den nationella domstolen har anfört i fråga om motiveringen till de tyska myndigheternas beslut, som är överklagat till den nationella domstolen, är riktigt (se punkt 6 ovan). Jag undrar i vilken mån den nationella administrationen kunde grunda sig på den omständigheten att Döhler inte hade begärt av de senare köparna av stärkelsen att de skulle åta sig samma skyldigheter som Döhler i fråga om användningen av denna produkt och automatiskt tillämpa sanktionen som föreskrivs i artikel 7.5. Det synes mig att även om denna artikel tolkas på så sätt att den ålägger köparna en skyldighet har dessa rätt att visa att produkten har använts korrekt av de senare köparna, även om ett skriftligt åtagande från de sistnämnda saknas.

21 Dom av den 5 februari 1987 i mal 288/85 (REG 1987, s. 611).

22 Dom av den 9 augusti 1994 i mål C-347/93 (REG 1994, s. I-3933}.

23 Punkt 35 i domen i det ovan i fotnot 21 nämnda målet Boterlux.

24 Slutsatserna av denna rättspraxis, av vilken framgår att det är möjligt att ålägga en aktör som har åtnjutit gemenskapsstöd ett objektivt ansvar, ifrågasätts inte av den senare domen av den 12 maj 1998 i mal C-366/95, Steff-Houlberg Export m.fl. (REG 1998, s. I-2661). I domslutet i denna dom uttalade domstolen att [g]emenskansrätten hindrar i princip inte att nationell lagstiftning tillåter att återkrav av felaktigt utbetalat stöd utesluts, under förutsättning att stödmottagaren har fastslagits vara i god tro, med hänsyn till sådana kriterier som att de nationella myndigheterna har agerat försumligt och att en ansenlig tid har förflutit sedan stödet i fråga utbetalades; dock skall samma förutsättningar därvid gälla som vid indrivning av finansiella bidrag av rent nationellt slag, och gemenskapens intresse måste fullt ut beaktas. Det finns en väsentlig skillnad mellan de tillämpliga bestämmelserna i å ena sidan domarna i målen Piange Kraftfutterwerke och Boterlux och å andra sidan domen i målet Steff-Houlberg Export m.fl. I de bägge förstnämnda fallen fanns det särskilda gemenskapsbestämmelser som reglerade hur gemenskapsbidrag som beviljats felaktigt kunde återkrävas. I domen i målet Steff-Houlberg Export m.fl. saknades gemenskapsbestämmelser som reglerade frågan, varför man fick tillämpa den nationella rättens bestämmelser, som hade motsatt innebörd. Av kombinationen av de bägge ovan beskrivna lösningarna framgår för det första att det står gemenskapslagstiftaren fritt att inrätta ett system där ett objektivt ansvar åläggs en aktör som är i god tro, innebärande att denne tvingas betala tillbaka de summor som felaktigt uppburits. För det andra framgår att om det inte finns några relevanta gemenskapsbestämmelser och det inom ramen för medlemsstaternas autonoma rättssystem är möjligt, är det inte förbjudet att det i den nationella rätten endast finns ett system för subjektivt ansvar, vilket innebär att den aktör som är i god tro under vissa vilkor slipper att betala tillbaka stödet, förutsatt att gemenskapens intresse beaktas. Konsekvensen härav blir att om man förutsätter att det genom de aktuella bestämmelserna i förordning nr 2169/86 ¡rekt infördes ett gemenskapssystem med objektivt ansvar för tillverkaren som ställt säkerheten står inte dessa bestämmelser i strid med någon överordnad rättsregel. Detta konstaterande grundas på de ovannämnda domarna i målen Piange Kraftfutterwerke och Boterlux. Situationen skulle eventuellt vara annorlunda om mekanismen i sanktionen som föreskrivs i artikel 7 i förordning nr 2169/86 över huvud taget inte fanns. De administrativa myndigheterna skulle da vara tvungna att inom ramen för den nationella rätten söka efter lämpliga regler för att bestraffa obefogade eller bedrägliga frisläppanden av ställda säkerheter. I sådana fall vore det inte otänkbart att den nationella rätten utesluter att aktören som ställt säkerheten tillskrivs ett objektivt ansvar och görs ansvarig för köparnas olagliga beteende.

25 Mot detta resonemang har kommissionen gjort gällande att den extensiva tolkningen av artikel 7.5, enligt vilken den omtvistade sanktionen även kan åläggas köparna av den förestrade och företrade stärkelsen, gör det möjligt att varje gång bestraffa den som är personligen ansvarig för det felaktiga frisläppandet av säkerheten, oavsett om det rör sig om tillverkaren, som har ställt säkerheten, eller en annan person. Emellertid är denna anmärkning endast delvis riktig. Även om man skulle medge att ansvaret övergick från tillverkaren till hans avtalspart med anledning av utfästelsen som den sistnämnde har gjort enligt artikel 7.4, är det inte självklart att en motsvarande överflyttning av ansvaret kan äga rum från den ovannämnda köparen till senare köpare. De ifrågavarande bestämmelserna i förordningen nämner inte uttryckligen vilka åtaganden de senare köparna, det vill säga de vars rätt härrör från den första köparen, skall göra. Om man således anser att de senare köparna faller utanför tillämpningsområdet för artiklarna 7.4 och 7.5 i förordning nr 2169/86 befinner sig den första köparen i en ogynnsam situation. Medan tillverkaren lyckas göra sig fri från ansvaret avseende den godkända användningen av stärkelsen, lyckas få den ställda säkerheten frisläppt samt uppbär eventuella bidrag, blir den förste köparen ansvarig såväl för hur han själv använder produkten som för hur de som är efter honom i kedjan av köpare använder den. Argumentet enligt vilket den ovannämnda tolkningen mer står i samklang med principen om att den som Där det subjektiva ansvaret skall åläggas sanktionen saknar således grund.

26 Domstolen har för övrigt i punkt 11 i domen i det ovan i fotnot 10 nämnda målet Kyritzer Stärke uttalat att [f]örordning nr 1722/93... inbegriper bestämmelserna i förordning nr 2169/86, vilka har anpassats efter den aktuella situationen pä marknaden, samt upphäver sistnämnda förordning (se trettonde övervägandet). I samma mål uttalade generaladvokaten Léger i punkt 36 i sitt förslag till avgörande att [l]ikhcterna mellan 1986 ars förordning och 1993 ars förordning gör att de bör läsas tillsammans när tolkningsfrågorna besvaras.

27 Min kursivering.

28 Se ovan fotnot 13.

29 Sanktionen som föreskrivs i artikel 7.5 är nämligen resultatet av en administrativ kontroll som görs för att kontrollera om vad som uppgetts i den förklaring som tillverkaren avgett enligt artikel 7.4 har iakttagits. Om vad som angivits i förklaringen inte har iakttagits i praktiken kan det bli fråga om tva olika fall: Det mest troliga är att säkerheten redan har frisläppts, liksom kommissionen har angett i punkt 13 i sitt skriftliga yttrande. Jag vill erinra om att säKerheten frisläpps om den behöriga myndigheten har fått bevis för att den produkt som omfattas av KN-nummer 3505 10 50 har använts för framställning av andra produkter än dem som anges i bilaga I. Detta bevis lämnas genom att tillverkaren lämnar in förklaringen till den behöriga myndigheten. När den förklaring som avses i artikel 7.4 väl lämnats in är därför villkoren för frisläppande av säkerheten uppfyllda, och den kontroll som föreskrivs i artikel 7.5 utförs i efterhand. Sanktionen som föreskrivs i artikel 7.5 syftar till att ersätta den skada som uppstått vid ett felaktigt frisläppande av säkerheten. Dessutom motsvarar det belopp som sanktionen avser beloppet på den säkerhet som föreskrivs i samma artikel. Undantagsvis kan jag tänka mig ett fall då administrationen inte har sett till att säkerheten snabbt har frisläppts, trots att den bar erhållit den förklaring som föreskrivs i artikel 7.4 från tillverkaren. I gengäld har den administrativa kontroll som föreskrivs i artikel 7.5 utförts mycket snabbt och har gjort det möjligt att konstatera att vad som angivits i den ovannämnda förklaringen inte bar iakttagits. I detta undantagsfall anser jag inte att det vore lämpligt att tillämpa sanktionen som foreskrivs i artikel 7.5. Det räcker med att endast underlåta att frisläppa den ställda säkerheten för att gemenskapsintresset skall ges tillräckligt skydd. Med andra ord gör den smala kopplingen som finns mellan den omtvistade sanktionen och frisläppandet av den säkerhet som tillverkaren har ombetts att ställa att man kan dra slutsatsen att tillämpningen av den förstnämnda är beroende av frisläppandet av den sistnämnda.

30 Se formuleringen av den andra tolkningsfrågan.