Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 11 maj 2000

1 Originalspråk: grekiska.

2 Rådets direktiv av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

3 Se domstolens dom av den 5 juli 1986 i mål 73/85, Kerrut (REG 1986, s. 2219), punkterna 14 och 17.

4 I egenskap av undantag från den allmänna principen skall dessa undantag tolkas strikt (se dom av den 15 juni 1989 i mål 348/87, Stichting Uitvoering Financiële Acties (REG 1989, s. 1737), punkt 13 och av den 11 augusti 1995 i mål C-453/93, Bulthuis-Griffioen (REG 1995, s. 2341), punkt 19.

5 Se punkt 5 i generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i mål C-35/90, kommissionen mot Spanien, dom av den 17 oktober 1991 (REG 1991, s. I-5073).

6 Artikel 28 i sjätte direktivet har flera gånger tolkats av domstolen, som tydligt har fastställt att utgången av den frist som anges i 28.4 inte medför i kraft av själva sakförhållandet (ipso facto) ett upphävande av möjligheten att bibehålla de befintliga undantagen, se domstolens dom av den 27 oktober 1992 i mål C-74/91, kommissionen mot Spanien (REG 1991, s. I-5437), punkt 3 och av den 23 maj 1996 i mål C-331/94, kommissionen mot Grekland (REG 1996, s. I-2675), punkt 14.

7 Se dom av den 11 november 1997, i mål C-408/95, Eurotunnel m.fl. (REG 1995, s. I-6315), punkt 57.

8 Kommissionen överlämnade den 5 november 1992 till rådet ett förslag till direktiv om ändring av bestämmelserna om mervärdesskatt avseende passagerartransport (KOM(92) 416 slutgiltig, EGT C 307, s. 11). Detta förslag antogs inte och drogs slutgiltigt tillbaka, eftersom rådet inte avgivit något yttrande och det inte längre var aktuellt, vilket kommissionen själv har påpekat (EGT C 2, 4.1.1997, s. 2).

9 De sträckor som tillryggalagts i andra länder inom tlen Europeiska unionen påförs tlen mervärdesskattesats som är tillämplig i respektive medlemsstat.

10 Den belgiska regeringen undrar dessutom om domstolen kan, inom ramen för ett förhandsavgörande som i huvudsak är beroende av de faktiska och rättsliga omständigheterna i tvisten vid den nationella domstolen, uttala sig om tolkningen av vissa gemenskapsrättsliga bestämmelser vilka har som syfte att begränsa, eller utesluta gemenskapslagstiftarens behörighet att lagstifta inom detta område.

11 Se särskilt dom av den 20 mars 1986 i mål 35/85, Tissier (REG 1986, s. 1207), punkt 9 och av den 1 april 1993 i mal C-250/91, Hewlett Packard France (REG 1993, s. I-1819), punkt 9.

12 Domstolen har nämligen vid ett flertal tillfällen (se särskilt dom av den 16 december i mål 244/80, Foglia (REG 1981, s. 3045; svensk specialutgåva volym 6, s. 243), punkterna 18—20), betonat att artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) inte ger domstolen i uppdrag att avge rådgivande utlåtanden i allmänna och hypotetiska frågor, utan att istället bidra till rättsskipningen i medlemsstaterna. Domstolen skall sålunda, med hänsyn till de faktiska och rättsliga omständigheterna och till den analys av de problem som den nationella domstolen ställts inför inom ramen för tvisten vid den nationella domstolen, bedöma om det föreligger ett verkligt behov av att tolka gemenskapsrättsliga bestämmelser och om den begärda tolkning behövs för att avgöra tvisten vid den nationella domstolen eller om dessa frågor har ställts inom ramen för proces suella arrangemang som konstruerats av parterna i syfte att förmå domstolen att ta ställning till vissa gemenskapsrättsliga problem som inte svarar mot ett objektivt behov kopplat till lösningen av en tvist (se domen i det ovannämnda målet Foglia, punkt 18, dom av den 8 november 1990 i mål C-231/89, Gmurzynska-Bscher (REG 1990, s. I-4003) punkt 23; och av den 9 mars 2000 i mål C-437/97, EKW och Weim & Co. (REG 2000, s. I-1157), punkt 52. Det är endast i undantagsfall som domstolen har möjlighet att avvisa en begäran om förhandsavgörande, nämligen om det är uppenbart att det inte föreligger något samband mellan begäran om tolkning av gemenskapsrätten eller prövningen av giltigheten av en gemenskapsrättslig regel och föremålet för tvisten vid den nationella domstolen (se särskilt dom av den 16 juni 1981 i mål 126/80, Salonia (REG 1981, s. 1563, svensk specialutgåva, volym 6, s. 129), punkt 6 och av den 11 juli 1991 i mål C-368/89, Crispoltoni (REG 1991, s. I-3695), punkt 11).

13 Jag vill erinra om att i domen målet EKW och Weim Se Co., (fotnot 11) ansåg domstolen att det inte fanns någon anledning att besvara frågan huruvida befrielse från skatt för direkt försäljning av vin på produktionsorten är oförenligt med gemenskapsrätten. Domstolen fastställde nämligen i denna dom att den ställda frågan saknade relevans för tvisten vid den nationella domstolen som avsåg skyldigheten för vissa företag att betala dryckesskatten på grund av leverans av drycker och glass mot vederlag och inte frågan huruvida befrielse från sådan skatt för direkt försäljning av vin på produktionsorten utgör ett statligt stöd som är oförenligt med fördraget.

14 Se domen i målet Kerrutt, (fotnot 2), punkt 17, och punkt 4 i generaladvokatens Tesauros förslag till avgörande i målet kommissionen mot Spanien (fotnot 4). Domstolen har dessutom medgivit att den befogenhet som givits medlemsstaterna att behålla sin befintliga lagstiftning i fråga om undantag från avdragsrätteu av mervärdesskatt, enligt artikel 17.6 i sjätte direktivet, gäller fram till dess att rådet har utfärdat de bestämmelser som avses i denna artikel, se särskilt dom av den 5 oktober 1999 i mål C-305/97, Royscot m.fl. (REG 1999, s. I-6671), punkterna 29 och 30 och av den 18 juni 1998 i mål C-43/96, kommissionen mot Frankrike (REG 1998, s. I-3903), punkterna 16—19, samt punkterna 20 och 21 i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i detta mal, liksom punkterna 24 f.f i mitt förslag till avgörande i de förenade målen C-177/99 och C-181/99, Ampafrance och Sanofi Synthelabo som för närvarande är anhängiggjorda vid domstolen.

15 Se särskilt domen målet Kcrrut, (fotnot 2), punkt 17 och dom av den 29 april 1999 i mål C-136/97, Norbury Developments (REG 1999, s. I-2491), punkterna 19 och 20 i vilka domstolen emellertid har betonat att denna bestämmelse inte utgör ett hinder för att begränsa de undantag som förelåg den dag sjätte direktivet trädde i kraft i syfte att uppnå en enhetlig tillämpning av direktivet (punkt 20), och domen i målet kommissionen mot Tyskland, (fotnot 4), punkt 15.

16 Se domen i målet kommissionen mot Spanien (fotnot 4), punkterna 6—9 och domen i målet kommissionen mot Tyskland (fotnot 5), punkt 15.

17 Se domen i målet kommissionen mot Tyskland, (fotnot 5), punkterna 25 och 26.

18 Se domen i målet Norbury Developments, (fotnot 14), punkt 20.