Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Saggio föredraget den 26 september 2000

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 254, s. 64; svensk specialutgåva, område 3, volym 6, s. 160.

3 Det anges i beslutet om hänskjutamle att delägarkonunitten, vars medlemmar utses av en majoritet av etc företag som tillhör bofrost*-koncemen, har en rådgivande roll vid de sammanträden som hälls av styrelsen för bofrost* Europa. Med anledning av de samråds- och övervakningsskylaigheter som dclägarkommittén har gentemot de olika Bo-frosf-företagen, tar ledamöterna i denna kommitté, under sammanträdena med ledningsgruppen för Bofrost* Europa, ställning till om de åtgärder som tas upp till diskussion är fördelaktiga, ekonomiska och lämpliga, liksom om de är lagliga. När de gäller diskussioner om verksamhet och åtgärder som går utöver den normala ramen för kommersiella aktiviteter, har ledamöterna i dclägarkommittén en vetorätt, som liknar den som anges i 164 § i den tyska köplagcn (Handelsgesetzbuch). Det ankommer i gengäld pä styrelsen för Bofrost* Europa att definiera den allmänna verksamhetsinriktningen för företaget Bofrost*, som syftar till att slå sig in på de marknader som är de mest homogena och effektiva för varumärket Bofrost*, med hänsyn till varje lands särskilda förutsättningar. Styrelsen för Bofrost* Europa består av ledamöter från de nationella styrelserna i Bofrost*-füretagen, vilka har utsetts enligt nationella bestämmelser i varje land. Varje part till avtalet (det vill säga varje land i vilket ett Bofrost*-företag bedriver verksamhet) har en röst; om en avtalspart representeras av flera personer, kan dessa endast utnyttja sin röst tillsammans. Besluten fattas med enhällighet och ont enhällighet inte uppnås måste omröstning äga rum vid ett nytt möte.

4 Det första förslaget till direktiv om inrättandet av curopabolag lades fram under 1960-talet. Ekonomiska och sociala kommittén, som avgav sitt yttrande först efter S år, ställde sig negativ till förslaget. Detsamma hände med förslaget till det femte direktivet om tillnärnining av lagstiftningen om bolagsrätt som också avser inrättande av bolag, vilket lades fram under 1980-talet. Direktiv 94/45 antogs Törst efter det att medlemsstaterna hade undertecknat det sociala protokollet som fogades till Maastrichtfordraget. Trots detta tog det tre ån från det att förslaget presenterades år 1991 till det att lagstiftningsförfarandet var över.

5 Artikel 2.1 a—c.

6 I direktivet hänvisas dock till nationella bestämmelser för så vitt avser proceduren för val och utnämning av medlemmar i det särskilda förhandlingsrådet.

7 Tolkningen av 2 § första stycket i den tyska lagen, genom vilken direktivet införlivas — som innebär att direktivet endast är tillämpligt på, och därmed skapar skyldigheter för desamma, de företag som är etablerade i Tyskland och utgör gemenskapsföretag eller kontrollerar grupper av gemenskapsföretag och inte på alla företag som har sitt säte inom landet — medför att direktivets tillämpningsområde blir orimligt avgränsat, och väcker allvarliga tvivel vad avser lagens förenlighet med direktivet.

8 Skyldigheten för företaget att lämna ut icke offentliga uppgifter under ett senare skede av förhandlingarna, även om denna skyldighet inte uttryckligen har angivits i direktivet, tycks kunna utläsas av artikel 8, vari anges att ledamöterna i de särskilda förhandlingsorganen åläggs en skyldighet att inte röja någon information som de uttryckligen fatt i förtroende {första stycket) och vari preciseras att företaget är befriat från sin skyldighet endast i fall då informationen är av sådant slag att den utifrån objektiva kriterier allvarligt skulle skada eller vara till förfång för de berörda företagens verksamhet (artikel 8.2).

9 5 § i den tyska lagen tycks ge arbetstagarrepresentanter i Tyskland en mer långtgående rättighet, eftersom däri anges att ledningen för företaget skall lämna ut information angående såväl det genomsnittliga antalet arbetstagare och deras spridning i medlemsländerna, som information om företagen och deras verksamheter.