Förslag till avgörande av generaladvokat

1. Kommissionen har i detta mål om fördragsbrott gjort gällande att Republiken Frankrike inte har införlivat bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 9 7/66/EG av den 15 december 1997 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet (nedan kallat direktivet).

2. I artikel 15 i direktivet föreskrivs följande:

3. Kommissionen erhöll inte något meddelande från Republiken Frankrike om att direktivet hade införlivats. I enlighet med artikel 226 EG sände den därför genom skrivelse av den 3 februari 1999 en formell underrättelse till den franska regeringen och uppmanade den att inkomma med ett yttrande rörande denna fråga inom två månader.

4. I en skrivelse, som inkom den 16 april 1999, meddelade Republiken Frankrike att direktivet redan delvis hade införlivats med fransk rätt och att de återstående artiklarna inom en snar framtid skulle införlivas genom dekret.

5. Eftersom kommissionen inte erhöll något ytterligare meddelande från de franska myndigheterna, sände kommissionen den 23 juli 1999 ett motiverat yttrande till Republiken Frankrike. Häri gjorde kommissionen gällande att Republiken Frankrike hade underlåtit att uppfylla sin skyldighet att införliva de bestämmelser i direktivet som anges i ansökan. Kommissionen uppmanade Republiken Frankrike att uppfylla sina skyldigheter inom två månader.

6. De franska myndigheterna begärde därefter att fristen skulle förlängas och meddelade återigen genom skrivelse av den 22 oktober 1999 att de nödvändiga åtgärderna för att införliva bestämmelserna i fråga höll på att utarbetas.

7. Eftersom kommissionen inte hade erhållit några nya upplysningar, väckte den förevarande talan genom ansökan, som inkom den 19 april 2000.

8. Europeiska gemenskapernas kommission har yrkat att domstolen skall

Parternas argument

9. Kommissionen har konstaterat att bestämmelserna i artikel 249 tredje stycket EG och artikel 10 EG medför en skyldighet för medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att inom den föreskrivna fristen införliva direktiv med den nationella rättsordningen. Medlemsstaterna är också skyldiga att omedelbart underrätta kommissionen om dessa åtgärder. När den frist som föreskrivs i artikel 15.1 i direktivet löpte ut den 24 oktober 1998 hade Republiken Frankrike inte vidtagit åtgärder för att införliva de bestämmelser som omnämns i ansökan. Inte heller när den frist som medgavs i det motiverade yttrandet löpte ut den 23 september 1999 hade de franska myndigheterna meddelat kommissionen att bestämmelserna i fråga hade införlivats.

10. Kommissionen har med hänvisning till domstolens dom i mål 52/75 påpekat att medlemsstaterna är ansvariga, oavsett vilket statligt organ som har orsakat underlåteisen, och att en medlemsstat inte kan åberopa bestämmelser, praxis eller förhållanden i sin interna rättsordning som grund för att underlåta att iaktta skyldigheter och tidsfrister som föreskrivs i gemenskapsdirektiv.

11. Republiken Frankrike har på nytt gjort gällande att de nödvändiga åtgärderna för att införliva bestämmelserna i fråga håller på att utarbetas.

Bedömning

12. Talan skall bifallas. Det är ostridigt att de förhållanden som kritiserats ännu inte hade rättats till (även om man beaktar eventuella förseningar orsakade av postgången) vid den avgörande tidpunkten under fördragsbrottsförfarandet, det vill säga då den tvåmånadersfrist som fastställdes i det motiverade yttrandet löpte ut den 23 juli 1999. Det skall därför i enlighet med yrkandet fastställas att Republiken Frankrike har gjort sig skyldig till fördragsbrott.

13. Rättegångskostnadernas fördelning följer av artikel 69.2 i rättegångsreglerna.

Förslag till avgörande

14. Jag föreslår att domstolen skall besluta följande:

1 Originalspråk: tyska.

2 EGT L 24, 1998, s. 1.

3 Dom av den 26 februari 1976, kommissionen mot Italien (REG 1976, s. 277, punkt 14; svensk specialutgåva, volym 3, s. 41).