Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 21 mars 2002

1 Originalspråk: spanska.

2 EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178.

3 Se ovan punkt 5.

4 Med hänvisning till dom av den 11 november 1997 i mål C-251/95, SABEL (REG 1997, s. I-6191).

5 Av ingressen till direktivet framgår följande: Det förefaller inte nödvändigt att nu genomföra ett fullständigt närmande av medlemsstaternas lagstiftning om varumärken utan det kommer att vara tillräckligt att begränsa den till de nationella rättsliga bestämmelser som mest direkt påverkar den inre marknadens funktion (tredje skälet).

6 Det är fråga om artikel 13 A.1 nr 1, i den ursprungliga versionen av den gemensamma varumärkeslagen. Nuvarande artikel 13A.1 d återger fortfarande samma tanke, även om lydelsen mer liknar direktivets (se ovan punkt 8 och följande punkter).

7 Saken är inte densamma i fråga om en annons om reparationer och underhäll av bilar av ett visst märke, då man måste ta hänsyn till att varumärket används för att identifiera ursprunget för de varor som är föremål för tjänsten. Dom av den 23 februari 1999 i mål C-63/97, BMW (REG 1999, s. I-905), punkterna 38 och 39.

8 Benelux-domstolcn har löst detta problem i sin dom av den 7 november 1988 i mål A 87/3, Omnisport/Bauwcracrts (Jurisprudence de la Cour de justice Benelux 1988, p. 90), genom att slå fast att användningen av ett firmanamn i princip inte har effekten att särskilja varor eller tjänster, om inte allmänheten associerar firmanamnet med de varor som företaget säljer eller tillhandahåller.