Förslag till avgörande av generaladvokat

1. Kommissionen har, genom ansökan som. inkom till domstolens kansli den 29 januari 2001, med stöd av artikel 226 EG väckt talan om fastställelse av att Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga, och, i andra hand, genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder. Kommissionen har vidare yrkat att Förenade kungariket skall ersätta rättegångskostnaderna.

2. Enligt domstolens fasta rättspraxis skall, inom ramen för en talan i enlighet med artikel 226 EG, förekomsten av ett fördragsbrott bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet.

3. Av handlingarna framgår att Förenade kungariket vid utgången av den tvåmånadersfrist som angavs i kommissionens motiverade yttrande av den 3 augusti 2000 inte hade vidtagit samtliga nödvändiga åtgärder för att följa direktiv 96/61, särskilt vad beträffar offshoreanläggningar.

4. Förenade kungarikets regering har inte bestritt att den inte inom den föreskrivna fristen har antagit de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktiv 96/61.

5. De gemenskapsrättsliga skyldigheterna att införliva direktivet framgår dels direkt av direktivet, dels av artikel 249 tredje stycket EG och artikel 10 EG.

6. Det finns således anledning att fastställa att Förenade kungariket har underlåtit att uppfylla sina gemenskapsrättsliga skyldigheter, varför kommissionens yrkande skall bifallas och Förenade kungariket skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

Förslag till avgörande

7. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen skall besluta följande:

1 Originalspråk: tyska.

2 EGT L 257, s. 26.

3 Jämför exempelvis dom av den 11 november 1999 i mål C-315/98, kommissionen mot Italien (REG 1999, s. I-8001), punkt 11.