Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 10 juni 2003

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tiilnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män (EGT L 45, s. 19; svensk specialutgåva, område 13, volym 4, s. 78) (nedan kallat direktivet).

3 Dom av den 30 april 1996 i mål C-13/94, P mot S och Cornwall County Council (REG 1996, s. I-2143, nedan kallad domen i målet P. mot S.).

4 Dom av den 17 februari 1998 i mål C-249/96, Grant (REG 1998, s. I-621, nedan kallad domen i målet Grant).

5 Nämnd i punkt 7 ovan.

6 Probate Reports 1971, s. S3.

7 [2003] UKHL 21.

8 House of Lords ansåg inte att det var möjligt att tolka den omtvistade bestämmelsen i enlighet med Europakonventionen, såsom föreskrivs i artikel 3.1 i Human Rights Act.

9 Nämnd i punkt 2 ovan.

10 Dom av den 17 maj 1990 i mål C-262/88, Barber (REG 1990, s. I-1889; svensk specialutgåva, volym 10, s. 407), punkt 22, av den 28 september 1994 i mål C-7/93, Beune (REG 1994, s. I-4471), punkt 44, och av den 25 maj 2000 i mäl C-50/99, Podesta (REG 2000, s. I-4039), punkt 24.

11 Dom av den 13 maj 1986 i mål 170/84, Bilka (REG 1986, s. 1607; svensk specialutgåva, volym 8, s. 583), punkt 22, och domen i det ovannämnda målet Barber, punkt 28, domen i det ovannämnda målet Beune, punkt 46, dom av den 10 februari 2000 i de förenade målen C-234/96 och C-235/96, Deutsche Telekom (REG 2000, s. I-799), punkt 32, och domen i det ovannämnda målet Podesta, punkt 25.

12 Domstolens dom av den 12 september 2002 i mål C-351/00, Niemi (REG 2002, s. I-7007), punkt 45.

13 Dom av den 6 oktober 1993 i mål C-109/91, Ten Oever (REG 1993, s. I-4879; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-341), punkterna 12 och 13, och av den 17 april 1997 i mål C-147/95, Evrenopoulos (REG 1997, s. I-2057), punkt 22.

14 Dom av den 28 september 1994 i mål C-200/91. Coloroll Pension Trustees (REG 1994, s. I-4389; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-89), punkt 19.

15 Syndromet har alltid funnits och har förståtts bättre i primitiva kulturer, som inte påverkats av kristendomen. M. Vargas Llosa, El paraíso en la otra esquina, Ed. Alfaguara, Madrid, 2003, sidorna 67, 68, 434 och 436, exempelvis, speglar dessa tendenser hos maorierna, då han beskriver målaren Paul Gausins upplevelser på Tahiti. Före den medicinska och kirurgiska utveckling som ägde rum under 1900-talets andra hälft tvingades kvinnor som uppfattade sig som män att tillgripa komplicerade strategier och genomgå svåra vedermödor och de gick i allmänhet ett svart Öde till mötes. År 1566 beskriver Henry Estienne ett fall i Fontaines, där en kvinna klädde ut sig och arbetade som stalldräng. Hon gifte sig med en annan kvinna och levde lyckligt med henne í två år tills det redskap hon använde sig av för att fullgöra sina äktenskapliga plikter upptäcktes. Hon greps och brändes levande. Under 1600-talet fanns kvinnliga pirater som Anne Bonney och Mary Read eller fransyskan Geneviève Premoy, som gick under namnet riddar Balthazar och tilldelades Ludvig den heliges orden av Ludvig XIV. Många kvinnor blev soldater eller sjömän. I de rättsprocesser som följde noterades att vissa av dem förklarade att deras handlande var förutbestämt av Gud, att deras föräldrar när de föddes väntade ett gossebarn, att deras natur, trots att de såg ut som kvinnor, i själva verket var manlig. Skräcken för att deras bedrägeri skulle avslöjas drev dessa kvinnor till självmord, vilket år 1765 var fallet i fråga om Catharine Rosenbrock, som efter att ha tillbringat tolv år som sjöman och soldat i Holland återvände till sitt hem i Hamburg, där hennes mor anklagade henne för att ha förnekat sitt kvinnliga kön. Hon fängslades för klandervärd vandel och försökte ta sitt liv. Mlle de Maupin var en av de mest firade skådespelerskorna inom den franska teatern på 1600-talet. Hon firade triumfer på operan i Paris, där hon sjöng manliga roller. Under en turné rymde hon tilt Marseille for att förföra en flicka i staden, men när hennes identitet avslöjades fängslades hon och dömdes till döden. Hennes popularitet och den allmänna opinionen ledde till att domen upphävdes. Senare beslutade myndigheterna, trots att hon fortsatte att klä sig som man, att bortse från hennes eskapader. I C. Spencer, Histoire de l'homosexualité, Ed. Le Pré aux Clercs, översättning av D. Sulmon, Paris, 1998, s. 232 och följande sidor, beskrivs några av dessa fall.

16 Se dom av Corte constituzionale (italienska författningsdomstolen) av den 6 maj 1985 (GURI nr 131 bis av den 5 juni 1985), punkt 3. Se, likaså, dom frän House of Lords av den 10 april 2003, Bellinger (ovan punkt 20), punkterna 7-9.

17 I det följande kommer jag konsekvent att hänvisa till ett äktenskap mellan två personer av olika kön, med beaktande av den ena av makarnas könsbyte. Inget hindrar i själva verket transsexuella i Förenade kungariket från att ingå äktenskap med personer av motsatt biologiskt kön.

18 Artiklarna 8—12 i lagen av den 10 september 1980 om transsexualitet (Gesetz über die Änderung der Vornamen und die Feststellung der Geschlechtszugehörigkeit in besonderen Fällen — Transsexuellengesetz).

19 Artikel 14 i lag nr 2503/1977 om civilstånd (ΦΕΚ 107 A-/1997).

20 Artikel 1 i lag nr 164 av den 14 apríl 1982 om könsbyte {Norme in materia di rettificazione di sesso).

21 Artikel 28-28c i civillagen (Burgerlijk Wetboek).

22 Lag 1972:119 om fastställande av könstillhörighet.

23 Rundskrivelse från inrikesministern av den 27 november 1996 { Transsexuellen-Erlaß des Bundesministeriums für Inneres (36.250/66-IV/74/96)).

24 Rundskrivelse nr 12003 av den 10 november 1976 (Cirkulæreskrivelse om ændring af fødselstilførsler som følge af kønsskifte).

25 Se, exempelvis, dom av Tribunal de première instance i Verviers av den 19 februari 1996, och av Hof van Beroep i Amberes av den 27 januari 1999.

26 Se, exempelvis, dom av Audiencia Provincial i Barcelona av den 11 februari 1994 och av Juzgado de primera instancia i Lérida av den 21 september 1999.

27 Dom av högsta förvaltningsdomstolen (Korkein Hallinto Oikeus) 1988-A-46.

28 Plenidom av Cour de cassation av den 11 december 1992.

29 Dom av Tribunal administratif, första avdelningen, av den 28 januari 1987 och av den 31 maj 1989.

30 Se, exempelvis, dom av appelationsdomstolen (Tribunal da Relação) i Lissabon av den 9 november 1993.

31 Serie A, nr 156.

32 Punkt 47 i domen i målet Rees. Icke officiell översättning. Min kursivering.

33 Serie A, nr 256.

34 Recueil 15/89.

35 Punkt 58 i domen i målet Sheffield och Horsham.

36 Recueil 56/88. Se även den samma dag meddelade domen I. mot Förenade kungariket (Recueil 35/56), med ett liknande innehåll.

37 Punkt 93 i domen Goodwin.

38 Punkt 101 i domen Goodwin.

39 Punkt 103 i domen Goodwin.

40 Se ovan punkt 23.

41 Se ovan punkt 24.

42 Rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 39, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 91).

43 Närmare bestämt direktiv 76/207 om likabehandling, men som jag har nämnt finns det ingen anledning att tillämpa det inom ramen för direktivet om likalön.

44 Domslutet i domen i målet P. mot S.

45 Domen i målet P. mot S. (ovan punkt 7), punkterna 17—19.

46 Ibidem, punkterna 20—22.

47 Dom av den 31 maj 2001 i de förenade målen C-122/99 P och C-125/99 P, D och Konungariket Sverige mot Europeiska unionens råd (REG 2001, s. I-4319).

48 Domen i det ovan i punkt 8 nämnda målet Grant, punkt 24.

49 Ibidem, punkt 28.

50 Ibidem, punkt 35.

51 Se ovan punkt 31.

52 Domen i det ovannämnda målet D och Konungariket Sverige mot Europeiska unionens råd, punkterna 35—37.

53 Ibidem, punkterna 46 och 47.

54 Ibidem, punkterna 49 och 50.

55 Dom av den 22 juni 2000 i mål C-65/98, Safet Eyüp (REG 2000, s. I-4747, nedan kallad domen i målet Eyüp).

56 Domen i det ovannämnda målet Eyüp, punkt 36.

57 Se i detta avseende rådets resolution av den 4 december 1997 om de åtgärder som bör vidtas för att bekämpa skenäktenskap (EGT C 382, s. 1).

58 Se domen i det ovannämnda målet Eyüp.

59 Se dom av den 17 december 1970 i mål 11/70, Internationale Handelsgesellschaft (REG 1970, s. 1125; svensk specialutgåva, volym 1, s. 503), punkt 4.

60 Se dom av den 14 maj 1974 i mil 4/73, Nold (REG 1974, s. 491; svensk specialutgåva, volym 2, s. 291), punkt 13.

61 Se dom av den 18 juni 1991 i mål C-260/89, ERT (REG 1991, s. I-2925; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-209), punkt 41.

62 Se ovan punkt 33.

63 Punkt 103 in fine i domen Goodwin, {ovan punkt 33).

64 Se punkterna 23, 24 och 40 ovan.

65 Domen i målet P. mot S. (ovan punkt 7), punkterna 20 och 21.

66 Se ovan punkt 25.

67 Medan den första hänvisar till diskriminering pä grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, omfattar den andra fall av diskriminering på grund av biand annat kön. ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk ( religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

68 Beslut av Bundesverfassungsgericht (tyska författningsdomstolen) av den 11 oktober 1978 (BVerfGE 49, s. 286).

69 House of Lords har nyligen i den dom som angivits i punkt 20 i detta förslag till avgörande nekat att göra detta och pekat på de konkreta tillämpningssvårigheterna i fråga om den grundläggande rättighetens effekt, ett resonemang som går rakt emot det som framförts av den tyska författningsdomstolen.

70 Se domare Martens skiljaktiga mening i Europadomstolens för de mänskliga rättigheterna dom i det ovannämnda målet Cossey mot Förenade kungariket.

71 Förslag till avgörande av den 10 juni 1975 i mål 7/75, Makarna F. mot belgiska staten (REG 1975, s. 679), punkt 6.