Förslag till avgörande av generaladvokat L.A. Geelhoed föredraget den 27 november 2003
1 Originalspråk: nederländska.
2 EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.
3 EGT L 63, s. 1.
4 Republiken Italien stöds av Konungariket Sverige och Republiken Finland. Republiken Finland stöds av Förbundsrepubliken Tyskland och Konungariket Sverige. Förbundsrepubliken Tyskland stöds av Konungariket Sverige och Republiken Finland. Konungariket Sverige stöds av Republiken Finland.
5 Rådets förordning (EEG) nr 1117/78 av den 22 maj 1978 om den gemensamma organisationen av marknaden för torkat foder (EGT L 142, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 9, s. 246), ändrad genom förordning nr 3496/93 (EGT L 319, s. 17; svensk specialutgåva, område 3, volym 54, s. 62),
6 Rådets förordning (EEG) nr 1417/78 av den 19 juni 1978 om stödsystemet fór torkat foder (EGT L 171, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 10, s. 25), ändrad genom förordning (EEG) nr 1110/89 (EGT L 18, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 29, s. 19).
7 Kommissionens förordning (EEG) nr 1528/78 av den 30 juni 1978 om tillämpningsföreskrifter för stödsystemet för torkat foder (EGT L 179, s. 10; svensk specialutgåva, område 3, volym 10, s. 39).
8 Kommissionens förordning (EG) nr 785/95 av den 6 april 1995 om tillämpningsföreskrifter fór rådets förordning (EG) nr 603/95 om den gemensamma marknaden för torkat foder (EGT L 79, s. 5).
9 I artikel 4 I förordning nr 603/95 anges dc maximala kvantiteterna beträffande vilka stöd kan beviljas för torkat foder. Artikeln har ändrats genom rådets förordning (EG) nr 1347/95 av den 9 juni 1995 om ändring av förordning (EG) nr 603/95 om den gemensamma marknaden för torkat foder (EGT L 131, s. 1). Bestämmelsen lyder enligt följande: För varje regleringsår skall det upprättas en maximal garanterad kvantitet (MGK) på 4412400 ton dehydratiserat foder fór vilken ... stöd ... kan beviljas (punkt 1). 3. För varje regleringsår skall det upprättas en maximal garanterad kvantitet på 443500 ton soltorkat foder för vilken ... stöd ... kan beviljas (punkt 3).
10 För att ha rätt till stöd krävs att förädlingsföretagen har köpt fodret från producenter, producentgrupper eller köpare som blivit godkända av de behöriga myndigheterna i medlemsstaten.
11 Artikel 11.2 i förordning nr 603/95 har följande lydelse:I de fall de avtal, som avses i artikel 9 c första strecksatsen är specialavtal för förädling av foder levererat av producenterna, skall de minst innehålla upplysningar om den areal vars skörd skall levereras samt en klausul som föreskriver förädlingsföretagens skyldigheter att till producenterna utbetala stödet enligt artikel 3 som de erhåller för de förädlade kvantiteterna inom ramen för avtalen.
12 Enligt denna förordning skall de varor som avses I artikel 2.1, för att beviljas stöd enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 603/95, anses ha lämnat förädlingsföretaget di: a) de lämnar i oförändrat skick — forädllngsföretagets område, — ett lagrlngsutrym[m]e utanför detta område som ger tillräcklig garanti vad gäller kontroll av det lagrade fodret och som har godkänts i förväg av den behöriga myndigheten, och förutsatt att fodret inte kan lagras Innanför området, — vilken som helst lagringsplats som uppfyller villkoren i andra strecksatsen när det gäller mobil torkutrustning, utrustning med vilken dehydratiserlng utförs och när det dehydratiserade fodret lagras av den person som har dehydratiserat det, eller b) det lämnar ett område eller lagringsplats enligt a I form av en blandning och blandningen gjorts inom förädlingsföretaget med andra råvaror än enligt artikel 1 1 förordning (EG) nr 603/95 och råvaror som används till bindemedel, för att tillverka foderblandningar för djur, och håller en sund och god marknadsmässlg kralltet när det lämnar förädlingsföretaget som svarar mot kraven för att släppas ut på fodermarknaden och har följande egenskaper: ...
13 Rådets första direktiv 67/227/EEG av den 11 april 1967 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter (EGT P 71, s. 1301; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 3) (nedan kallat första direktivet).
14 Om inte något annat anges är de bestämmelser som det nedan hänvisas till hämtade från sjätte direktivet.
15 Kommissionens första rapport till rådet om det gemensamma mervärdesskattesystemets funktion, upprättad enligt artikel 34 i sjätte direktivet (77/388/EEG) av den 17 maj 1977, KOM (83) 426 slutlig, 14 september 1983, s. 37.
16 Kommissionens andra rapport till rådet om det gemensamma mervärdesskattesystemets funktion, upprättad enligt artikel 34 i sjätte direktivet (77/388/EEG) av den 17 maj 1977, KOM (88) 799 slutlig, 20 december 1988, s. 26.
17 Det framgår av tredje skälet i förordning nr 603/95 att syftet med bestämmelserna är att begränsa gemenskapens produktion av torkat foder.
18 Domstolens dom av den 22 november 2001 i mål C-184/00, Office des produits wallons (REG 2001, s. I-9115).
19 Se även domen i målet Office des produits wallons (ovan fotnot 18), punkt 14: Det ankommer sålunda på den hänskjutande domstolen att fastställa en direkt koppling mellan subventionen och den ifrågavarande varan eller tjänsten. I detta avseende är det inledningsvis nödvändigt att kontrollera att köparen av varan eller mottagaren av tjänsten erhåller en fördel till följd av den subvention som beviljats subventionsmottagaren. Det är nämligen nödvändigt att det pris som skall betalas av köparen eller tjänstemottagaren fastställs på ett sådant sätt att det minskar i proportion till den subvention som beviljats säljaren av varan eller tjänsteleverantören. Subventionen utgör därmed en omständighet som kan ligga till grund för att fastställa det pris som de sistnämnda kräver.
20 Se även elfte och tolfte skälet i förordning nr 603/95 där följande anges: För att främja en jämn tillförsel av grönfoder till förädlingsföretag och för att producenterna skall kunna dra nytta av stödsystemet bör stödet i vissa fall beviljas på villkor att avtal sluts mellan producenter och förädlingsföretag. Avtalen bör, å ena sidan, främja regelbunden tillförsel till förädlingsföretagen och, å andra sidan, möjliggöra för producenterna att dra nytta av stödet. För detta ändamål är det lämpligt att avtalen Innehåller vissa upplysningar.
21 Medlemsstaterna anser att denna uppfattning bekräftas i domen i målet Office des produits wallons (ovan fotnot 18), punkt 13.
22 Se även generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande av den 25 september 1997 Inför domstolens dom av den 18 december 1997 i mål C-384/95, Landboden-Agrardienste (REG 1997, s. I-7387), punkterna 12-13.
23 Dom av den 5 februari 1981 i mål 154/80, Coöperatieve Aardappelenbewaarplaats (REG 1981, s. 445; svensk specialutgåva, volym 6, s. 23). I denna dom handlade det om medlemmar av en kooperation som drev ett potatislager mot en årlig lageravgift som togs ut av dess medlemmar. Ett år beslöt föreningen att inte ta ut någon lageravgift eftersom kooperationen till följd av en gynnsam transaktion med fast egendom förfogade över tillräckliga finansiella medel. Eftersom ingen lageravgift togs ut, minskade värdet på andelarna i kooperationen, varigenom också andelsinnehavarnas förmögenhetsställning förändrades. Frågan var om minskningen av värdet av de andelar som innehades av medlemmarna i kooperationen kunde betraktas som ett motvärde i den mening som avses i artikel 8 i andra direktivet som ersättning för tjänsten (lagringen av potatis). Enligt domstolen var så inte fallet, eftersom det för denna förvaringstjänst inte erhölls något vederlag i form av en faktiskt utbetalad penningsumma.
24 Se bland annat dom av den 14 februari 1985 i mål 268/83, Rompelman (REG 1985, s. 655, svensk specialutgåva, volym 8, s. 83), punkt 19, av den 15 januari 1998 i mål C-37/95, Ghent Coal Terminal (REG 1998, s. I-1), punkt 15, av den 21 mars 2000 i de förenade målen C-110/98-C-147/98, Gabalfrisa m.fl. (REG 2000, s. I-1577), punkt 44, och av den 8 juni 2000 i mål C-98/98, Midland Bank (REG 2000, s. I-4177), punkt 19.
25 Se ovan fotnot 23.
26 Se ovan fotnot 18.
27 Artikel 8 i förordning nr 603/95.
28 Se ovan fotnot 16.
29 Se ovan fotnot 16.
30 Se ovan fotnot 18.
31 Här skall påpekas att de transaktioner som åsyftas i artikel 11 A.1 a i sjätte direktivet inte är transaktioner som genomförs till förmån för de myndigheter som beviljar subventionerna. Artikel 11 A.1 a i sjätte direktivet rör nämligen situationer där det finns tre parter; myndigheten som beviljar subventionen, den aktör som beviljas subventionen och köparen av varan eller tjänsten som levereras eller utförs av den subventionerade enheten.
32 Det ankommer sålunda på den hänskjutande domstolen att fastställa en direkt koppling mellan subventionen och den ifrågavarande varan eller tjänsten. I detta avseende är det inledningsvis nödvändigt att kontrollera att köparen av varan eller mottagaren av tjänsten erhåller en fördel till följd av den subvention som beviljats subventionsmottagaren. Det är nämligen nödvändigt att det pris som skall betalas av köparen eller tjänstemottagaren fastställs på ett sådant sätt att det minskar i proportion till den subvention som beviljats säljaren av varan eller tjänsteleverantören. Subventionen utgör därmed en omständighet som kan ligga till grund för att fastställa det pris som de sistnämnda kräver. Den nationella domstolen skall undersöka huruvida den omständigheten att en subvention utbetalas till en säljare eller en tjänsteleverantör objektivt kan medföra att denne kan sälja eller tillhandahålla varan eller tjänsten till ett pris som understiger det som han skulle ha krävt i avsaknad av en subvention.
33 Det finns ett flertal andra former av subventioner såsom driftssubventioner, inkomstsubventioner och investeringssubventioner. Ett exempel på en inkomstsubvention kan hämtas från den tidigare gällande förordningen nr 1117/78. Enligt denna förordning beviljades dessutom ett tilläggsstöd för att kompensera produktionskostnaderna och gynna konkurrensställningen i förhållande till tredje land. Detta stöd upphävdes genom de nya förordningarna nr 603/95 och nr 785/95. Stödet motsvarade en viss procentuell del av skillnaden mellan priset på världsmarknaden för torkat foder och det orienteringspris som skulle fastställas. Samtliga dessa subventioner har som gemensam nämnare att de inte har någon direkt koppling till en varas pris.