Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 2 oktober 2003
1 Originalspråk: italienska.
2 Som bekant föreskrivs följande i denna artikel: Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning på den gemensamma marknaden eller inom en väsentlig del av denna är, i den mån det kan påverka handeln mellan medlemsstater, oförenligt med den gemensamma marknaden och förbjudet. Sådant missbruk kan särskilt bestå i att a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor, b) begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna, c) tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med vissa handelspartner, varigenom dessa får en konkurrensnackdel, d) ställa som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.
3 Strukturen bestående av 1860 områden hade endast 30 områden som skilde sig från dem i IMS motsvarande struktur, medan strukturen bestående av 3000 områden grundades på IMS struktur bestående av 2847 områden med en ytterligare uppdelning av circa 150 områden.
4 Domstolens beslut av den 17 januari 1980 i mål 792/79 R, Camera Care mot kommissionen (REG 1980, s. 119).
5 EGT L 59, s. 18.
6 Punkterna 45-62.
7 Punkt 71.
8 Punkt 72.
9 Ibidem.
10 Punkterna 86 och 92.
11 Punkt 93.
12 Punkt 114. När det gäller förhållandet mellan läkare och försäljare har kommissionen särskilt anfört att läkemedelsföretagen fäster stor vikt vid förhållandet mellan en läkare och en försäljare, eftersom detta är ett av de få medel som finns för att marknadsföra ett läkemedel (punkt 113).
13 Punkt 115.
14 Punkt 122.
15 Punkt 124.
16 Punkt 131. Kommissionen underströk därefter särskilt att den uppenbara vikten av att använda postnummer begränsar de till buds stående alternativen för potentiella utformare av nya blockmetoder (punkt 132), att starka argument talaf[de] för blockmetodernas nödvändighet när det gäll[de] att beakta gränserna för de 440 tyska Kreise (län) (punkt 137) och att det [var] sannolikt att de tyska lagarna om skyddet av personuppgifter verkligen Inneb[a]r vissa begränsningar rörande utarbetandet av en parallell metod i Tyskland (punkt 142).
17 Punkterna 143-145.
18 Punkterna 146-152.
19 Punkterna 153-166.
20 Punkterna 167-174.
21 Punkt 182.
22 Punkt 184.
23 Punkt 184.
24 Punkt 180.
25 Förstainstansrättens ordförandes beslut av den 26 oktober 2001 i mål T-184/01 R, IMS Health Inc. mot Europeiska gemenskapernas kommission (REG 2001, s. II-3193).
26 Punkt 105.
27 Domstolens ordförandes beslut av den 11 april 2002 i mål C-481/01 P (R), NDC Health GmbH 6c Co. KG och NDC Health Corporation mot Europeiska gemenskapernas kommission och IMS Health Care Inc. (REG 2002, s. I-3401).
28 Landgericht har hänvisat särskilt till punkterna 45-55, 59 och 60 I kommissionens interimistiska beslut.
29 Skälet till en sådan vägran, vilket inte förefaller ifrågasättas genom den aktuella frågan, kan härledas till läkemedelsföretagens organisationsproblem.
30 Punkt 182 i kommissionens interimistiska beslut.
31 Punkt 105 i förstainstansrättens ordförandes beslut.
32 IMS har på denna punkt hänvisat till dom av den 5 oktober 1988 i mål 53/87, CICRA mot Renault (REG 1988, s. 6039) och i mål 238/87, Volvo (REG 1988, s. 6221), och av den 6 april 1995 i de förenade målen C-241/91 P och C-242/91 P, RTE och ITP mot kommissionen (REG 1995, s. I-743; nedan kallad domen i målet Magill), punkt 49.
33 Enligt IMS skulle i så fall alla gemenskapsdomar och kommissionsbeslut avseende vägran att sluta avtal och avseende essential facilities frångås. I detta avseende har IMS hänvisat särskilt till domstolens dom av den 6 mars 1974 i de förenade målen 6/73 och 7/73, Commercial Solvents (REG 1974, s. 223; svensk specialutgåva, volym 2, s. 229), av den 3 oktober 1985 i mål 311/84, CBEM mot CLT och IPB, Telemarketing (REG 1985, s. 3261), av den 13 december 1991 i mål C-18/88, GB-Inno-BM (REG 1991, s. I-5941; svensk specialutgåva, volym 11, s. 519), i det ovannämnda målet Magill, och av den 26 november 1998 i mål C-7/97, Bronner (REG 1998, s. I-7791), förstainstansrättens dom av den 12 juni 1997 i mål T-504/93, Ladbroke (REG 1997, s. II-923), samt kommissionens beslut 98/190/EG av den 14 juni 1998 avseende ett förfarande enligt artikel 86 i EG-fördraget (Ärende IV/34.801 FAG — Flughafen Frankfurt/Main AG) (EGT L 72, s. 30).
34 EGT C 3, s. 2.
35 NDC har i detta avseende särskilt betonat att i punkt 47 i domen i målet Magill begränsade sig domstolen inte till att bedöma huruvida det i det förevarande fallet i teknisk mening kunde urskiljas två marknader.
36 När det gäller denna teori och dess tillämpning i USA och i Europa, se särskilt generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i det ovannämnda målet Bronner, punkterna 45-53.
37 Ovannämnd dom, punkt 25.
38 Ovannämnd dom, punkt 26.
39 Ibidem, punkt 27. Samma princip bekräftades därefter i ett delvis annat sammanhang i domen i det ovannämnda målet RTT/GB, punkt 18.
40 Domen i det ovannämnda målet Volvo, punkt 8.
41 Punkt 9. Domstolen uttalade sig i huvudsak i samma ordalag i domen i målet Renault.
42 Punkt 50.
43 Punkterna 53 och 54.
44 Punkt 55.
45 Punkt 56.
46 Punkt 37.
47 Punkt 41.
48 För att fastställa den relevanta marknaden förefaller domstolen inte ha beaktat det förhållandet att ägaren till tidningsutbärningssystemet tillhandahöll en rad tjänster till en oberoende utgivare, bland annat även utbärning av en dagstidning som den senare gav ut. I det fallet såldes emellertid tidningsutbärningstjänsten inte självständigt utan ingick i ett paket som även omfattade tryckning och försäljning i kiosker av dagstidningen i fråga.
49 Punkterna 54 och 56.
50 Punkt 8.
51 Punkterna 43-44.
52 Punkterna 45-46.
53 Dom av den 14 december 2000 i mål C-344/98, Masterfoods (REG 2000, s. 11369), punkt 52.
54 Punkterna 49-50.
55 Punkt 53.
56 Punkt 57.
57 Punkt 57.
58 Punkt 58.