Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 30 september 2003

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 13 februari 1996 i mil C-342/93, Gillespie m.fl. (REG 1996, s. I-475, nedan kallad domen I målet Gillespie).

3 Även kallad Court of Appeal.

4 Även kallad likalönsprincipen.

5 Rådets direktiv av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män (EGT L 45, s. 19; svensk specialutgåva, område 13, volym 4, s. 78).

6 Rådets direktiv av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 39, s. 40; svenslt specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191).

7 Även kallad likabehandlingsprincipen eller ickediskrimineringsprincipen.

8 Artikel 2.1.

9 EGT L 348, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 6, s. 3.

10 Enligt artikel 14.1 i detta direktiv.

11 Punkt 3.

12 Punkt 5.

13 Ibidem. Det kan tilläggas att det förslag till avgörande som jag föredrog i målet Gillespie inte heller innehåller någon uppgift om när de relevanta perioderna för de klagande i målet vid den nationella domstolen inträffade.

14 Min kursivering.

15 Se bland annat dom av den 30 april 1998 i mål C-136/95, Thibault (REG 1998, s. I-2011), punkt 26.

16 Ibidem, punkt 29.

17 Punkterna 21 och 22.

18 Det bör klargöras att jag med uttrycket princip som fastslås i domen i målet Gillespie syftar på domstolens bedömning att det enligt ickediskrimineringsprincipen krävs att en föräldrapenning som beräknas på den lön som en kvinnlig arbetstagare uppbär under en viss period inbegriper den löneförhöjning som skett före eller under den berörda arbetstagarens mammaledighet (se domen i målet Gillespie, punkt 22).

19 Se dom av den 26 februari 2002 i det ovannämnda målet, punkterna 16 och 17, och den tredje tolkningsfrågan, under iii och ¡v.

20 Se bland annat skriftligt yttrande från Förenade kungariket, punkterna 26 och 27.

21 Se domen i målet Gillespie, punkt 22.

22 Förenade kungariket har även anfört en annan negativ följd av domen i målet Gillespie. Det har erinrat om att medlemsstaterna, enligt direktiv 92/85, när det gäller de kvinnliga arbetstagarnas inkomster under mammaledigheten, nar rätt att välja mellan att betala ut en ersättning i proportion till arbetstagarens lön eller att betala ut en ersättning som fastställts till ett fast belopp (till exempel 50 euro per vecka). Förenade kungariket nar även förklarat att det i Förenade kungariket är arbetsgivaren som skall beräkna storleken på föräldraersättningen och att mer än 70 procent av arbetsgivarna leder ett litet eller medelstort företag, vilket innebär att de inte förfogar över de resurser som Krävs för att göra täta och komplicerade beräkningar. Med hänsyn till dessa omständigheter har Förenade kungariket påpekat att den princip som fastslogs genom domen i målet Gillespie utgjorde en administrativ mardröm för arbetsgivarna eftersom den innebär att de är skyldiga att beakta samtliga löneförhöjningar som skett före eller under mammaledigheten, oberoende av storleken på dessa. Förenade kungariket har därför förklarat att domen i målet Gillespie skulle kunna leda till att en del medlemsstater överger systemet med ersättning i proportion till lönen till förmån för ett system med fast ersättning. Jag anser för min del att risken för en sådan förändring är reell med hänsyn till den press som arbetsgivarna på ett eller annat sätt skulle kunna utöva på de behöriga myndigheterna. En sådan förändring skulle dessutom få negativa konsekvenser för de kvinnliga arbetstagarna, eftersom systemet med fast ersättning i de flesta fall är orättvisare än systemet med ersättning i proportion till lönen. Det är dock enligt min mening inte säkert att medlemsstaterna kan göra en sådan förändring. Det anges nämligen i artikel 1.3 i direktiv 92/85 uttryckligen att [d] etta direktiv [inte] får ... leda till en sänkning av skyddsnivån för gravida arbetstagare och arbetstagare som nyligen har fött barn eller som ammar i förhållande till den skyddsnivå som råder i den enskilda medlemsstaten den dag detta direktiv antas. Denna bestämmelse skulle således kunna utgöra hinder för att medlemsstaterna åberopar den rätt de har enligt direktiv 92/85 att motivera en ändring av systemet som skulle innebära ett minskat skydd för de kvinnliga arbetstagarna under mammaledigheten i den berörda medlemsstaten.

23 Dom av den 8 november 1990 i mål C-177/88, Dekker (REG 1990, s. I-3941; svensk specialutgåva, volym 10. s. 555), punkt 14, och av den 3 februari 2000 i mål C-207/98, Mahlburg (REG 2000, s. I-549), punkt 30.

24 Dom av den 8 november 1990 i mål C-179/88, Handelsog Kontorfunktionærernes Forbund, kallad Hertz (REG 1990, s. I-3979; svensk specialutgåva, volym 10, s. 567), punkt 13, av den 5 maj 1994 i mål C-421/92, Habermanneltermann (REG 1994, s. I-1657), punkt 26, av den 14 juli 1994 t mål C-32/93, Webb (REG 1994, s. I-3567; svensk specialutgåva, volym 16, s. 35), punkt 29, och av den 4 oktober 2001 i mål C-109/00, Tele Danmark (REG 2001, s. I-6993), punkt 34.

25 Dom av den 30 juni 1998 i mål C-394/96, Brown (REG 1998, s. I-4185), punkt 28. Med den domen gick domstolen tillbaka till sin tidigare rättspraxis, nämligen domen i der ovannämnda målet Hertz, punkt 19, och dom av den 29 maj 1997 i mål C-400/95, Larsson (REG 1997, s. I-2757), punkt 26.

26 Dom av den 27 februari 2003 i mål C-320/01, Busch (REG2003, s. I-2041), punkt 47.

27 Domen i det ovannämnda målet Thibault, punkt 33.

28 Dom av den 21 oktober 1999 i mål C-333/97, Lewen (REG 1999, s. I-7243), punkt 51.

29 Dom av den 19 november 1998 i mål C-66/96, Hoj Pedersen m.fl. (REG 1998, s. I-7327), punkt 41.

30 Dom av den 27 oktober 1998 i mål C-411/96, Boyle m.fl. (REG 1998, s. I-6401).

31 Ibidem, punkt 40.

32 Ibidem, punkterna 29-36.

33 Punkt 38.

34 Punkt 39.

35 Punkterna 35 och 37.

36 Punkterna 22-24.

37 Se även, för ett liknande synsätt, Ghailani, D., La protection des droits liés à la grossesse et à la maternité dans l'ordre juridique communautaire, Revue belge de şicurile sociale, 2002, s. 367 och följande sidor (s, 383 och s. 386), samt Berthou, K., och Massclot, A., Égalité de traitement et maternité. Jurisprudence récente de la CJCE, Droit social, 1999, s. 942-947 (s. 946).

38 Direktiv 92/85, åttonde skälet.

39 Däremot verkar det svårare att grunda den kvinnliga arbetstagarens rätt på bestämmelserna i artikel 11.2 b i direktiv 92/85. Dessa bestämmelser har nämligen till syfte att säkerställa att kvinnliga arbetstagare under sin mammaledighet erhåller en skälig inkomstnivå (se, för ett liknande resonemang, domarna i de ovannämnda målen Boyle m.fl., punkterna 33 och 34, och Lewen, punkterna 22 och 23). När de berörda myndigheterna eller personerna ser till att en lön och/eller ersättning på en skälig nivå betalas ut, verkställer de följaktligen artikel 11.2 b i direktiv 92/85 på ett korrekt sätt. Denna bestämmelse innebär inte att de dessutom är skyldiga att inbegripa den kvinnliga arbetstagarens löneförhöjningar i lönen eller föräldrapenningen.

40 Se punkterna 62-66 i detta förslag till avgörande.

41 Se domen i målet Gillespie, punkt 22.

42 Se punkterna 67-74 i detta förslag till avgörande.

43 Se punkterna 75-87 i detta förslag till avgörande.

44 Se skriftligt yttrande frän Woolwich, punkt 8.

45 I fråga om nämnda princip se, bland annat, mitt förslag till avgörande i målet Preston m.fl. (dom av den 16 maj 2000 i mål C-78/98, REG 2000, s. I-3201, punkt 38 och följande punkter.)

46 Se punkterna 67-74 i detta förslag till avgörande.

47 Se punkterna 94-96 i detta förslag till avgörande.