Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 8 juli 2004

1 Originalspråk: franska.

2 Förstainstansrättens dom av den 22 oktober 2002 i de förenade målen T-178/00 och T-341/00, Pflugradt mot ECB (REG 2002, s. II-4035) (nedan kallad den överklagade domen).

3 Av den 23 november 1999.

4 Europeiska centralbankens beslut av den 9 juni 1998 om antagandet av anställningsvillkoren för Europeiska centralbankens personal, ändrat den 31 mars 1999 (EGT L 125,1999, s. 32).

5 Om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet (EGT L 288, s. 32; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s. 97).

6 EGT L 125, s. 34.

7 Genom beslut av den 6 december 2001 förenade ordföranden på förstainstansrättens femte avdelning de två målen vad gäller det muntliga förfarandet som låg till grund för den överklagade domen.

8 Överklagandet (punkt 4).

9 I enlighet med artikel 10 a i anställningsvillkoren.

10 Se, bland annat, förstainstansrättens dom av den 18 oktober 2001 i mål T-333/99, X mot ECB (REG 2001, s. II-3021), punkt 61.

11 Ibidem (punkt 63), i vilken domstolen medgav att ECB i kontraktsförhållanden hade rätt att i anställningsvillkoren föreskriva ett disciplinärt förfarande som bland annat, ger den rätt att vidta nödvändiga åtgärder med hänsyn till de ansvarsområden och mål som den tilldelats, för det fall att en anställd inte har fullgjort sina skyldigheter enligt anställningsavtalet. Detta illustrerar det stora utrymme för skönsmässig bedömning som ECB har i förhållandet till sin personal.

12 Se, bland annat, domstolens dom av den 14 juli 1988 i de förenade målen 23/87 och 24/87, Aldinger m.fl. mot parlamentet (REG 1988, s. 4395) och förstainstansrättens dom av den 11 juli 1996 i mål T-102/95, Aubineau mot kommissionen (REGP, s. I-A-357 och II-1053), punkterna 28-30, där det fastslogs att placeringen av personalen även gäller för tillsättningsmyndigheterna i förhållande till tillfälligt anställda, såsom ECB erinrat om i sin svarsskrivelse (punkt 74).

13 Ett antagande som han anser vara felaktigt men som han tar som utgångspunkt för sitt resonemang.

14 Se, bland annat, domen 1 det ovannämnda målet Luxemburg mot revisionsrätten, punkt 24 och följande punkter, dom av den 23 mars 1988 i mal 19/87, Hecq mot kommissionen (REG 1988, s. 1681), punkt 6, och domen i det ovannämnda målet Ojha mot kommissionen, punkt 40.

15 Punkterna 58 och 90 i den överklagade domen.

16 Överklagandet (punkt 173 och följande punkter).

17 Se, bland annat, dom av den 1 juni 1994 i mål C-136/92 P, kommissionen mot Brazzelli Lualdi m.fl. (REG 1994, s. I-1981), punkt 49.

18 Överklagandet (punkt 171).

19 Överklagandet (punkt 192 och följande punkter).

20 Se, bland annat, beslut av den 25 juni 1998 i mål C-159/98 P (R), Antilles néerlandaises mot rådet (REG 1998, s. I-4147), punkt 70.

21 Se dom av den 6 mars 2001 i mål C-274/99 P, Connolly mot kommissionen (REG 2001, s. I-1611), punkt 121.

22 Överklagandet (punkt 192).