Domstolens dom (andra avdelningen) den 16 oktober 2003

I mål C-2/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Verwaltungsgericht Mainz (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden R. Schintgen (referent) samt domarna V. Skouris och N. Colneric, generaladvokat: A. Tizzano, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Emil Färber GmbH & Co., genom M. Stephani, Rechtsanwalt, Landkreis Alzey-Worms, genom D. Sell, i egenskap av ombud, Italiens regering, genom LM. Braguglia, i egenskap av ombud, biträdd av M. Salvatorelli, avvocato dello stato, Europeiska gemenskapernas kommission, genom G. Braun, i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 8 maj 2003 av: Emil Färber GmbH & Co., företrätt av M. Stephani och L. Liebenau, Rechtsanwalt, och kommissionen, företrädd av G. Braun,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

De nationella bestämmelserna

Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Tolkningsfrågan

Rättegångskostnader

1. Verwaltungsgericht Mainz har, genom beslut av den 10 december 2001 som inkom till domstolens kansli den 7 januari 2002, i enlighet med artikel 234 EG ställt en fråga om tolkningen av punkt 2 första stycket a i kapitel I i bilaga A till rådets direktiv 85/73/EEG av den 29 januari 1985 om finansieringen av de veterinära besiktningar och kontroller som anges i direktiven 89/662/EEG, 90/425/EEG, 90/675/EEG och 91/496/EEG (EGT L 32, s. 14; svensk specialutgåva, område 3, volym 18, s. 104), i dess ändrade och konsoliderade lydelse enligt rådets direktiv 96/43/EG av den 26 juni 1996 (EGT L 162, s. 1, nedan kallat direktiv 85/73).

2. Frågan har uppkommit i en tvist mellan Emil Färber GmbH & Co. (nedan kallat Färber) och Landkreis Alzey-Worms (nedan kallad Landkreis) angående avgifter som Landkreis har påfört Färber för kontroller och hygienundersökningar av kött i bolagets styckningslokal i Alzey (Tyskland).

3. Rådets direktiv 64/433/EEG av den 26 juni 1964 om hygienproblem vid produktion och utsläppande på marknaden av färskt kött (EGT 121, s. 2012; svensk specialutgåva, område 3, volym 1, s. 89), i dess konsoliderade lydelse enligt rådets direktiv 91/497/EEG av den 29 juli 1991 (EGT L 268, s. 69; svensk specialutgåva, område 3, volym 39, s. 58), och i dess ändrade lydelse enligt rådets direktiv 95/23 av den 22 juni 1995 (EGT L 243, s. 7) (nedan kallat direktiv 64/433), har till syfte att främja handeln med färskt kött inom gemenskapen genom en tillnärmning av medlemsstaternas hygienbestämmelser. Direktivet syftar särskilt till att standardisera hygienkraven för kött i slakt- och styckningslokaler samt vad gäller lagring och transport (se andra, tredje och fjärde skälen i direktiv 64/433).

4. För detta ändamål föreskrivs i artikel 3.1 A och B i direktiv 64/433 att medlemsstaterna skall säkerställa att slakt och styckning sker på godkända slakterier och styckningsanläggningar och i enlighet med de bestämmelser och villkor som definieras närmare i bilaga 1 till samma direktiv.

5. När det gäller styckning föreskrivs i artikel 3.1 B i direktiv 64/433 att medlemsstaterna skall säkerställa följande:

6. I artikel 3.1 B d i direktiv 64/433 hänvisas till kapitel x i bilaga 1 till detta direktiv. Kapitel X har rubriken Hygienkontroll av styckat och lagrat kött och lyder som följer:

7. I direktiv 85/73 föreskrivs harmoniserade bestämmelser för finansiering av hygienundersökningar och kontroller. Syftet med detta är att undvika snedvridningar av konkurrensen som kan uppstå till följd av olikheter mellan de olika medlemsstaternas bestämmelser på detta område (se femte och sjunde skälen i direktiv 96/43).

8. För detta ändamål föreskrivs i artikel 1 i direktiv 85/73 bland annat att medlemsstaterna, i enlighet med bestämmelserna i bilaga A till detta direktiv, skall säkerställa uttag av en gemenskapsavgift för att täcka kostnaderna för hygienundersökningar och kontroller av produkter som anges i nämnda bilaga.

9. I artikel 5.1 i direktiv 85/73 föreskrivs följande:

10. I kapitel I i bilaga A till direktiv 85/73 fastställs, i enlighet med artikel 5.1 i direktivet, avgifter för kött som omfattas av bland annat direktiv 64/433. I punkt 1 i kapitel I fastställs således de schablonbelopp för varje djurart som skall tas ut för att täcka kostnaderna för besiktning i samband med slakt.

11. I punkt 2 i kapitel I i bilaga A till direktiv 85/73 föreskrivs följande:

12. I artikel 2.1 första stycket i direktiv 85/73 föreskrevs, i dess ursprungliga lydelse, att rådet på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet skulle fastställa det eller de schablonbelopp som skulle gälla för de avgifter som medlemsstaterna skulle ta ut enligt direktivet. Med stöd av denna bestämmelse antog rådet beslut 88/408/EEG av den 15 juni 1988 om nivån på avgifterna för hygienundersökningar och kontroller av färskt kött i enlighet med direktiv 85/73 (EGT L 194, s. 24).

13. Artikel 3.1 i beslut 88/408 har följande lydelse:

14. Genom rådets direktiv 93/118/EG av den 22 december 1993 om ändring av direktiv 85/73 (EGT L 340, s. 15; svensk specialutgåva, område 3, volym 55, s. 188), upphävdes beslut 88/408 med verkan från och med den 1 januari 1994. Från denna tidpunkt skall avgifter som är tillämpliga på sådant kött som avses i bland annat direktiv 64/433 fastställas direkt i direktiv om ändring av direktiv 85/73. I punkt 2 i kapitel I i bilagan till direktiv 85/73, i dess lydelse enligt direktiv 93/118, föreskrevs således följande:

15. Direktiv 85/73 har införlivats med lagstiftningen i delstaten Rheinland-Pfalz genom Landesgesetz zur Ausführung fleisch- und geflügelfleischhygienerechtlicher Vorschriften (delstatslag om tillämpning av hygienbestämmelser för färskt kött och fjäderfäkött) av den 17 december 1998 (GVBl. 1998, s. 422). I denna lag föreskrivs att Landkreise från och med den 1 januari 2000 skall ha behörighet att fastställa och ta ut avgifter för hygienundersökningar och kontroller av färskt kött och fjäderfäkött.

16. Med stöd av denna behörighet antog Landkreis Satzung über die Erhebung von Gebühren nach fleisch- und geflügelfleischhygienerechtlichen Vorschriften (förordning om uttag av avgifter enligt hygienbestämmelserna för kött och fjäderfäkött) av den 24 februari 2000 (nedan kallad förordningen). I 9 § första stycket i förordningen, i dess lydelse enligt Landkreis beslut av den 17 maj 2000, föreskrivs följande:

17. Enligt bilaga 5 till förordningen skall avgiften för förvaltningsåtgärder i styckningsanläggningar som är godkända enligt de gemenskapsrättsliga bestämmelserna fastställas till 3 euro (5,87 DEM) per ton levererat kött med ben.

18. Färber driver ett slakteri och en styckningsanläggning i Alzey. I styckningsanläggningen tas även halva och fjärdedels slaktkroppar in. Dessa styckas inte där, utan säljs vidare ostyckade från anläggningen. Landkreis tog ut avgifter för hygienkontroller i Färbers styckningsanläggning med stöd av 9 § första stycket i förordningen, varvid avgifterna beräknades på grundval av den totala mängd kött som hade kommit in i anläggningen, oavsett om köttet faktiskt hade styckats där eller inte.

19. Färber begärde omprövning av Landkreis avgiftsbeslut av den 25 februari 2000, av den 6 april 2000, av den 10 maj 2000 och av den 23 juni 2000 och gjorde gällande att det vid avgiftsberäkningen inte hade beaktats att en del av köttet hade sålts som halva och fjärdedels slaktkroppar och att detta kött enligt gemenskapsrätten inte borde ha ingått i avgiftsberäkningen, eftersom de inte hade styckats i bolagets anläggning.

20. Färber väckte den 12 oktober 2000 talan vid Verwaltungsgericht Mainz mot Landkreis beslut att avslå begäran om omprövning. Till stöd för sin talan gjorde bolaget särskilt gällande att det följer av dom av den 24 oktober 1996 i mål C-86/94, De Venhorst (REG 1996, s. I-5261), att endast det kött som faktiskt har styckats skall beaktas vid beräkningen av avgifterna för kontroller och undersökningar vid dess styckningsanläggning.

21. Landkreis gjorde vid Verwaltungsgericht Mainz särskilt gällande att även kött som inte skall styckas ger anledning — enbart på grund av att sådant kött kommer in och förvaras i en styckningsanläggning (och därmed förbundna obligatoriska behandlingsåtgärder) samt att det levereras därifrån — att vidta avgiftspliktiga åtgärder för att kontrollera och undersöka hygienen. Enligt Landkreis är det av detta skäl som gemenskapslagstiftaren inte har gjort någon åtskillnad mellan kött som skall styckas och kött som inte skall styckas, utan har föreskrivit att avgiften skall beräknas på grundval av den totala mängd kött som kommer in i en styckningsanläggning.

22. Verwaltungsgericht Mainz ansåg att tvistens lösning berodde på tolkningen av punkt 2 första stycket a i kapitel I i bilaga A till direktiv 85/73, varför den beslutade att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

23. För att besvara denna fråga skall det påpekas att domen i det ovannämnda målet De Venhorst rör tolkningen av artikel 3.1 i beslut 88/408. Enligt denna bestämmelse skulle den del av avgiften som avsåg kontrollerna och undersökningarna i samband med den styckning som avses i artikel 3.1 B i direktiv 64/433 fastställas till ett schablonbelopp på 3 ecu per ton icke benfritt kött som skall benas ur och som är avsett för styckning. Detta har även Verwaltungsgericht Mainz, parterna i målet vid den domstolen, den italienska regeringen och kommissionen påpekat.

24. Det följer emellertid av punkt 14 i förevarande dom att beslut 88/408 upphävdes genom direktiv 93/118, med verkan från och med den 1 januari 1994. I direktiv 93/118 föreskrevs att det i stället för artikel 3.1 i beslut 88/408 skulle införas en punkt 2 första stycket a i kapitel I i bilagan till direktiv 85/73, i dess dåvarande lydelse. I denna bestämmelse föreskrevs att nämnda kontroller och undersökningar hädanefter skulle finansieras bland annat genom att ett schablonbelopp på 3 ecu per ton för kött som kommer till en styckningsanläggning lades till den i punkt 1 i kapitel I fastställda avgiften för kostnaderna för undersökningar i samband med slakt. Den del av denna bestämmelse i bilagan till direktiv 85/73 (i dess lydelse enligt direktiv 93/118) som är relevant för detta mål återges utan någon ändring i punkt 2 första stycket a i kapitel I i bilaga A till direktiv 85/73.

25. Mot bakgrund av den nya lydelsen av denna bestämmelse kan det för det första konstateras att domstolens tolkning i punkt 29 i domen i det ovannämnda målet De Venhorst, som innebär att den del av avgiften som avses i artikel 3.1 i beslut 88/408 skall beräknas på grundval av vikten av det icke benfria kött som faktiskt har styckats i styckningslokalen, inte kan överföras på den bestämmelse som numera återfinns i punkt 2 första stycket a i kapitel I i bilaga A till direktiv 85/73.

26. Av den entydiga och klara lydelsen av den sistnämnda bestämmelsen följer det för det andra att gemenskapslagstiftaren — genom att föreskriva att den schablonmässiga tilläggsavgiften, som skall finansiera kontroller och undersökningar i samband med styckning, skall tas ut för kött som kommer till en styckningsanläggning — medvetet har velat avvika från den ordning som infördes genom beslut 88/408 och uttryckligen föreskriva att denna avgift även skall tas ut för kött som kommer in i en styckningsanläggning, men som inte styckas där.

27. Som Landkreis, den italienska regeringen och kommissionen har framhållit är det än mer motiverat att göra en sådan bokstavstolkning av punkt 2 första stycket a i kapitel I i bilaga A till direktiv 85/73, eftersom det följer av bland annat kapitel X i bilaga 1 till direktiv 64/433 att allt kött, även sådant som inte skall styckas, ger anledning — enbart på grund av att sådant kött kommer in och förvaras i en styckningsanläggning samt att det levereras därifrån — att vidta åtgärder för att kontrollera och undersöka hygienen, vilka skall finansieras av de avgifter som föreskrivits härför.

28. Som kommissionen har gjort gällande är dessutom den tilläggsavgift som föreskrivs i punkt 2 första stycket a i kapitel I i bilaga A till direktiv 85/73 en schablonavgift. Detta innebär att det förhållande att kött som kommer in i en styckningsanläggning och som faktiskt styckas där ger upphov till kontroll- och undersökningskostnader som är högre än de som uppkommer vid kontroll och undersökning av kött som inte styckas där inte kan utgöra något hinder för att den schablonmässiga tilläggsavgiften tas ut för allt kött.

29. Mot bakgrund av det ovan anförda skall tolkningsfrågan besvaras så, att punkt 2 första stycket a i kapitel I i bilaga A till direktiv 85/73 skall tolkas så, att den schablonmässiga tilläggsavgift som föreskrivs i denna bestämmelse för att finansiera kostnaderna för kontroller och undersökningar i samband med styckningen skall tas ut för allt kött som kommer in i styckningsanläggningen, oavsett om det faktiskt styckas i denna anläggning eller inte.

30. De kostnader som har förorsakats den italienska regeringen och kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (andra avdelningen) — angående den fråga som genom beslut av den 10 december 2001 har ställts av Verwaltungsgericht Mainz — följande dom:

1 Rättegångsspråk: tyska.