Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 16 oktober 2003

I mål C-182/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Conseil d'État (Frankrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden J.-P. Puissochet samt domarna R. Schintgen, C. Gulmann (referent), V. Skouris och N. Colneric, generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Ligue pour la protection des oiseaux, genom ordföranden A. Bougrain-Dubourg, Rassemblement des opposants à la chasse, genom C. Xavier, avocat, Union nationale des fédérations départementales de chasseurs, genom H. Farge, avocat, Frankrikes regering, genom G. de Bergues och E. Puisais, båda i egenskap av ombud, Greklands regering, genom V.N. Kontolaimos och I. Chalkias, båda i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom G. Valero Jordana och X. Lewis, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 3 april 2003 av: Ligue pour la protection des oiseaux, Union nationale des fédérations départementales de chasseurs, Frankrikes regering, Greklands regering och kommissionen,

och efter att den 6 maj 2003 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

Den nationella lagstiftningen

Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Den första frågan

Den andra frågan

Rättegångskostnader

1. Conseil d'État har, genom beslut av den 25 januari 2002 som inkom till domstolen den 15 maj samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt två frågor om tolkningen av artikel 9.1 c i rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (EGT L 103, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 161) (nedan kallat direktivet).

2. Frågorna har uppkommit med anledning av att Ligue pour la protection des oiseaux (förening för skydd av fåglar), Association pour la protection des animaux sauvages (sammanslutning för skydd av vilda djur) och Rassemblement des opposants à la chasse (förening för motståndare till jakt) har väckt talan om att décret n° 2000-754 du 1er août 2000 relatif aux dates de la chasse aux oiseaux de passage et au gibier d'eau et modifiant le code rural (JORF av den 5 augusti 2000, s. 12178) (dekret nr 2000-754 av den 1 augusti 2000 om datumen för jakt på flyttfåglar och viltfåglar och om ändring av landsbygdslagen) (nedan kallat det ifrågasatta dekretet) skall ogiltigförklaras på grund av maktmissbruk.

3. I artikel 7 i direktivet föreskrivs följande:

4. I artikel 9.1 och 9.2 i direktivet föreskrivs följande:

5. I artikel 2 i det ifrågasatta dekretet föreskrivs att undantag från jaktförbudet kan medges dels före datumen för inledande av jakt, vilka fastställts av den behöriga myndigheten, dels under perioder då fåglarna är särskilt utsatta. Prefekten (préfet) medger sådana undantag för att tillåta fångst, hållande i fångenskap eller annan förnuftig användning av gäss, ringduvor och trastar i litet antal fram till den 20 februari. Villkoren för beviljande av sådan fångst och de kontrollmetoder som skall tillämpas fastställs genom förordning av ministern med ansvar för jaktfrågor efter hörande av Conseil national de la chasse et de la faune sauvage (nationella rådet för jakt och vild fauna). Nämnda minister fastställer också, efter yttrande från Fédération nationale de la chasse (nationella jaktfederationen) och från Office nationale de la chasse et de la faune sauvage (Nationella myndigheten för jakt och vild fauna) det högsta antal fåglar av varje art som får fångas per departement. Prefekterna fastställer det högsta antal fåglar som får fångas av dem som har beviljats undantag.

6. I det mål angående talan om ogiltigförklaring av det ifrågasatta dekretet på grund av maktmissbruk, som väckts vid Conseil d'État uppgav myndigheten att artikel 2 i dekretet syftar till att genomföra artikel 9.1 i direktivet. Enligt Conseil d'État är bedömningen av lagenligheten av nämnda artikel 2 beroende av svaret på frågan huruvida artikel 9.1 c i direktivet tillåter att undantag medges från de datum för inledande och avslutande av jakt som har fastställts med hänsyn till de målsättningar som nämns i artikel 7.4 i samma direktiv och, om svaret på denna fråga är jakande, av de kriterier och de gränser som gäller för beviljande av sådana undantag.

7. Conseil d'État ogiltigförklarade den del av artikel 1 i det ifrågasatta dekretet som gällde datumen för inledande och avslutande av jakt på vissa arter och beslutade därefter att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

8. Domstolen erinrar om att det i artikel 9.1 c i direktivet föreskrivs att medlemsstaterna, om det inte finns någon annan lämplig lösning, får medge undantag från bland annat artikel 7 i direktivet för att under strängt kontrollerade förhållanden och på selektiv grund tillåta fångst, hållande i fångenskap eller annan förnuftig användning av vissa fåglar i litet antal.

9. Artikel 9.1 c i direktivet tillåter därmed att medlemsstaterna medger fångst, hållande i fångenskap eller annan förnuftig användning av vissa fåglar under de tidsperioder som avses i artikel 7.4 i direktivet, under vilka de vilda fåglarnas överlevnad är särskilt hotad. En förutsättning är dock att de i artikel 9.1 c i direktivet uppräknade villkoren är uppfyllda.

10. Artikel 9 i direktivet tillåter enligt domstolens rättspraxis att medlemsstaterna medger undantag från bestämmelser om bland annat jakt (dom av den 8 juli 1987 i mål 247/85, kommissionen mot Belgien, REG 1987, s. 3029, punkt 7). Domstolen har vidare slagit fast att undantag kan medges från jaktförbudet avseende fågelarter som inte finns upptagna i direktivets bilaga II, till vilken artikel 7.1 hänvisar. Detta gäller särskilt när det skäl som avses i artikel 9.1 c i direktivet ligger till grund för undantaget (se dom av den 7 mars 1996 i mål C-118/94, Associazione Italiana per il WWF m.fl., REG 1996, s. I-1223, punkt 21).

11. Av det ovan anförda följer att jakt på vilda fåglar i rekreationssyfte under de perioder som avses i artikel 7.4 i direktivet kan jämställas med sådan förnuftig användning som medges i artikel 9.1 c i direktivet. Samma sak gäller för fångst och överlåtelse av vilda fåglar, också när detta sker före datumen för jaktens inledande, i syfte att använda dem som lockfåglar eller för nöjesändamål på mässor och marknader (se dom av den 8 juli 1987 i mål 262/85, kommissionen mot Italien, REG 1987, s. 3073, punkt 38).

12. Därmed skall den första frågan besvaras på följande sätt: Artikel 9.1 c i direktivet tillåter att en medlemsstat medger undantag från de datum för inledande och avslutande av jakt som har fastställts med beaktande av målsättningarna som räknas upp i artikel 7.4 i direktivet.

13. Domstolen erinrar inledningsvis om att medlemsstaterna enligt artikel 9 i direktivet endast får medge undantag från det allmänna förbudet mot jakt på skyddade arter, vilket följer av artiklarna 5 och 7 i detta direktiv, genom bestämmelser som innehåller en tillräckligt detaljerad redogörelse för de uppgifter som anges i artikel 9.1 och 9.2 i samma direktiv (se domen i det ovannämnda målet Associazione Italiana per il WWF m.fl., punkt 26).

14. Därmed strider en nationell bestämmelse, som den i punkt 5 i förevarande dom omnämnda bestämmelsen i fransk lag, i vilken det föreskrivs att undantag kan medges från artikel 7.4 i direktivet med stöd av artikel 9.1 i direktivet, mot den senare artikeln om det inte anges att undantaget endast kan beviljas om det inte finns någon annan lämplig lösning (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 39).

15. Jakt kan endast medges med stöd av artikel 9.1 c i direktivet om följande villkor är uppfyllda:

16. Avseende det förstnämnda villkoret i ovanstående punkt erinrar domstolen om att detta inte anses vara uppfyllt när den jaktperiod som har inletts med stöd av undantaget i onödan sammanfaller med perioder under vilka ett extra starkt skydd skall råda enligt direktivet (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 39). Villkoret är således inte uppfyllt när det jakttillstånd som beviljats med stöd av undantaget endast har till syfte att förlänga jaktperioden för vissa fågelarter på områden där dessa befann sig under de jaktperioder som fastställts i enlighet med artikel 7 i direktivet.

17. Avseende det sistnämnda villkoret konstaterar domstolen att detta inte är uppfyllt om den jakt som beviljats med stöd av undantagsbestämmelsen är sådan att en garanti saknas för att populationerna av de berörda arterna bibehålls på en tillfredsställande nivå. När detta villkor inte är uppfyllt kan fågeljakt i rekreationssyfte i vilket fall som helst inte anses vara förnuftig och därmed tillåten, i den mening som avses i elfte skälet i direktivet.

18. Avslutningsvis skall bestämmelser genom vilka jakt beviljas på grundval av artikel 9.1 c i direktivet, enligt artikel 9.2 i direktivet, innehålla uppgifter om

19. Med hänsyn till det ovan anförda skall den andra frågan besvaras på följande sätt: Artikel 9 i direktivet skall tolkas så, att jakt kan beviljas med stöd av artikel 9.1 c i direktivet under följande villkor:

20. De kostnader som har förorsakats den franska och den grekiska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) — angående de frågor som genom beslut av den 25 januari 2002 har ställts av Conseil d'État — följande dom:

1) Artikel 9.1 c i rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar tillåter att en medlemsstat medger undantag från de datum för inledande och avslutande av jakt som har fastställts med beaktande av de målsättningar som räknas upp i artikel 7.4 i direktivet.

2) Artikel 9 i direktiv 79/409 skall tolkas så, att jakt kan beviljas med stöd av artikel 9.1 c i direktivet under följande villkor:

a) vilka arter som berörs av undantagen,

b) vilka medel, arrangemang eller metoder som tillåts vid fångst eller dödande,

c) villkoren vad gäller risker samt för vilka tider och områden dessa undantag får tillåtas,

d) den myndighet som har befogenhet att förklara att de föreskrivna villkoren är uppfyllda och att besluta om vilka medel, arrangemang och metoder som får användas, inom vilka gränser och av vem, och

e) den kontroll som kommer att ske.

1 Rättegångsspråk: franska.