Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 11 november 2004
1 Originalspråk: italienska.
2 EGT L 145, s. I; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.
3 Artikel 17.2 i sjätte direktivet har ändrats genom rådets direktiv 91/680/EEG med tillägg till det gemensamma systemet för mervärdesskatt och med ändring av direktiv 77/388/EEG med sikte på avskaffandet av fiskala gränser (EGT L 376, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 33). Till följd av denna ändring, som saknar betydelse för lösningen av detta mål, men som formellt och för fullständighetens skull ändå förtjänar att nämnas här, har den aktuella bestämmelsen nu följande lydelse: I den mån varorna och tjänsterna används för den skattskyldiga personens skattepliktiga transaktioner, skall denne ha rätt att från den skatt som han är skyldig att betala dra av följande; a) Mervärdesskatt som är förfallen eller erlagd med avseende på varor eller tjänster som tillhandahållits eller som kommer att tillhandahållas honom av någon annan skattskyldig person som är skyldig att betala denna skatt inom landets territorium ....
4 Av formella skäl, återigen, skall här erinras om att artikel 22.3 i sjätte direktivet har ändrats genom ovannämnda direktiv 91/680/EEG och därför nu har följande lydelse: a) Varļe skattskyldig person skall utställa en faktura eller annan jämförlig handling beträffande varor och tjänster som han har tillhandahållit eller utfört ät nägon annan skattskyldig person eller icke skattskyldig juridisk person. ... Den skattskyldige skall behälla ett exemplar av varje handting som utfärdats. b) Fakturan skall tydligt ange priset exklusive skatt samt skatten for varje skattesats liksom också alla eventuella skattebefrielser. c) Medlemsstaterna skall fastställa de kriterier som avgör huruvida ett dokument kan betraktas som faktura. ...
5 Inofficiell översättning.
6 Inofficiell översättning.
7 Se domar från Bundesfinanzhof av den 1 februari 2002 V R 79/99, BFHE 194, s. 488, BFH/NV 2001, s. 989, och av den 7 november 2000 V R 49/99, BFHE 194, 270, BFH/NV 2001, 402; samt den senaste domen av den 16 maj 2002 VR 15/00, BFH/NV 2002, s. 1346.
8 För en definition av begreppet hemkontor, se skrivelse från Finansministeriet av den 16 juni 1998, IV B 2 -S 2145- 59/98, Rn 7, BStBl. I 1998, s. 863.
9 Se dom från BFH av den 1 oktober 1998 V R 31/98, BFHE 187, s. 78, BFH/NV 1999, s. 575.
10 Se dom från BFH i BFH/NV 2002, s. 1346, och i BFHE 194, s. 270, BFH/NV 2001, s. 402.
11 Dom av den 14 februari 1985 i mål 268/83, Rompelman (REG 1985, s. 655; svensk specialutgåva, volym 8, s. 83), punkt 19.
12 Domen i det ovannämnda målet Rompelman, punkt 16.
13 Dom av den 11 juli 1991 i mål C-97/90, Lennartz (REG 1991, s. I-3795; svensk specialutgåva, volym 9, s. I-299), punkterna 14 och 21.
14 Se beslutet om hänskjutande, del I och del II, punkt 2 a.
15 Se dom av den 8 mars 2001 i mål C-415/98, Bakcsi (REG 2001, s. I-1831), punkterna 25 och 26. Se även domen i det ovannämnda målet Lennartz, punkt 26, och dom av den 4 oktober 1995 i mål C-291/92, Armbrecht (REG 1995, s. I-2775), punkt 20.
16 Se domen i det ovannämnda målet Armbrecht, punkt 20.
17 Se domaina i de ovannämnda målen Bakcsi, punkterna 25 och 26, Lennartz, punkt 26, och Armbrecht, punkterna 20 och 21.
18 Se beslutet om hänskjutande, del II, punkt 3.
19 Se fotnot 3.