Förslag till avgörande av generaladvokat Christine Stix-Hackl föredraget den 28 juni 2005

1 Originalspråk: tyska.

2 Rådets förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT L 160, s. 37).

3 Se exempelvis skäl 6 i förordningen vari följande föreskrivs: Snabba och effektiva förfaranden inom det civilrättsliga området kräver att översändningen av handlingar i mâi och ärenden sker direkt och snabbt mellan lokala organ som utses av medlemsstaterna. Se även skäl 8 vari följande föreskrivs: För att säkerställa förordningens effektivitet bör möjligheten att vägra delgivning begränsas till undantagsfall.

4 Exempelvis då handlingen inte är avfattad på den mottagande medlemsstatens språk eller på ett av den sändande medlemsstatens språk som adressaten förstår. Denna språkbestämmelse ger inte adressaten något omfattande skydd, eftersom det saknar betydelse om denne inte förstår något av dessa två språk, vilket kommissionen med rätta har anfört. Kommissionen har nämligen gjort gällande alt det skydd för adressaten som avses med förordningen endast behandlar ett i språkligt hänseende standardiserat fall. Det medför att det kan uppstå situationer då adressaten har rätt att vägra att ta emot den handling som skall delges, trots att han förstår handlingens innehåll och tvärtom då adressaten saknar denna rätt, trots att han inte förstår handlingens innehåll. För exempel, se bland annat Vanheukelen, Le règlement n° 1348/2000 — Analyse et évaluation par un praticien du droit, i Le droit processuel et judiciaire européen -Het Europees gerechtelijk recht en procesrecht, 2003, s. 208 och där angiven fotnot 56.

5 Del är obestritt att frågan om rättsverkningarna av en befogad vägran att motta en handling medvetet lämnats öppen. Se exempelvis den förklarande rapporten till konventionen om delgivning i Europeiska unionens medlemsstater av handlingar i mäl och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT C 261, sidan 26 och följande sidor): Konventionen anger inte de rättsliga följderna av en vägran att motta en handling pä grund av det språk som används, utan överlåter ät behöriga rättsinstanser att avgöra den frågan.

6 1 doktrin behandlas problem med att algarda brister vid gränsöverskridande delgivningar. Se exempelvis Stadler, Förmlichkeit vor prozessualer Billigkeit bei Mängeln der internationalen Zustellung?, Anmerkung zu OLG Jena, 2.5.2001 — 6 W 184/01, IPRax 2002, s. 282. Sc även Mignolet, Le contenu des règles de procédure issues des règlements communautaires et leur sanction, i Le droit processuel et judiciaire européen — Het Europees gerechtelijk recht en procesrecht, 2003, s. 329 och där angivna hänvisningar.

7 Sc särskilt skäl 2 i förordning nr 1348/2000 (ovan fotnot 2).

8 Skäl 2 i förordning nr 1348/2000.

9 Se särskilt i enlighet med rätten till en förhandling inför en domstol som upprättats enligt lag enligt artikel 6.1 i europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).

10 1 enlighet med skyddet av rätten till försvar. I artikel 6.1 a i Europakonventionen föreskrivs att [v]ar och en som blivit anklagad för brott har följande ininimirättißheter a) att utan dröjsmål, pä ett språk som han förstår och i detalj, underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom (min kursivering).

11 Enligt Heß inledning i Die Zustellung von Schriftstücken im europäischen Justizraum, NJW200I, s. 15.

12 Den statliga suveräniteten, exempelvis i samband med översändning via myndigheter, kan naturligtvis föranleda andra synpunkter. Delgivning per post när det är fråga om internationella rättsförhållanden innebär inte endast att staten avstår från ett officiellt förfarande för översändning och delgivning, utan även ett svagare skydd för svaranden när det inte säkerställs att adressaten vid delgivningen ges möjlighet att i språkligt hänseende förstå innehållet i den handling som skall delges.

13 Se dom av den 25 november 1986 i de förenade målen 201/85 och 202/85, Klensch m.fl. (REG 1986, s. 3477; svensk specialutgåva, volym 8, s. 729), punkt 21, av den 21 mars 1991 i mål C-314/89, Rauh (REG 1991, s. I-1647), punkt 17, och av den 28 januari 1999 i mål C-181/96, Wilkens (REG 1999, s. I-399), punkt 19.

14 Se bland annat dom av den 28 mars 2000 i mål C-7/98, Krombach (REG 2000, s. I-1935), punkt 25.

15 Jämför med dom av den 15 maj 1986 i mal 222/84, johnston (REG 1986, s. 1651; svensk specialutgåva, volym 8, s. 597), punkt 18. Se även dom av den 28 oktober 1975 i mål 36/75, Rutili (REG 1975, s. 1219; svensk specialutgåva, volym 2, s. 485), punkt 32.

16 Dom i målet Krombach (ovan fotnot 14), punkt 26.

17 Se de ovannämnda konstaterandena i komparativ rätt av Meß, sidan 16 och føljando sida.

18 Konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar pä privaträttens område (konsoliderad version i EGT C 27. 1998, s. 1) (nedan kallad Brysselkonventionen).

19 Se ovannämnda Heß, sidan 17 och följande sidor, och där angivna källor.

20 Artikel 27.2 i Brysselkonventionen.

21 EGT C 261, s. 1 (nedan kallad konventionen om delgivning). Samma dag som rådet antog konventionen om delgivning offentliggjorde det den förklarande rapporten till konventionen om delgivning (ovan fotnot 5). Den förklarande rapporten återges på sidan 26 i ovannämnda nummer av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

22 Se exempelvis skäl 5 i förordning nr 1348/2000: Kontinuitet mellan resultaten av förhandlingarna om ingående av konventionen bör säkerställas. Innehållet i denna förordning har huvudsakligen övertagits från konventionen.

23 Konventionen och därefter förordningen har kritiserats i doktrin, särskilt eftersom systemet för internationellt rättsligt samarbete — det vill säga det formella sättet för delgivning enligt Haagkonventionen — har behållits och att det formella sättet för delgivning i enlighet med artiklarna 2-11 i förordningen därmed förordas. Se exempelvis Heß (ovan fotnot 11), s. 15 (på sidan 21 och följande sidor), Gsell, Direkte Postzustellung an Adressaten im EU-Ausland nach neuem Zustellungsrecht, EWS 2002, s. 115 (på s. 116), Cordopatri, Note sul regolamento CE N. 1348/2000, i Giurisprudenza di merito, volym XXXVI (2004), 10, s. 2141 (på s. 2153), Frigo, La disciplina comunitaria della notificazione degli atti in materia civile e commerciale: il regolamento (CE) n. 1348/2000, Diritto processuale civile e commerciale comunitario, 2004, s. 117 (på s. 157).

24 Meyer, Europäisches Übereinkommen über die Zustellung, IPRax 1997, s. 401 (på s. 403).

25 jämför med punkt 2 i inledningen i den förklarande rapporten till konventionen om delgivning i Europeiska unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (ovan fotnot 5).

26 Här kan ifrågasättas huruvida det föreligger en rätt alt vägra att ta emot en handling som skall delges i enlighet med artikel 8.1 i förordningen endast i de fall då det saknas en översättning av denna handling till ett av de språk som avses i denna bestämmelse eller om det även föreskrivs att den behöriga nationella domstolen skall pröva huruvida denna rätt skall anses ha missbrukats. Begäran om förhandsavgörande ger ingen ledning i detta hänseende. Det anges inte heller vilket bedömningskriterium avseende språkkunskaper som skall tillämpas när svarande, såsom i förevarande fall, är en juridisk person. Se Malan, La langue de la signification des actes judiciaires ou les incertitudes du règlement sur la signification et la notification des actes judiciaires et extrajudiciaires, Petites affiches du 17 avril 2003, s. 6.

27 Se ovan punkt 2.

28 Ovan punkt 28.

29 Ovan fotnot 21.

30 Ovan fotnot 21.

31 Se ovan fotnot 4.

32 Kommissionen har uttryckligen betonat att skäl 10, enligt vilket delgivning [bör] ske på det officiella språket eller ett av de officiella språken på den plats där delgivningen skall äga rum eller på ett annat språk som används i ursprungsmedlemsstaten och som adressaten förstår, för att skydda adressatens intressen, står i strid med den lydliga lydelsen av artikel 8 i förordningen.

33 Dom av den 3 juli 1990 i mål C-305/88, Lancray (REG 1990, s. I-2725), punkt 29 och följande punkt.

34 Se ovan fotnot 32.

35 Se ovan punkt 37.

36 Domstolen har gjort samma bedömning inom andra gemenskapsrättsliga områden. Det skall i detta hänseende exempelvis endast erinras om att domstolen har gett begreppet samtycke i artikel 7.1 i direktiv 89/104/EEG, vilket redan används i medlemsstaternas civilrättsliga bestämmelser, en självständig tolkning i dom av den 20 november 2001 i de förenade målen C-414/99-C-416/99, Davldoff m.fl. (REG 2001, s. I-8691), på grundval av direktivets syfte. Se även, vad gäller förordningen, Mignolet (ovan fotnot 6), s. 352: ... l'objectif poursuivi par un instrument communautaire est déterminant lorsqu'il s'agit de sanctionner une règle de procédure qu'il établit.

37 Se skäl 1 i förordningen.

38 I delta hänseende innebär inte en underlåtenhet alt översätta en handling som skall delges att delgivningen är behäftad med ett formfel.

39 Se, för ett liknande resonemang, visserligen med hänvisning till konventionen om delgivning, Burgstaller, Kapitel 81: Europäische Zustellungsverordnung, Internationales Zivilverfahrensrecht, artikel 5, punkt 1. Se särskilt den förklarande rapporten till konventionen om delgivning (ovan fotnot 21), artikel 8: Emellertid förpliktar konventionen inte sökanden att överlämna en handling avfattad pä eller översatt till något av de ovannämnda spåaken, men låter adressaten vägra ta emot en handling med anledning av att de angivna reglerna inte har iakttagits.

40 Enligt denna bestämmelse skall det mottagande organet ta kontakt med det sändande organet på snabbast möjliga sätt för att skaffa den information eller de handlingar som saknas om delgivning inte kan tillgodoses på grundval av den information eller de handlingar som översänts.

41 Det framgår Lydligt av artikel 9 i förordningen avseende delgivningsdagen alt både sökanden och adressaten skall skyddas. Se för ett liknande resonemang De Levai och Lebois, Betekenen in Europese Unie op grond van de Verordening 1348/2000 van 29 mei 2000, Het nieuwe Europese IPR: van verdrag naar verordening, 2001, s. 169 (på s. 185), punkterna 6-38.

42 Det är stridigt huruvida dessa är av samma ställing. Enligt min mening har de subsidiära delgivningsformerna inte en lägre ställning. Se särskilt Gsell (ovan fotnot 23), s. 115 (på s. 117); Mignolet (ovan fotnot 6), s. 349; De Levai och Lebois, Signifier en Europe sur la base du règlement 1348/2000: bilan après un an et demi d'application, Liber amicorum Piene Marchal, s. 261, punkt 6; Frigo (ovan fotnot 23), sidan 138 och följande sida. Motsatt åsikt företräds dock av Heß (ovan fotnot 11), s. 15 (på s. 20); Ekelmans, Journal des tribunauxNo. 6014 (2001), s. 481.

43 Enligt artikel 14.1 i förordningen får varje medlemsstat delge handlingar i mål och ärenden med post direkt till personer som är bosatta i en annan medlemsstat.

44 Se översikt av Malan (fotnot 26), punkt 11.

45 Tredje uppdateringen av informationen från medlemsstaterna enligt artikel 23.1 i rådets förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT C 13, 2002, s. 2).

46 Även Boularbah har liknande tvivel, Le cadre général des règles communautaires en matière de procédure civile: coopération judiciaire, droit judiciaire européen et droit processuel commun, i Le droit processuel et judiciaire européen — Het Europees gerechtelijk recht en procesrecht, 2003, s. 167 (på s. 180); i detta hänseende går Mignolet (ovan fotnot 6) längre, s. 351.

47 Se i detta hänseende även De Leval och Lehois (ovan fotnot 41), punkterna 6-38.

48 Domstolen har i domen Lancray (ovan fotnot 33), med hänvisning till domen i målet Debaecker (av den 11 juni 1985 i mål 49/84, REG 1985, s. 1779), uttryckligen slagit fast att Brysselkonvenrionens mål att, såsom det framgår av dess ingress, säkerställa förenkling av formaliteter för ömsesidigt erkännande och verkställighet av rättsliga avgöranden under inga omständigheter får uppnås genom att rätten till försvar åsidosätts.

49 Se artikel 8 i den förklarande rapporten till konventionen om delgivning (ovan fotnot 21): Om det uppstår tvist om huruvida mottagaren förstär det spräk handlingen är avfattad pä skall den lösas enligt gällande regler, till exempel genom att frågan om delgivning skett enligt gällande bestämmelser tas upp av den domstol där det förfarande pagar inom ramen för vilket handlingen har översänts.

50 Til! exempel dä denne vid särskilda omständigheter i det enskilda fallet faktiskt kan förstå innehållet i den delgivna handlingen.