Domstolens dom (första avdelningen) den 2 oktober 2003

I mål C-89/03,

DOMSTOLEN (första avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden M. Wathelet samt domarna P. Jann och A. Rosas (referent), generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Rättegångskostnader

1. Europeiska gemenskapernas kommission har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 27 februari 2003, med stöd av artikel 226 EG väckt talan om fastställelse av att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 93/15/EEG av den 5 april 1993 om harmonisering av bestämmelserna om utsläppande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (EGT L 121, s. 20; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 185) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2. Enligt artikel 19.1 i direktiv 93/15 skall medlemsstaterna sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa artiklarna 9—14 i direktivet före den 30 september 1993. Enligt punkt 2 i samma artikel skall dessa medlemsstater före den 30 juni 1994 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa de bestämmelser som inte nämns i punkt 1. De skall genast underrätta kommissionen om att så har skett och tillämpa dessa bestämmelser från den 1 januari 1995.

3. Eftersom kommissionen ansåg att direktiv 93/15 inte hade införlivats med luxemburgsk rätt inom den föreskrivna fristen, inledde den ett förfarande i enlighet med artikel 226 EG. Sedan Storhertigdömet Luxemburg hade beretts tillfälle att inkomma med synpunkter, riktade kommissionen den 27 juni 2002 ett motiverat yttrande till den medlemsstaten och anmodade den att inom två månader från delgivningen av yttrandet vidta nödvändiga åtgärder för att följa detsamma. Eftersom den information som de luxemburgska myndigheterna översände till kommissionen visade att direktiv 93/15 fortfarande inte hade införlivats, beslutade kommissionen att väcka förevarande talan.

4. Utan att bestrida förseningen av införlivandet av direktiv 93/15 har den luxemburgska regeringen gjort gällande att den berodde på en omorganisation av behörigheterna rörande explosiva varor för civilt bruk mellan olika nationella förvaltningar. Eftersom denna omorganisation därefter har fullföljts är nu ett lagförslag, som syftar till att införliva direktivet, under utarbetande.

5. I detta hänseende är det tillräckligt att konstatera att en medlemsstat enligt fast rättspraxis inte kan åberopa interna förhållanden eller praktiska svårigheter för att rättfärdiga en underlåtenhet att införliva ett direktiv inom den föreskrivna tidsfristen (se dom av den 8 juni 1993 i mål C-52/91, kommissionen mot Nederländerna, REG 1993, s. I-3069, punkt 36, och av den 14 november 2002 i mål C-140/00, kommissionen mot Förenade kungariket, REG 2002, s. I-10379, punkt 60).

6. Vid sådana förhållanden skall kommissionens talan anses välgrundad.

7. Det finns således anledning att fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 93/15 genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

8. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Storhertigdömet Luxemburg skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Storhertigdömet Luxemburg har tappat målet, skall kommissionens yrkande bifallas.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (första avdelningen) följande dom:

1) Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 93/15/EEG av den 5 april 1993 om harmonisering av bestämmelserna om utsläppande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2) Storhertigdömet Luxemburg skall ersätta rättegångskostnaderna.

1 Rättegångsspråk: franska.