Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 27 oktober 2005

1 Originalspråk: spanska.

2 Originalspråk: spanska.

3 EGT L 117, s. 15.

4 I Towards a Dynamic European Economy. Green Paper on the Development of the Common Market for Telecommunications Services and Equipment, Bryssel den 16 december 1987, KOM(87) 290 slutlig, förordade kommissionen en framtida gemensam marknad, kallade samtliga aktörer till en debatt och krävde en långsam liberalisering av sektorn samtidigt som medborgarna skulle garanteras tillgång till de moderna kommunikationsmedlen (sidan 6, sidan 16 och följande sidor).

5 EGT L 192, s. 10; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 221.

6 Den första ändringen genomfördes genom kommissionens direktiv 94/46/EG av den 13 oktober 1994 om ändring av direktiv 88/301/EEG och direktiv 90/388/EEG särskilt med avseende på satellitkommunikation (EGT L 268, s. 15; svensk specialutgåva, område 8, volym 2, s. 63). Genom kommissionens direktiv 95/51/EG av den 18 oktober 1995 (EGT L 256, s. 49) avskaffades begränsningarna för användning av kabeltelevisionsnät för tillhandahållande av redan avreglerade teletjänster. Samma år fastställdes villkoren för tillhandahållande av öppna nät (ONP) för taltelefoni genom Europaparlamentets och rådets direktiv 95/62/EG av den 13 december 1995 (EGT L 321, s. 6). Direktiv 90/388/EEG ändrades på nytt genom kommissionens direktiv 96/2/EG av den 16 januari 1996 (EGT L 20, s. 59) så att mobil- och personkommunikation inkluderades i tillämpningsområdet. Genom kommissionens direktiv 96/19/EG av den 13 mars 1996 (EGT L 74, s. 13) ändrades 1990 års direktiv i syfte att genomföra full konkurrens på området. Den senaste ändringen ägde rum genom kommissionens direktiv 1999/64/EG av den 23 juni 1999 (EGT L 175, s. 38) och syftade till att säkerställa att telenät och kabeltelevisionsnät som ägs av en enda operatör utgör skilda rättsliga enheter.

7 Direktiv om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT L 249, s. 21).

8 Direktiv om upprättandet av den inre marknaden för tele tjänster genom att tillhandahålla öppna nät (EGT L 192, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 212).

9 EGT L 295, s. 23. Till denna satsning hör även Europa parlamentets och rådets direktiv 97/33/EG av den 30 juni 1997 om samtrafik inom telekommunikation i syfte att säkerställa samhällsomfattande tjänster och samverkan genom tillämpning av principerna om tillhandahållande av öppna nät (EGT L 199, s. 32). Till denna grupp hör även rådets direktiv 92/44/EEG av den 5 juni 1992 (EGT L 165, s. 27; svensk specialutgåva, område 13, volym 23, s. 45) och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/10/EG av den 26 februari 1998 (EGT L 101, s. 24), av vilka det första utvidgar tillhandahållandet av öppna nät till förhyrda förbindelser, och den andra till taltelefoni.

10 Direktiv om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, s. 33). Den nuvarande bilden kompletteras av två direktiv av Europaparlamentet och rådet, nämligen direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) (EGT L 108, s. 7), och direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, s. 51).

11 Förslag till avgörande av den 9 december 2004 (de förenade målen C-327/03 och C-328/03, i vilka dom har meddelats den 20 oktober 2005, REG 2005, s. I-8877).

12 Green paper on the Liberalisation of Telecommunications Infrastructure and Cable Television Networks - Part II - a Common Approach to the Provision of Infrastructure for Telecommunications in the European Union, Bryssel den 25 januari 1995, KOM(94) 682 slutlig, sidan 61 och följande sidor. Se även Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Mot ett nytt regelverk för infrastruktur för elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster 1999 års kommunikationsöversyn, Bryssel den 10 november 1999, KOM(99) 539 slutlig, s. 25.

13 Föredraget den 12 december 2002 inför dom av den 18 september 2003 i de förenade målen C-292/01 och C-293/01, Albacom och Infostrada (REG 2003, s. I-9449), och vars punkter 2-7 återges nästan ordagrant i punkterna 8-13 i förevarande förslag till avgörande, och även återfinns i förslaget till avgörande i målet ISIS Multimedia och Firma 02.

14 Enligt artikel 2.1 a första strecksatsen i direktivet avses med allmän auktorisation alla typer av godkännanden, oavsett om de regleras av en klasslicens eller av allmän lag och oavsett om registrering krävs … och, som ger det berörda företaget rätt att utan uttryckligt beslut av den nationella regleringsmyndigheten utöva de rättigheter som följer av auktorisationen.

15 Ett individuellt tillstånd är ett godkännande som beviljas av en nationell regleringsmyndighet och som ger ett företag särskilda rättigheter, eller genom vilket företaget i tillämpliga fall utöver allmän auktorisation åläggs särskilda skyldigheter i sin verksamhet, varvid företaget inte får utöva rättigheterna i fråga förrän det har mottagit den nationella regleringsmyndighetens beslut (artikel 2.1 a andra strecksatsen i direktivet).

16 I direktivet definieras sistnämnda begrepp som varje godkännande som fastställer de rättigheter och skyldigheter som är specifika för teleområdet och som ger företag möjlighet att tillhandahålla teletjänster och i förekommande fall att etablera och/eller driva telenät att tillhandhålla sådana tjänster … (artikel 2.1 a första strecksatsen).

17 De villkor som kan uppställas för tillstånden anges i bilagan till direktivet.

18 Godkänd genom presidentdekret nr 156 av den 29 mars 1973(Gazzeta Ufficiale della Repubblica Italiana (nedan kallad GURI) nr 13 av den 3 maj 1973, ordinarie tillägg, s. 2).

19 GURI nr 249 av den 23 oktober 1996, s. 33.

20 GURI nr 300 av den 23 december 1996, s. 16.

21 GURI nr 177 av den 31 juli 1997, ordinarie tillägg nr 5.

22 GURI nr 221 av den 22 september 1997, ordinarie tillägg nr 5.

23 Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione economica meddelade genom beslut av den 5 februari 1998 (GURI nr 63 av den 17 mars 1998, s. 27), som antogs med stöd av artikel 6 i presidentdekret nr 318 från år 1997, att innehavaren av ett individuellt tillstånd är skyldig att till statskassan betala: a) en avgift för täckande av kostnader för utredning och utfärdande av tillståndet som skall erläggas vid ansökningstillfället (artikel 3), b) en årlig avgift för kontroller och granskningar (artikel 4), c) en årlig avgift för utnyttjandet av knappa resurser, (artikel 5) och d) en likaledes årlig avgift för tilldelning av de nummer som krävs för att bedriva verksamheten (artikel 6). I lag nr 448 av den 23 december 1998 om åtgärder avseende de allmänna finanserna för stabilisering och utveckling — 1999 års finanslag (GURI nr 302 av den 29 december 1998, ordinarie tillägg, s. 5), bekräftas i artikel 20.3 att artikel 188 i post- och teletjänstlagen från och med den 1 januari 1999 inte är tillämplig på företag som tillhandahåller tjänster av allmänintresse på den berörda marknaden. I andra stycket föreskrivs dock en avgift avseende installation och utrustning av de allmänna telenäten, tillhandahållande till allmänheten av rösttelefonitjänster, mobilkommunikationstjänster och personkommunikationstjänster, som beräknas som en viss procent (3 procent för år 1999, 2,7 procent för år 2000, 2,5 procent för år 2001, 2 procent för år 2002 och 1,5 procent för år 2003) av faktureringen avseende samtliga teletjänster föregående år.

24 Consiglio di Stato har i beslutet om hänskjutande förklarat att det av de utredningar som gjorts i de två domstolsinstanserna beträffande kännetecknen för och strukturen på det nät som klaganden och tillståndsinnehavaren NST redan drev (och som NST således överlät till rättsinnehavaren Albacom) framgår att nätet, i förhållande till dess ursprungliga form, har förändrats till följd av den tekniska och kommersiella utvecklingen genom tillägg, bortfall och ändringar i radiolänkarna som dessutom är anslutna till och integrerade i Albacoms nät, som förutom radiolänkar också består av länkar över kabel och fiberoptik. Vidare påpekas — fortfarande i fråga om de faktiska omständigheterna — att ENI har förklarat att tredje mans användning av nätet inte har påverkat de verksamheter som redan har utförts och att de anläggningar som redan har installerats i enlighet med tillsynsmyndighetens krav, och särskilt för att sköta uppgifterna avseende säkerheten för människors liv, i fråga om funktionen och strukturen är förenliga med de nya användningsområden som efterfrågas.

25 Detta framgår av artikel 2.2 i direktiv 90/387, i dess lydelse enligt direktiv 97/51. I direktiv 2002/21 inkluderas, som en följd av den tekniska utvecklingen, bland dessa elektromagnetiska tekniker, satellitnät och bland markbundna utrustningar, mobilnät (artikel 2 a).

26 Artikel 2.3 i direktiv 90/387 (i dess lydelse enligt direktiv 97/51), artikel 2.1 d i direktiv 97/33, artikel 2 c i direktiv 2002/21 och artikel 1.3 i direktiv 2002/77.

27 Begreppsförvirringen har sitt ursprung i lydelsen av direkt iven 90/378 och 90/388, som ursprungligen definierade Allmänt tillgängligt telenät som den allmänt tillgängliga infrastruktur för telekommunikation, som medger överföring av signaler … (artiklarna 2.3 respektive 1.1 tredje strecksatsen), med tillämpning av ägarkriteriet. Dessa bestämmelser hänvisar emellertid enligt de ändringar som infördes genom direktiven 97/51 och 96/19 (punkt 2 andra stycket respektive tredje strecksatsen) till telenät som används helt eller delvis för att tillhandahålla allmänt tillgängliga teletjänster. Denna beskrivning bibehålls i direktiven 97/33 (artikel 2.1 b), 2002/21 (artikel 2 d) och 2002/77 (artikel 1.2).

28 Ett nät är allmänt om det tillhandahåller allmänna teletjänster och med detta avses teletjänster som allmänheten har tillgång till (artikel 1 tredje och fjärde strecksatsen i direktiv 90/388, ändrad genom direktiv 96/19). Enligt direktiv 2002/77 är allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster sådana som är tillgängliga för allmänheten (artikel 1.4). Användare definieras vidare i artiklarna 2.1 i direktiv 90/387 (i dess lydelse enligt direktiv 97/51), 2.1 e i direktiv 97/33 och artikel 2 h i direktiv 2002/21, som en fysisk eller juridisk person som använder eller efterfrågar en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst.

29 Detta framgår av första, fjärde och sjätte skälen i direktiv 90/387, samt av skäl 1 i direktiv 90/388.

30 I skälen 2 och 4 i direktiv 90/388 beskrivs den dåvarande situationen i korthet.

31 Skäl 1 i direktiv 97/33.

32 I domen hänvisas endast till individuella tillstånd och till artikel 11 i direktiv 97/13, men motiveringen är tillämplig även på allmänna auktorisationer och på artikel 6.

33 Den omständigheten att det i artikel 2 i direktiv 90/387, till vilket direktiv 97/13 hänvisar, i dess lydelse enligt direktiv 97/51, görs åtskillnad mellan telenät, i allmänhet, och allmänna telenät, i synnerhet, medan det i originalversionen enbart hänvisas till de förstnämnda, kan inte såsom kommissionen har gjort gällande innebära att direktivet efter denna ändring är tillämpligt på alla slags telekommunikationer utan åtskillnad. Artikel 1.1 i direktiv 90/387, där det konstateras att direktivet gäller harmoniseringen av villkoren för öppen och effektiv tillgång till och användning av allmänt tillgängliga telenät och, i tillämpliga delar, allmänt tillgängliga teletjänster ändrades inte. Det saknar även betydelse att det i skäl 2, in fine, i nämnda direktiv 97/13 hänvisas till gemensamma principer som är tillämpliga på alla typer av auktorisation som krävs för tillhandahållande av alla slags teletjänster och för etablering och/eller drift av all slags infrastruktur för tillhandahållande av teletjänster. Detta adjektiv skall tolkas mot bakgrund av direktivets syfte och under förutsättning att referensmarknaden är en konkurrensutsatt marknad och inte en privat marknad som är förbehållen ett visst företag.

34 Den nationella domstolen har i sina två frågor framhållit att avgiften är tillfällig till sin karaktär.

35 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 (EGT L 108, s. 21) omfattar auktorisation av alla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster oavsett om de tillhandahålls allmänheten eller inte (skäl 4).