Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 1 juni 2006

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33).

3 Dom av den 15 januari 1998 i mål C-15/96, Schöning-Kougebetopoulou (REG 1998, s. I-47), av den 12 mars 1998 i mål C-187/96, kommissionen mot Grekland (REG 1998, s. I-1095), och dom av den 30 november i mål C-195/98, Österreichischer Gewerkschaftsbund (REG 2000, s. I-10497).

4 Kommissionen har hänvisat till de mål som citeras i fotnot 3 i detta förslag till avgörande.

5 Presidentdekret nr 18 av den 5 januari 1967; lagarna nr 153/1971 och nr 70/1975 av den 20 mars 1975, nr 232/1980 av den 22 maj 1980, nr 205/1985 och nr 286/2003 av den 23 oktober 2003; lagdekret nr 300 av den 30 juli 1999 och nr 165 av den 30 mars 2001; uttalande från Consiglio di Stato nr 651/78 av den 20 februari 1980; dom från Consiglio di Stato nr 411 av den 22 april 1980 och dom från Corte di Cassazione nr 5716 av den 12 juni 1990.

6 Presidentdekreten nr 370/1970 av den 19 juni 1970, nr 1092/1973 av den 29 december 1973, nr 417/1974 av den 31 maj 1974 och nr 133/1988 av den 11 mars 1988, samt det nationella kollektivavtalet av den 24 juli 2003.

7 Domarna nr 233/1988 av den 24 februari 1988 och nr 973/1988 av den 11 oktober 1988, båda från Corte Costituzionale.

8 Lagdekreten nr 297 av den 16 april 1994 och nr 97 av den 7 april 2004.

9 De fallen gällde två tyska medborgare som hade undervisat i offentliga skolor i Tyskland, en italiensk medborgare som hade undervisat i en offentlig skola i Frankrike enligt ett avtal med COASCIT, en grekisk medborgare som hade undervisat i en offentlig skola i Grekland, en italiensk läkare som hade arbetat på ett offentligt sjukhus i Tyskland och i Frankrike och en italiensk medborgare som hade undervisat på ett universitet och en offentlig skola i Frankrike.

10 Lag nr 143/2004 av den 4 juni 2004 eller möjligen lagdekret nr 97/2004 av den 7 april 2004.

11 Dom av den 23 maj 1996 i mål C-237/94, O'Flynn (REG 1996, s. I-2617), punkterna 17, 19 och 20.

12 Se ovan fotnot 3.

13 Punkt 48.

14 Se ovan fotnot 3.

15 Punkt 22. Se även punkt 27 i förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo, med hänvisning till punkt 30 i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i mål C-419/92, Scholz (REG 1994, s. I-505): Vad beträffar svårigheten att jämföra det system enligt vilket tjänsterna har fullgjorts utomlands med det system enligt vilket motsvarande eller jämförbara tjänster fullgörs i Grekland, rör det sig om ett praktiskt problem som inte kan påverka tillämpningen av principen enligt vilken medborgarna inom gemenskapen i sin anställning inte får diskrimineras på grund av nationalitet. Varje tvivel om överensstämmelsen mellan det ena eller det andra systemet kan enkelt undanröjas med hjälp av intyg som utfärdas av arbetsgivaren eller de berörda konsulaten.

16 Dom av den 13 maj 2005 (REG 2005, s. I-3747).

17 Punkt 12 i domen.

18 Punkt 18. Domstolen slog fast att Italien hade underlåtit att uppfylla sina förpliktelser enligt artikel 39 genom att vid gemenskapsmedborgares deltagande i uttagningsförfaranden för rekrytering av undervisningspersonal till dessa skolor inte beakta undervisningserfarenhet som dessa medborgare hade förvärvat i andra medlemsstater, eller åtminstone inte beakta denna på samma sätt som erfarenhet som förvärvats i landet.

19 Generaladvokaten Jacobs framförde samma åsikt i punkt 25 i förslaget till avgörande i målet Scholz (ovan fotnot 15).

20 Dom av den 16 juni 2005 i mål C-456/03, kommissionen mot Italien (REG 2005, s. I-5335), punkterna 26 och 27 och där citerad rättspraxis.

21 Se punkterna 6–11. Domstolen har konstaterat att det utgör ett särskilt allvarligt åsidosättande av artikel 10 EG om en medlemsstat vid domstolen fortfarande inte samarbetar: dom av den 22 september 1988 i mål 272/86, kommissionen mot Grekland (REG 1988, s. 4875), punkt 31.

22 Kommissionen har faktiskt varken begärt en separat fast ställelse av att artikel 10 EG har åsidosatts eller i utformningen av den fastställelse som begärts inbegripit uppgifter om det agerande som detta åsidosättande anses bestå i. Även om det kan förefalla önskvärt, är det dock inte nödvändigt att kommissionen gör detta: se dom av den 12 juli 1990 i mål C-35/88, kommissionen mot Grekland (REG 1990, s. I-3125), där domstolen meddelade ett avgörande på grundval av artikel 5 i EEG-fördraget (i dess dåvarande lydelse) trots en liknande ofullständighet i kommissionens ansökan (se punkterna 56–58 i generaladvokaten Mischos förslag till avgörande) och, på liknande sätt, dom av den 13 december 1991 i mål C-33/90, kommissionen mot Italien (REG 1991, s. I-5987) (se punkt 26 i generaladvokaten Darmons förslag till avgörande).