Domstolens Dom (stora avdelningen) den 30 maj 2006

I de förenade målen C-317/04 och C-318/04, angående talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG, som väckts den 27 juli 2004,

DOMSTOLEN (stora avdelningen) sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena S. Jann, C.W. A. Timmermans, A. Rosas och J. Malenovský samt domarna N. Colneric (referent), S. von Bahr, J.N. Cunha Rodrigues, R. Silva de Lapuerta, G. Arestis, A. Borg Barthet, M. Ilešič och J. Klučka, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: förste handläggaren M. Ferreira,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 18 oktober 2005,

och efter att den 22 november 2005 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Bakgrund till målen

Talan i mål C-318/04

Den första delen av den första grunden: Åsidosättande av artikel 3.2 första strecksatsen i direktivet

Parternas argument

Domstolens bedömning

Talan i mål C-317/04

Den första grunden: Felaktigt val av artikel 95 EG som rättslig grund för beslut 2004/496

Parternas argument

Domstolens bedömning

Begränsning av domens rättsverkningar

Rättegångskostnader

1. Europaparlamentet har i mål C-317/04 yrkat att domstolen skall ogiltigförklara rådets beslut 2004/496/EG av den 17 maj 2004 om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta stater om lufttrafikföretags behandling och överföring av passageraruppgifter till Bureau of Customs and Border Protection inom Förenta staternas Department of Homeland Security (EUT L 183, s. 83, och rättelse EUT L 255, 2005, s. 168).

2. Parlamentet har i mål C-318/04 yrkat att domstolen skall ogiltigförklara kommissionens beslut 2004/535/EG av den 14 maj 2004 om adekvat skydd av personuppgifter som finns i Passenger Name Record för flygpassagerare som överförs till Förenta staternas tull- och gränsskyddsmyndighet (EUT L 235, s. 11) (nedan kallat beslutet om adekvat skydd).

3. I artikel 8 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna undertecknad i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen) föreskrivs följande:

4. Artikel 95.1 andra meningen EG har följande lydelse:

5. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, s. 31), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003 om anpassning till rådets beslut 1999/468/EG av de bestämmelser i rättsakter som omfattas av förfarandet i artikel 251 i EG-fördraget som avser de kommittéer som biträder kommissionen när den utövar sina genomförandebefogenheter (EUT L 284, s. 1) (nedan kallat direktivet), antogs med stöd av artikel 100a i EG-fördraget (nu artikel 95 EG i ändrad lydelse).

6. I skäl 11 i direktivet anges att de principer om skydd för enskilda personers fri- och rättigheter, särskilt rätten till privatlivet, som detta direktiv innehåller, utgör en precisering och en förstärkning av principerna i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter.

7. I skäl 13 i direktivet anges följande:

8. I skäl 57 i direktivet anges följande:

9. I artikel 2 i direktivet föreskrivs följande:

10. I artikel 3 i direktivet föreskrivs följande:

11. I artikel 6.1 i direktivet föreskrivs följande:

12. I artikel 7 i direktivet föreskrivs följande:

13. I artikel 8.5 första stycket i direktivet föreskrivs följande:

14. I artikel 12 i direktivet föreskrivs följande:

15. Artikel 13.1 i direktivet har följande lydelse:

16. I artikel 22 i direktivet föreskrivs följande:

17. Artiklarna 25 och 26 i direktivet utgör kapitel IV om överföring av personuppgifter till tredje land.

18. Artikel 25 i direktivet har rubriken Principer. Där föreskrivs följande:

19. Artikel 26.1 i direktivet har rubriken Undantag och där föreskrivs följande:

20. Kommissionen antog beslutet om adekvat skydd med stöd av direktivet, särskilt dess artikel 25.6.

21. I skäl 11 i detta beslut anges följande:

22. Enligt skäl 15 i beslutet skall PNR-uppgifterna endast användas i syfte att förebygga och bekämpa terrorism och därmed relaterad kriminalitet samt andra allvarliga brott, inklusive organiserad brottslighet, som till sin karaktär är gränsöverskridande, och flykt från ett anhållnings- eller häktningsbeslut för dessa brott.

23. I artiklarna 1–4 i beslutet om adekvat skydd föreskrivs följande:

24. I den åtagandeförklaring som [avgetts av CBP] och som bifogats beslutet om adekvat skydd anges följande:

25. Dessa åtaganden omfattar 48 punkter, som är indelade i följande rubriker: Rättslig behörighet att inhämta PNR-uppgifter, CBP:s användning av PNR-uppgifterna, Uppgiftskrav, Behandling av känsliga uppgifter, Metod för att få tillgång till PNR-uppgifter, Lagring av PNR-uppgifter, Datasäkerhetssystem för CBP:s uppgifter, CBP:s behandling och skydd av PNR-uppgifter, Överföring av PNR-uppgifter till andra statliga myndigheter, Information till de PNR-registrerade, deras tillgång till uppgifterna och möjligheter att överklaga, Tillämpning, Ömsesidighet, Översyn och upphörande av åtagandeförklaringen och Ingen grund för personliga rättigheter eller prejudikat.

26. Bland dessa åtaganden kan särskilt nämnas följande:

27. Bilaga A till åtagandeförklaringen innehåller de PNR-fält som CBP kräver från flygbolagen. Bland dessa fält kan särskilt nämnas PNR-postens lokaliseringskod, bokningsdatum, namn, adress, betalningsinformation, telefonnummer, resebyrå, passagerarens resestatus (travel status of passenger), e-postadress, allmänna kommentarer, stolsnummer, passagerare som tidigare inte har checkat in (no show) och eventuella APIS-uppgifter.

28. Rådet antog beslut 2004/496 särskilt med stöd av artikel 95 EG jämförd med artikel 300.2 första stycket första meningen EG.

29. I de tre skälen i detta beslut anges följande:

30. I artikel 1 i beslut 2004/496 föreskrivs följande:

31. Avtalet har följande lydelse:

32. Enligt information från rådet om datumet för avtalets ikraftträdande (EUT C 158, 2004, s. 1) trädde avtalet, i enlighet med dess punkt 7, i kraft den 28 maj 2004, då det undertecknades i Washington av en företrädare för rådets dåvarande ordförandeskap och av Förenta staternas minister för inrikes säkerhet.

33. Efter terroristattackerna den 11 september 2001 antog Förenta staterna i november samma år lagstiftning med bestämmelser om att lufttrafikföretag med trafik till, från eller över Förenta staternas territorium är skyldiga att ge Förenta staternas tullmyndigheter elektronisk tillgång till de uppgifter som samlas in och lagras i lufttrafikföretagens automatiska system för bokning och kontroll vid avgångar (PNR-uppgifter). Kommissionen upplyste redan i juni 2002, utan att ifrågasätta legitimiteten i de föreliggande säkerhetsintressena, Förenta staternas myndigheter om att dessa bestämmelser kunde strida mot gemenskapsrättens och medlemsstaternas bestämmelser om skydd för personuppgifter samt mot vissa bestämmelser i rådets förordning (EEG) nr 2299/89 av den 24 juli 1989 om en uppförandekod för datoriserade bokningssystem (EGT L 220, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 3, s. 174), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 323/1999 av den 8 februari 1999 (EGT L 40, s. 1). Förenta staternas myndigheter senarelade ikraftträdandet av de nya bestämmelserna, men beslutade slutligen att utfärda sanktioner mot de lufttrafikföretag som inte uppfyllde dessa bestämmelser efter den 5 mars 2003. Efter den tidpunkten har ett flertal stora lufttrafikföretag i Europeiska unionen gett nämnda myndigheter tillgång till sina PNR-uppgifter.

34. Kommissionen inledde förhandlingar med Förenta staternas myndigheter, som ledde fram till ett dokument innehållande CBP:s åtaganden, för att kommissionen skulle kunna anta ett beslut om adekvat skydd med stöd av artikel 25.6 i direktivet.

35. Arbetsgruppen för skydd av enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter (inrättad genom artikel 29 i direktivet) lämnade den 13 juni 2003 ett yttrande, i vilket den uttryckte tvivel avseende nivån på det skydd för personuppgifter som skulle säkerställas genom åtagandena beträffande den tilltänkta behandlingen. Den upprepade dessa tvivel i ett yttrande av den 29 januari 2004.

36. Kommissionen lämnade den 1 mars 2004 ett förslag till beslut om adekvat skydd enligt artikel 25.6 i direktivet till Europaparlamentet, tillsammans med förslaget till CBP:s åtaganden.

37. Kommissionen lämnade den 17 mars 2004 till Europaparlamentet, i syfte att höra denna institution enligt artikel 300.3 första stycket EG, ett förslag till rådets beslut om ingående av ett avtal med Förenta staterna. Rådet begärde, med hänvisning till det brådskande förfarandet, i skrivelse av den 25 mars 2004 att parlamentet skulle yttra sig över detta förslag senast den 22 april 2004. I sin skrivelse underströk rådet att kampen mot terrorismen, vilken rättfärdigar de föreslagna åtgärderna, har högsta prioritet för Europeiska unionen, att [l]ufttrafikföretagen och passagerarna [för närvarande] befinner sig i en situation av osäkerhet, vilken bör åtgärdas skyndsamt och att [d]et dessutom [är] nödvändigt att skydda berörda parters ekonomiska intressen.

38. Parlamentet antog den 31 mars 2004, med tillämpning av artikel 8 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, s. 23), en resolution i vilken det angavs en rad rättsliga reservationer angående nämnda förslag. I synnerhet ansåg parlamentet att förslaget till beslut om adekvat skydd gick utöver de befogenheter som kommissionen erhållit genom artikel 25 i direktivet. Parlamentet begärde att ett anpassat folkrättsligt avtal skulle ingås som tillgodosåg grundläggande rättigheter på ett antal detaljerade punkter i resolutionen, och begärde att kommissionen skulle lämna ett nytt förslag till beslut till parlamentet. Parlamentet förbehöll sig vidare rätten att väcka talan vid domstolen för att få till stånd en laglighetsprövning av det tilltänkta avtalet, och i synnerhet dess förenlighet med skyddet för privatlivet.

39. Parlamentet beslutade den 21 april 2004 på begäran av sin ordförande att godta en rekommendation från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, att enligt artikel 300.6 EG inhämta domstolens yttrande om huruvida det tilltänkta avtalet var förenligt med bestämmelserna i fördraget. Förfarandet inleddes samma dag som beslutet fattades.

40. Parlamentet beslutade samma dag att återförvisa förslaget till rådets beslut till ansvarigt utskott, vilket underförstått innebar ett avslag i detta skede på rådets begäran om skyndsam handläggning av den 25 mars 2004.

41. Rådet lämnade den 28 april 2004, med hänvisning till artikel 300.3 första stycket EG, en skrivelse till parlamentet i vilken det begärde att parlamentet skulle yttra sig angående förslaget till beslut om ingående av avtalet före den 5 maj 2004. Rådet upprepade de skäl för skyndsam handläggning som det angett i sin skrivelse av den 25 mars 2004.

42. Parlamentet konstaterade att det alltjämt saknades vissa språkversioner av förslaget till rådets beslut och avslog därför den 4 maj 2004 rådets begäran av den 28 april om skyndsam handläggning av detta förslag.

43. Kommissionen antog den 14 maj 2004 beslutet om adekvat skydd, som är föremål för talan i mål C-318/04. Rådet antog den 17 maj 2004 beslut 2004/496, som är föremål för talan i mål C-317/04.

44. Rådets dåvarande ordförandeskap informerade i skrivelse av den 4 juni 2004 parlamentet om att det i beslut 2004/496 togs hänsyn till kampen mot terrorismen — som är en prioritet för unionen — men också till behovet av att undanröja en rättsosäker situation för flygbolagen samt till flygbolagens ekonomiska intressen.

45. Parlamentet informerade i skrivelse av den 9 juli 2004 domstolen om att det återkallade sin begäran om yttrande, som hade registrerats med nummer 1/04.

46. I mål C-317/04 har kommissionen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland tillåtits att intervenera till stöd för rådets yrkanden, genom beslut av domstolens ordförande av den 18 november 2004 respektive av den 18 januari 2005.

47. I mål C-318/04 har Förenade kungariket tillåtits att intervenera till stöd för kommissionens yrkanden, genom beslut av domstolens ordförande av den 17 december 2004.

48. Europeiska datatillsynsmannen har tillåtits att intervenera i båda dessa mål till stöd för parlamentets yrkanden, genom beslut av domstolens ordförande av den 17 mars 2005.

49. Med hänsyn till sambandet mellan dessa två mål, vilket bekräftades under det muntliga förfarandet, skall de med stöd av artikel 43 i rättegångsreglerna förenas vad gäller domen.

50. Parlamentet har åberopat följande fyra grunder till stöd för sin talan: Maktmissbruk, åsidosättande av de väsentliga principerna i direktivet, åsidosättande av grundläggande rättigheter och åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

51. Parlamentet har gjort gällande att kommissionens beslut antogs utanför det lagliga kompetensområdet, eftersom bestämmelserna i direktivet inte iakttogs. I synnerhet strider beslutet mot artikel 3.2 första strecksatsen i direktivet rörande undantag för verksamhet som inte omfattas av gemenskapsrätten.

52. Det råder inget tvivel om att behandlingen av PNR-uppgifter efter överföringen till den amerikanska myndighet som avses i beslutet om adekvat skydd sker, och kommer att ske, för att utöva specifikt statlig verksamhet i den mening som avses i punkt 43 i dom av den 6 november 2003 i mål C-101/01, Lindqvist (REG 2003, s. I-12971).

53. Kommissionen har med stöd av Förenade kungariket anfört att lufttrafikföretagens verksamhet helt klart omfattas av gemenskapsrättens tillämpningsområde. Enligt kommissionen behandlar dessa privata operatörer PNR-uppgifterna inom gemenskapen och sköter överföringen av dem till ett tredjeland. Det rör sig således om enskildas verksamhet och inte om verksamhet som utförs av den medlemsstat i vilken de berörda lufttrafikföretagen verkar eller av myndigheter i denna stat, såsom domstolen har definierat detta begrepp i punkt 43 i domen i det ovannämnda målet Lindqvist. Lufttrafikföretagens syfte med behandlingen av PNR-uppgifter är endast att iaktta gemenskapsrättens krav, däribland skyldigheten enligt punkt 2 i avtalet. I artikel 3.2 i direktivet hänvisas till myndigheters verksamheter, vilka faller utanför gemenskapsrättens tillämpningsområde.

54. Enligt artikel 3.2 första strecksatsen i direktivet omfattar direktivet inte sådan behandling av personuppgifter som utgör ett led i en verksamhet som inte omfattas av gemenskapsrätten, exempelvis sådan verksamhet som avses i avdelningarna V och VI i Fördraget om Europeiska unionen, och inte under några omständigheter behandling som rör allmän säkerhet, försvar, statens säkerhet och statens verksamhet på straffrättens område.

55. Beslutet om adekvat skydd rör endast PNR-uppgifter som överförs till CBP. Det framgår av skäl 6 i detta beslut att kraven på denna överföring grundar sig på en lag som antogs av Förenta staterna i november 2001 och de tillämpningsföreskrifter som CBP har antagit med stöd av denna lag. Enligt skäl 7 i beslutet syftar den aktuella amerikanska lagstiftningen till att öka säkerheten och skärpa villkoren för in- och utresa i landet. Enligt skäl 8 stöder gemenskapen fullständigt Förenta staternas kamp mot terrorism inom de ramar som fastställs i gemenskapsrätten. I skäl 15 i beslutet anges att PNR-uppgifterna endast skall användas i syfte att förebygga och bekämpa terrorism och därmed relaterad kriminalitet samt andra allvarliga brott, inklusive organiserad brottslighet, av gränsöverskridande beskaffenhet, och flykt från ett anhållnings- eller häktningsbeslut för dessa brott.

56. Härav följer att överföringen av PNR-uppgifter till CBP utgör en behandling som rör allmän säkerhet och statens verksamhet på straffrättens område.

57. Det är visserligen riktigt att PNR-uppgifterna initialt insamlas av lufttrafikföretagen inom ramen för en verksamhet som omfattas av gemenskapsrätten, det vill säga försäljning av en flygbiljett som ger rätt till en tjänst. Den uppgiftsbehandling som avses i beslutet om adekvat skydd är emellertid av en helt annan art. Som anförts ovan i punkt 55 i denna dom rör detta beslut nämligen inte en uppgiftsbehandling som är nödvändig för tillhandahållandet av en tjänst, utan en behandling som anses vara nödvändig för att säkerställa allmän säkerhet och för att tillgodose repressiva syften.

58. I punkt 43 i domen i det ovannämnda målet Lindqvist, som kommissionen har åberopat i sitt svaromål, fastställde domstolen att den verksamhet som nämns som exempel i artikel 3.2 första strecksatsen i direktivet i samtliga fall är statens eller statliga myndigheters specifika verksamhet och inte omfattas av enskildas verksamhetsområden. Härav följer emellertid inte att den aktuella överföringen — på grund av att PNR-uppgifterna har samlats in av privata operatörer för kommersiella syften och att det är dessa operatörer som sköter överföringen av uppgifterna till en tredje stat — faller utanför denna bestämmelses tillämpningsområde. Denna överföring sker nämligen inom en ram som inrättats av statsmakterna och som avser allmän säkerhet.

59. Av det ovan anförda följer att beslutet om adekvat skydd rör sådan behandling av personuppgifter som avses i artikel 3.2 första strecksatsen i direktivet. Detta beslut omfattas således inte av direktivets tillämpningsområde.

60. Talan skall därför bifallas på den första delen av den första grunden, nämligen att artikel 3.2 första strecksatsen i direktivet har åsidosatts.

61. Beslutet om adekvat skydd skall följaktligen ogiltigförklaras utan att det är nödvändigt att pröva de andra delarna av den första grunden eller de övriga grunder som parlamentet har åberopat.

62. Parlamentet har åberopat sex grunder till stöd för sin talan. De avser att artikel 95 EG felaktigt valts som rättslig grund för beslut 2004/496 och att artikel 300.3 andra stycket EG, artikel 8 i Europakonventionen, proportionalitetsprincipen, motiveringsskyldigheten och principen om lojalt samarbete har åsidosatts.

63. Parlamentet har gjort gällande att artikel 95 EG inte är en korrekt rättslig grund för beslut 2004/496. Beslutet har inte till syfte eller verkan att upprätta den inre marknaden och få den att fungera genom att bidra till att undanröja hinder för friheten att tillhandahålla tjänster och det innehåller inte bestämmelser som syftar till att uppnå detta. Syftet med rådets beslut är nämligen att legalisera den personuppgiftsbehandling som föreskrivs i Förenta staternas lagstiftning. Artikel 95 EG kan dessutom inte utgöra grund för gemenskapens behörighet att ingå avtalet, eftersom det syftar till sådan uppgiftsbehandling som är undantagen från direktivets tillämpningsområde.

64. Rådet har anfört att direktivet, som rättsenligt antogs med stöd av artikel 100a i fördraget, i artikel 25 innehåller bestämmelser om att personuppgifter får överföras till en tredje stat som garanterar en adekvat skyddsnivå, vilket innefattar möjligheten att vid behov inleda förhandlingar som leder till att gemenskapen ingår ett avtal med en sådan stat. Det nu aktuella avtalet rör det fria flödet av PNR-uppgifter mellan gemenskapen och Förenta staterna på villkor som inte strider mot människors grundläggande fri- och rättigheter, särskilt rätten till privatliv. Avtalet syftar till att undanröja varje snedvridning av konkurrensen mellan lufttrafikföretagen i medlemsstaterna och mellan dessa företag och lufttrafikföretagen i tredjeland som kan uppkomma till följd av Förenta staternas krav, av skäl som rör skyddet för människors fri- och rättigheter. Konkurrensvillkoren mellan de företag i medlemsstaterna som tillhandahåller internationella passagerartransporttjänster till eller från Förenta staterna skulle ha kunnat snedvridas ifall bara vissa av dessa företag hade gett Förenta staternas myndigheter tillgång till sina databaser. Avtalet syftar till att ålägga alla berörda företag harmoniserade skyldigheter.

65. Kommissionen har påpekat att det föreligger en lagkonflikt, i folkrättslig mening, mellan Förenta staternas lagar och de gemenskapsrättsliga bestämmelserna och att det är nödvändigt att jämka samman dessa. Kommissionen har kritiserat parlamentet, som har bestritt att artikel 95 EG kan utgöra den rättsliga grunden för beslut 2004/496, för att inte ha föreslagit någon lämplig rättslig grund. Enligt kommissionen är artikel 95 EG den naturliga rättsliga grunden för beslutet, eftersom avtalet rör den externa dimensionen av skyddet för personuppgifter vid överföring av dessa inom gemenskapen. Artiklarna 25 och 26 i direktivet innebär att gemenskapen ges en exklusiv extern behörighet.

66. Kommissionen har dessutom gjort gällande att den inledande personuppgiftsbehandlingen, som lufttrafikföretagen utför, sker i kommersiellt syfte. Användningen av dessa uppgifter hos Förenta staternas myndigheter medför inte att de faller utanför direktivets tillämpningsområde.

67. Artikel 95 EG, jämförd med artikel 25 i direktivet, ger inte gemenskapen behörighet att ingå avtalet.

68. Avtalet avser nämligen samma överföring av uppgifter som beslutet om adekvat skydd och avser således sådan uppgiftsbehandling som är undantagen från direktivets tillämpningsområde, såsom anförts ovan.

69. Härav följer att beslut 2004/496 inte rättsenligt kunde antas med stöd av artikel 95 EG.

70. Detta beslut skall följaktligen ogiltigförklaras utan att det är nödvändigt att pröva de övriga grunder som parlamentet har åberopat.

71. Det framgår av punkt 7 i avtalet att vardera parten kan säga upp avtalet när som helst och att det upphör att gälla 90 dagar efter det att den part som säger upp avtalet underrättat motparten härom.

72. Enligt punkterna 1 och 2 i avtalet har emellertid CBP en rätt att få tillgång till PNR-uppgifterna och lufttrafikföretagen en skyldighet att behandla dem i enlighet med CBP:s begäran endast så länge som beslutet om adekvat skydd är tillämpligt. I punkt 3 i avtalet förklarar CBP att den skall fullgöra åtagandena i bilagan till detta beslut.

73. Med hänsyn dels till att gemenskapen inte kan åberopa gemenskapsrätten som skäl för att underlåta att genomföra avtalet, som fortsätter att vara tillämpligt under 90 dagar räknat från uppsägningsdagen, dels till det nära sambandet mellan avtalet och beslutet om adekvat skydd, framstår det som motiverat av rättssäkerhetsskäl och för att skydda berörda personer att låta verkningarna av beslutet om adekvat skydd kvarstå under denna tidsperiod. Det måste dessutom tas hänsyn till den tid som behövs för att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa förevarande dom.

74. Verkningarna av beslutet om adekvat skydd skall således kvarstå fram till den 30 september 2006, dock längst till dess att avtalet har upphört att gälla.

75. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Parlamentet har yrkat att rådet och kommissionen skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom rådet och kommissionen har tappat målet skall de ersätta rättegångskostnaderna. Enligt artikel 69.4 första stycket i rättegångsreglerna skall intervenienterna i de förevarande målen bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:

1) Rådets beslut 2004/496/EG av den 17 maj 2004 om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta stater om lufttrafikföretags behandling och överföring av passageraruppgifter till Bureau of Customs and Border Protection inom Förenta staternas Department of Homeland Security och kommissionens beslut 2004/535/EG av den 14 maj 2004 om adekvat skydd av personuppgifter som finns i Passenger Name Record för flygpassagerare som överförs till Förenta staternas tull- och gränsskyddsmyndighet ogiltigförklaras.

2) Verkningarna av beslut 2004/535 skall kvarstå fram till den 30 september 2006, dock längst till dess att avtalet har upphört att gälla.

3) Europeiska unionens råd skall ersätta rättegångskostnaderna i mål C-317/04.

4) Europeiska gemenskapernas kommission skall ersätta rättegångskostnaderna i mål C-318/04.

5) Europeiska gemenskapernas kommission skall bära sin rättegångskostnad i mål C-317/04.

6) Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt Europeiska datatillsynsmannen skall bära sina rättegångskostnader.

1 Rättegångsspråk: franska.