Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak föredraget den 6 mars 2007

1 Originalspråk: tyska.

2 EGT L 351 s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 24, s. 216.

3 EGT L 102, s. 11.

4 BGBl. I, s. 766.

5 Domstolens dom av den 14 april 2005 i mål C-385/03, Käserei Champignon Hofmeister (REG 2005, s. I-2297), punkt 26.

6 Reiche, K., Das Zahlungsverfahren der Ausfuhrerstattung, ZfZ (2006), s. 110, en rättsfallskommentar till domen Käserei Champignon Hofmeister (ovan fotnot 5). Därefter analyserar författaren växelverkan mellan de materiella och processuella aspekterna av utbetalningsförfarandet avseende exportbidrag.

7 Direktexport föreligger enligt Reiche, a.a., s. 111, när produkten exporteras från exportmedlemsstaten direkt till tredjeland.

8 Jämför Reiche, a.a., s. 111, som hänvisar till artikel 912 och 912c.4 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1). I artikel 912c.4 i förordningen föreskrivs följande: Bestämmelsekontoret skall efter det att alla formaliteter har fullgjorts och erforderliga anteckningar har gjorts sända originalet av T5-kontrollexemplaret till den adress som anges i fält B (Åter till) i T5-formuläret. [*Lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1602/2000 av den 24 juli 2000 om ändring av kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, EGT L 188, s. 1. Övers, anm.]

9 Reiche, a.a., s. 110.

10 Tredje skälet i förordning nr 3665/87 har följande lydelse: Enligt de allmänna regler som fastställts av rådet skall exportbidraget betalas ut när det styrkts att produkterna har exporterats från gemenskapen ...

11 Reiche, a.a., s. 111.

12 Skäl 49 i förordning nr 3665/87 (i den tyska språkversionen skäl 50) har följande lydelse: Det kan hända att kontrollexemplaret T 5 inte kan läggas fram på grund av omständigheter som exportören inte råder över trots att produkten har lämnat gemenskapens tullområde eller nått en viss destination. En sådan situation skulle kunna hämma handeln och därför bör andra dokument kunna erkännas som likvärdiga.

13 Reiche, a.a., s. 111. Författaren hänvisar till att det inom ramen för ett förfarande av erkännande av dokument i normala fall finns en möjlighet att styrka exporten genom tulldokumentet för import från tredjeland samt en kopia av transportdokumentet.

14 Denna uppfattning delas av Reiche, a.a., s. 116, som efter sin analys av växelspelet mellan de materiella och processuella aspekterna av utbetalningsförfarandet kommer fram till att man inte får förväxla framläggandet av ett formellt bevis med de materiella förutsättningarna för exportbidrag.

15 Se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 8 november 1990 i mål C-231/89, Gmurzynska-Bscher (REG 1990, s. I-4003), punkt 25. I domen fastställde domstolen sin behörighet för tolkning av gemenskapsrätten i de fall där gemenskapsrätten på grund av den nationella rätten i en medlemsstat är tillämplig i större utsträckning än vad som slagits fast i de gemenskapsrättsliga bestämmelserna. Domstolen förklarade i domen att det inte framgår vare sig av ordalydelsen i artikel 177 i EEG-fördraget (numera artikel 234 EG) eller av syftet med det förfarande som skapats genom denna artikel att författarna av fördraget avsåg att utesluta samtliga begäran om förhandsavgörande, som endast berör en gemenskapsrättslig bestämmelse i syfte att fastställa vilka bestämmelser som är tillämpliga på sakförhållanden som är begränsade till denna stat i det särskilda fallet att en nationell bestämmelse hänvisar till den gemenskapsrättsliga bestämmelsen.

16 Domstolens dom av den 16 mars 2006 i mål C-3/04, Poseidon Chartering (REG 2006, s. I-2505), punkt 15.1 detta mål, som härrörde från Nederländerna, tolkade domstolen rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter (EGT L 382, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 150). Direktivet har införlivats med den nederländska lagstiftningen genom artiklarna 428-445 i civillagen (Burgerlijk Wetboek). Artikel 7:428.1 i civillagen har följande lydelse: Ett agenturavtal är ett avtal varigenom en part, här kallad huvudmannen, uppdrar åt den andra parten, här kallad handelsagenten, att för en bestämd eller obestämd tidsperiod mot vederlag verka som mellanman i förhandlingar om avtal, vilka han kan ingå i huvudmannens namn och för dennes räkning men utan att vara underordnad huvudmannen. Domstolen konstaterade i domen att begreppet handelsagent även omfattar ett avtal som slutits av en mellanman med behörighet att förhandla om tjänsteavtal och inte ett avtal om försäljning eller köp av varor. Domstolen förklarar vidare att direktivet visserligen inte reglerar situationen direkt, men att den nationella lagstiftaren icke desto mindre när direktivet införlivades med nationell rätt beslutade att behandla dessa två typer av situationer på ett identiskt sätt.

17 Domen i målet Poseidon Chartering (ovan fotnot 16), punkt 16, och dom av den 17 juli 1997 i mål C-130/95, Giloy (REG 1997, s. I-4291), punkt 21.

18 Reiche, a.a., s. 113. Författaren hänför sig till sin undersökning av 25 § i Verwaltungsverfahrengesetz (den tyska förvaltningslagen) av den 25 maj 1976 (BGBl. I, 1976, s. 1253).

19 Domstolens dom av den 14 december 1995 i de förenade målen C-430/93 och C-431/93, van Schijndel (REG 1995, s. I-4705). I detta mål konfronterades domstolen med frågan om den nationella domstolens behörighet att ex officio bedöma huruvida en bestämmelse i nationell rätt är förenlig med gemenskapsrätten. I punkt 22 fastslog domstolen att de nationella domstolarna i gemenskapsrätten inte åläggs att ex officio komplettera med en grund som är hänförlig till det förhållandet att gemenskapsrättsliga bestämmelser har överträtts, då prövningen av denna grund tvingar dem att åsidosätta den princip om passivitet som det åligger dem att beakta, genom att gå utöver tvistens ramar såsom dessa har angivits av parterna och genom att basera sig på andra fakta och omständigheter än de på vilka den part som har intresse av att nämnda bestämmelser tillämpas har grundat sitt yrkande.

20 Domen i målet van Schijndel (ovan fotnot 19), punkt 16.

21 Jämför Thienel, R., Verwaltungsverfahrensrecht, Wien, 2004, s. 138, Wolff och Decker, A., Studienkommentar VwGO und VwVG, München, 2005, s. 566 und 567, samt Maurer, H., Allgemeines Verwaltungsrecht, 15:e upplagan, München, 2005, s. 489.

22 Jämför Thienel, a.a., s. 138.

23 Jämför Thienel, a.a., s. 170.

24 Generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer är i sitt förslag till avgörande av den 15 juli 2004 i mål C-106/03 P, Vedial mot harmoniseringsbyrån (REG 2004, s. I-9573), punkterna 29 och 31, i princip av åsikten att dispositionsprincipen gäller vid förvaltningsförfarandet inför Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Enligt hans åsikt är en tillämpning emellertid avhängig av i vilken utsträckning som parterna verkligen förfogar över tvisten.

25 Jämför Thienel, a.a., s. 171.

26 Maurer, a.a., s. 490. Författaren framhäver att utredningsplikten i förvaltningsprocessen är av principiell betydelse, eftersom ett beslut i väsentlig mån är beroende av att de relevanta omständigheterna blir utredda i vederbörlig ordning och på ett lämpligt sätt.

27 Generaladvokaten Philippe Légers förslag till avgörande av den 1 juni 2006 i mål C-120/05, Schulze (ännu inte publicerat), punkt 37. Generaladvokaten har gjort detta uttalande inom ramen för en tolkning av artikel 7.1 tredje stycket i förordning (EG) nr 1222/94 av den 30 maj 1994 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för ordningen för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga II till fördraget samt om kriterierna för fastställande av bidragsbeloppen (EGT L 136, s. 5; svensk specialutgåva, område 3, volym 57, s. 169).

28 Domstolens dom av den 1 december 2005 i mål C-309/04, Fleisch-Winter (REG 2005, s. I-10349), punkt 31. Målet avser tolkning av artiklarna 13 och 11 i förordning nr 3665/87 i deras lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2945/94 av den 2 december 1994 om ändring av kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 om allmänna tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter vad gäller indrivning av felaktigt utbetalda belopp och sanktioner (EGT L 310, s. 57; svensk specialutgåva, område 3, volym 63, s. 83).

29 I dom av den 23 mars 2000 i de förenade målen C-310/98 och C-406/98, Met-Trans och Sagpol (REG 2000, s. I-1797), punkterna 29 och 30, förklarade domstolen i samband med att den konstaterade ett brott mot kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1) att det ankommer på de nationella myndigheterna att i enlighet med nationella rättsprinciper rörande bevisning, i det enskilda fallet och med hänsyn till samtliga omständigheter, avgöra om bevisningen för var överträdelsen eller oegentligheten begåtts är tillfredsställande, till exempel genom en prövning av om ett vittnesmål är tillåtet som bevisning samt om det kan tillerkännas något bevisvärde.

30 Lando, O. och Beale, H., Principles of European Contract Law, del I och II, Haag, 2000, s. 287 ff. och S Ferreri, Chapter 5, Interpretation i Antoniolli, L och Venezian, A., Principles of European Contract Law and Italian Law, Haag, 2005, s. 251 ff.

31 Lando, O. och Beale, H., a.a., del I och II, s. 288, enligt vilka following the majority of laws of EU Member states, the general rules on interpretation combine the subjective method, according to which pre-eminence is given to the common intention of the parties, and the objective method which takes an external view by reference to objective criteria such as reasonableness, good faith etc.

32 Se, för ett liknande resonemang, Lando, O. och Beale H., a.a., del I och II, s. 289.