Förslag till avgörande av generaladvokat Ján Mazák föredraget den 16 januari 2008

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57. Senare har ändringar genomförts genom bland annat Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 647/2005 av den 13 april 2005 om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och (EEG) nr 574/72 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT L 117, s. 1).

3 Utgick enligt förordning nr 647/2005.

4 Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 74, 1972, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 106), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 (EGT L 28, 1997, s. 1).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, s. 1).

6 Enligt artikel 91 i förordning nr 883/2004 skall den förordningen inte tillämpas före dagen för den nya tillämpningsförordningens ikraftträdande, som ännu inte har antagits (för kommissionens förslag, se KOM(2006) 16 slutlig).

7 Den bestämmelsen speglar i huvudsak artikel 10.1 i förordning nr 1408/71.

8 Se, i det avseendet, dom av den 18 februari 1982 i mål 55/81, Vermaut (REG 1982, s. 649). I det målet fann domstolen att den nationella institution som var behörig i pensionsfrågor var skyldig att beakta försäkringsperioder som var kortare än ett år, som fullgjorts av arbetstagaren enligt lagstiftningen. Dessa perioder sammanläggs i princip med försäkringsperioder som fullgjorts enligt andra system för social trygghet i en eller flera medlemsstater och som ger upphov till självständiga pensionsanspråk enligt dessa nationella lagstiftningar.

9 Se, exempelvis, dom av den 30 april 1996 i mål C-214/94, Boukhalfa (REG 1996, s. I-2253), punkt 14.

10 Ända sedan sitt första avgörande inom området har domstolen konsekvent satt in tidig gemenskapslagstiftning om social trygghet i detta vidare sammanhang. Se, exempelvis, dom av den 19 mars 1964 i mål 75/63, Unger (REG 1964, s. 177), av den 9 juni 1964 i mål 92/63, Nonnenmacher (REG 1964, s. 281), och av den 5 juli 1967 i mål 1/67, Ciechelski (REG 1967, s. 181).

11 Se Mavridis, Prodromos, La sécurité sociale à l’épreuve de l’intégration européenne, Bruylant 2003, s. 500.

12 Medlemsstaterna bibehåller rätten att definiera de olika typerna av sociala förmåner och villkoren för att bevilja dessa, medan gemenskapsrätten innehåller vissa regler och principer för att säkerställa att tillämpningen av de olika nationella reglerna inte inverkar negativt på personer som utövar sin rätt till fri rörlighet inom gemenskapen.

13 Se Mavridis (ovan fotnot 11), s. 524.

14 Dom av den 12 oktober 1978 i mål 10/78, Belbouab (REG 1978, s. 1915).

15 Se domen i det ovan i fotnot 14 nämnda målet Belbouab, punkt 8.

16 Dom av den 14 november 1990 i mål C-105/89, Buhari Haji (REG 1990, s. I-4211).

17 Sökanden, som var född i Nigeria, var brittisk medborgare fram till Nigerias självständighet år 1960, 13 år innan Förenade kungariket anslöt sig till EG, och blev därefter nigeriansk medborgare. Han hade bott och arbetat i Belgiska Kongo sedan år 1937, och betalat avgifter till ett belgiskt pensionssystem till dess att detta territorium blev självständigt den 1 juli 1960.

18 Se, i det avseendet, domen i det ovan i fotnot 14 nämnda målet Belbouab, punkt 7.

19 Det kan i detta avseende påpekas att det efter domen i målet Belbouab (ovan fotnot 14) har klargjorts att den metod som tillämpades enligt förordning nr 1408/71 skiljer sig från den som tillämpas enligt internationella fördrag om social trygghet, där de krav som ställs upp för beviljande av sociala förmåner måste vara uppfyllda vid tidpunkten för den händelse som ger upphov till rätten att erhålla utbetalning av förmånerna, vilket i fråga om pensionsrättigheter är den dag pensionsåldern uppnås eller dagen för pensionsansökan. (Se Gosseries, Ph., Europe sociale – La libre circulation des travailleurs et les règlements CEE Nos 1408/71 et 1612/68: champ d’application matériel et personnel – règle de l’égalité de traitement, Journal des Tribunaux du travail, 1993, nr 560, s. 273–274.)

20 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Mischo i det ovan i fotnot 16 nämnda målet Buhari Haji, punkt 11. Generaladvokaten Mischo ansåg att även om sökanden hade varit medborgare i en medlemsstat i gemenskapen, kunde han inte åberopa artikel 10.1 i förordning nr 1408/71 för att tvinga en nationell pensionsmyndighet att utbetala hans pension till ett konto hos ett finansinstitut i Zaire eller Nigeria.

21 Det är i detta avseende viktigt att erinra om att även om försäkringsperioder skall erkännas ömsesidigt av pensionsmyndigheterna, innebär inte detta att de omvandlas till nationella försäkringsperioder.

22 Se, i detta avseende, dom av den 15 januari 2002 i mål C-55/00, Gottardo (REG 2002, s. I-413). I det målet gav en bilateral konvention om social trygghet mellan en medlemsstat och en icke-medlemsstat medborgare i medlemsstaten rätt att få försäkringsperioder i icke-medlemsstaten beaktade med avseende på förvärv av rätt till ålderspensionsförmåner. Domstolen konstaterade att medlemsstaterna, vid genomförandet av sina åtaganden enligt internationella konventioner, är skyldiga att iaktta sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten. Det innebar i det fallet att socialförsäkringsmyndigheten i den medlemsstaten var skyldig att bevilja en medborgare i en annan medlemsstat de förmåner som de egna medborgarna åtnjöt enligt den bilaterala socialförsäkringskonventionen.