Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 20 september 2007

1 Originalspråk: tyska.

2 EUT L 338, s. 1 - även kallad Bryssel IIa-förordningen.

3 Akt om villkoren för Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen — Slutakt — III. Övriga förklaringar — E. Gemensamma förklaringar: De nuvarande medlemsstaterna/Flera nya medlemsstater — 28. Gemensam förklaring om nordiskt samarbete (EGT C 241, 1994, s. 392).

4 EUT C 40, 2005, s. 2.

5 Jämför Handledningen för tillämpning av den nya Byssel II-förordningen som kommissionen har utarbetat i samråd med det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område (version av den 1 juni 2005), s. 9. Kan hämtas på http://ec.europa.eu/civiljustice/parental_resp/parental_resp_ec_vdm_sv.pdf.

6 Internationella domstolen i Haag, dom av den 28 november 1958, ICJ Reports 1958, s. 55.

7 Konvention av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32), i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde (EGT L 304, s. 1 och - ändrad text - s. 77), konventionen av den 25 oktober 1982 om Hellenska republikens tillträde (EGT L 388, s. 1), konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Portugisiska Republikens tillträde (EGT L 285, s. 1) och konventionen av den 29 november 1996 om Republiken Österrikes, Republiken Finlands und Konungariket Sveriges tillträde (EGT C 15, 1997, s. 1) (nedan kallad Brysselkonventionen).

8 D om av den 14 oktober 1976 i mål 29/76, LTUmot Eurocontrol (REG 1976, s. 1541; svensk specialutgåva, volym 3, s. 195).

9 Dom av den 15 februari 2007 i mål C-292/05, Lechouritou (REG 2007, s. I-1499), punkterna 29-31.

10 Domstolen hänvisar till domen i målet LTU mot Eurocontrol (ovan fotnot 8), punkterna 3 och 5, dom av den 16 december 1980 i mål 814/79, Rüffer (REG 1980, s. 3807), punkt 7, av den 14 november 2002 i mål C-271/00, Baten (REG 2002, s. I-10489), punkt 28, av den 15 maj 2003 i mål C-266/01, Préservatrice foncière TIARD (REG 2003, s. I-4867), punkt 20, och av den 18 maj 2006 i mål C-343/04, ČEZ (REG 2006, s. I-4557), punkt 22.

11 Domstolen hänvisar till domen i målet LTU mot Eurocontrol (ovan fotnot 8), punkt 4, domarna i de ovan i fotnot 10 nämnda målen Rüffer, punkt 14, Baten, punkt 29, Préservatrice foncière TIARD, punkt 21, och ČEZ, punkt 22, samt till dom av den 1 oktober 2002 i mål C-167/00, Henkel (REG 2002, s. I-8111), punkt 29.

12 Domstolen hänvisar till domarna i målen LTU mot Eurocontrol (ovan fotnot 8), punkt 4, Rüffer (ovan fotnot 10), punkt 8, Henkel (ovan fotnot 11), punkt 26, Baten (ovan fotnot 10), punkt 30, och Préservatrice foncière TIARD (ovan fotnot 10), punkt 22, samt dom av den 21 april 1993 i mål C-172/91, Sonntag (REG 1993, s. I-1963), punkt 20.

13 Se den i fotnot 10 nämnda rättspraxisen.

14 Jämför M. Busch/U. Rölke, Europäisches Kinderschutzrecht mit offenen Fragen - Die neue EU-Verordnung Brüssel IIa zur elterlichen Verantwortung aus der Sicht der Jugendhilfe, Zeitschrift für das gesamte Familienrecht (FamRZ) 2004, s. 1338, s. 1340.

15 C pekar här på parallellen till Europadomstolens rättspraxis avseende artikel 6.1 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Rätten till en rättvis rättegång gäller bland annat vid tvister avseende civila rättigheter (civil rights). Även tvister om myndighetsåtgärder som rör föräldraansvar omfattas enligt Europadomstolens uppfattning av användningsområdet för artikel 6.1 eftersom de har verkan på ett civilrättsligt präglat rättsförhållande. Jämför bland annat Europadomstolens dom av den 8 juli 1987, W mot Förenade kungariket (9749/82), punkt 78. Sammanfattande om Europadomstolens rättspraxis avsende begreppet civil rights Grabenwarter/Pabel i Grote/Marauhn (utg.), EMRK/GG, 2006, kapitel 14, punkterna 13-15.

16 Jämför här V. Kress, Internationale Zuständigkeit für elterliche Verantwortung in der Europäischen Union, 2005, s. 49.

17 Rättsanvändarna uppmärksammas uttryckligen på detta i Handledningen för tillämpning av den nya Byssel II-förordningen (ovan fotnot 5), s. 10.

18 Artikel 1.3 g i förordning nr 2201/2003.

19 Rådets förordning (EG) nr 1347/2000 av den 29 maj 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn (EGT L 160, s. 19).

20 KOM(2002) 222 slutlig/2 av den 17 maj 2002 (EGT C 203E, s. 155).

21 Artikel 1 i förslaget löd som följer: 1. Denna förordning skall tillämpas på civilrättsliga förfaranden om ... b) tilldelning, utövande, delegering, begränsning eller upphävande av föräldraansvar. 2. Oavsett punkt 1 skall denna förordning inte tillämpas på civilrättsliga förfaranden om ... (b) åtgärder som vidtas till följd av brottsliga gärningar som har begåtts av barn. 3. Andra förfaranden som officiellt erkänns i en medlemsstat skall betraktas som likvärdiga med judiciella förfaranden.

22 KOM(2002) 222 slutlig/2, s. 6

23 Jämför Kress (ovan fotnot 16) s. 44 och s. 45.

24 Actes et documents de la XVIIIième session de la Conference international de La Haye de droit privé, 1998, s. 14. Finns även i tysk och engelsk översättning på Haagkonferensens hemsida: http://hcch.e-vision.nl/upload/text34d.pdf. Medlemsstaterna har genom rådets beslut av den 19 december 2002 (EUT L 48, 2003, s. 1) bemyndigats att i gemenskapens intresse underteckna konventionen, och alla stater har använt sig av detta bemyndigande, men bara åtta medlemsstater har ännu ratificerat konventionen. Ratificeringen blockeras uppenbarligen fortfarande av Gibraltarfrågan (se J. Pirrung, Bruche zwischen internationaler und europäischer Rechtsvereinheitlichung - das Beispiel des internationalen Kindschaftsrechts in der Brüssel IIa-Verordnung, i Internationales Familienrecht für das 21. Jahrhundert, Symposion zum 65 Geburtstag von Ulrich Spellenberg, 2006, s. 89, s. 91). 1996 års Haagkonvention trädde i kraft den 1 januari 2002.

25 Angående detta, se J. Pirrang, Internationale Zuständigkeit in Sorgerechtssachen nach der Verordnung (EG) Nr. 2201/2003 i Festschrift für P. Schlosser, Internationales Familienrecht für das 21. Jahrhundert (ovan fotnot 24), s. 93.

26 Finns i tysk avfättning under expl34d.pdf, punkt. 23 i den angivna avfättningen (om artikel 3e).

27 Se J. Pirrung i Internationales Familienrecht für das 21. Jahrhundert (ovan fotnot. 24), s. 100.

28 Dom av den 15 juli 1964 i mål 6/64, Costa ENEL (REG 1964, s. 1253, s. 1269 och s. 1270; svensk specialutgåva, volym 1, s. 211).

29 Dom av den 9 mars 1978 i mål 106/77, Simmenthal (REG 1978, s. 629), punkt 21/23; svensk specialutgåva, volym 4, s. 75.

30 1 detta avseende skiljer sig förordningen från 1996 års Haagkonvention, vilken enligt artikel 52 uttryckligen tillåter att enhetlig regional lagstiftning bibehålls eller utfärdas.

31 Se Rauscher/Rauscher, Europäisches Zivilprozessrecht, andra upplagan, München, 2006, artikel 64 Brüssel IIa-VO, punkt 9; M. Fleige; Die Zuständigkeit für Sorgerechtsentscheidungen und die Rückführung von Kindern nach Entführungen nach dem Europäischen IZVR, Würzburg, 2006, s. 114.