DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 18 oktober 2007

I mål 0464/06, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Korkein hallinto-oikeus (Finland) genom beslut av den 16 november 2006, som inkom till domstolen den 20 november 2006, i ett förfarande som anhängiggjorts av

meddelar DOMSTOLEN (tredje avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna J. Klučka, A. Ó Caoimh (referent), P. Lindh och A. Arabadjiev, generaladvokat: V. Trstenjak, justitiesekreterare: R. Grass,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Avena Nordic Grain Oy, genom K. Viljanen, i egenskap av direktör, Finlands regering, genom J. Heliskoski, i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom P. Aalto och R Ciotuche-Duvieusart, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Gemenskapslagstiftningen

Kontroll av jordbruksprodukter vid export

Tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter

Den nationella lagstiftningen

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Prövning av tolkningsfrågan

Rättegångskostnader

1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 5 i kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 av den 15 april 1999 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 102, s. 11), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 90/2001 av den 17 januari 2001 (EGT L 14, s. 22) (nedan kallad förordning nr 800/1999).

2. Begäran har framställts i ett förfarande som anhängiggjorts av Avena Nordic Grain Oy (nedan kallat ANG) mot ett beslut som fattats av Maa- ja metsätalousministeriö (jord- och skogbruksministeriet, nedan kallat ministeriet) — en myndighet som i Finland har hand om stöd som tilldelats ur Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) — att neka utbetalning av ett exportbidrag.

3. Enligt artikel 2 a i rådets förordning (EEG) nr 386/90 av den 12 februari 1990 om kontroll i samband med export av jordbruksprodukter som berättigar till exportbidrag eller andra belopp (EGT L 42, s. 6; svensk specialutgåva, område 3, volym 32, s. 36) skall medlemstaterna genomföra [f]ysiska kontroller av varor ... samtidigt med tullformaliteterna vid export och [innan] det ges exporttillstånd för de aktuella varorna, på grundval av de handlingar som har lämnats in som stöd för exportdeklarationen.

4. Enligt artikel 5.1 i kommissionens förordning (EG) nr 2090/2002 av den 26 november 2002 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 386/90 vad gäller fysisk kontroll i samband med export av jordbruksprodukter som berättigar till exportbidrag (EGT L 322, s. 4) skall med fysisk kontroll enligt artikel 2 a i förordning nr 386/90 avses kontroll av överensstämmelsen mellan exportdeklarationen, inbegripet eventuellt underlag, och varan, dvs. kvantitet, slag och egenskaper.

5. Skälen 4, 6 och 63 i förordning nr 800/1999 har följande lydelse:

6. Artikel 5 i denna förordning har följande lydelse:

7. Enligt 9 § lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (Laki sähköisestä asioinnista viranomaistoiminnassa, 13/2003) och 18 § lagen om elektroniska signaturer (Laki sähkösistä allekirjoituksista, 14/2003), kan administrativa förfaranden anhängiggöras på elektronisk väg.

8. I 4 § ministeriets förordning om verkställande av systemet med exportbidrag och säkerheter samt import-, export- och förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (maataloustuotteiden vientituki- ja vakuus- sekä tuonti-, vienti- ja ennakkovahvistustodistusjärjestelmän täytäntöönpanosta annettu maa- ja metsätalousministeriön asetus. 1363/2002) föreskrivs emellertid att den ursprungliga exportdeklarationen skall tillställas det behöriga tullkontor som avses i artikel 5.7 första stycket a i förordning nr 800/1999.

9. Den 14 juni 2003 exporterade ANG två partier havre från Vasas hamn till Kanada. Det framgår av beslutet om hänskjutande att exportdeklarationen för dessa partier lämnades till det behöriga tullkontoret endast per fax före lastningen och att originaldeklarationen lämnades först efter lastningen. Det framgår vidare av samma beslut att det inte har bestritts att originaldeklarationen helt överensstämmer med den som lämnats per fax, att anledningen till att deklarationen lämnats på detta sätt var ett missförstånd mellan ANG:s speditor och den behöriga tullmyndigheten, som uppstått i samband med en diskussion avseende lastningen, att dessa myndigheter har haft full möjlighet att genomföra de erforderliga kontrollerna, att de ifrågavarande partierna anlänt till destinationshamnen och att inget pekar på att ANG försökt utnyttja bidragssystemet eller att det har agerat bedrägligt.

10. Kommissionen, som erhållit en förfrågan från ministeriet vad gäller betalningen av bidrag under dessa förutsättningar, meddelade ministeriet per skrivelse av den 23 maj och den 30 juli 2004 att den inte ansåg att ANG hade rätt till en sådan utbetalning avseende den transaktion om vilken det är fråga i målet vid den nationella domstolen.

11. Genom beslut av den 2 september 2004 avslog ministeriet följaktligen ANG:s begäran om betalning av bidrag för de ifrågavarande partierna och anförde som grund härför att originaldeklarationen inte hade kommit tullmyndigheterna till hända före den eventuella kontrollen av lasten.

12. ANG väckte talan vid Korkein hallinto-oikeus (högsta förvaltningsdomstolen) mot detta beslut. Enligt denna domstol följer det av EG-domstolens dom av den 1 oktober 1998 i mål C-27/94, Nederländerna mot kommissionen (REG 1998, s. I-5581), och av den 6 mars 2001 i mål C-278/98, Nederländerna mot kommissionen (REG 2001, s. I-1501), att en exportdeklaration skall lämnas i förväg i form av en originalhandling och att en deklaration som lämnats in per fax i regel inte kan godkännas. För det fall det i samband med en tullkontroll upptäcks oegentligheter, skall exportören nämligen kunna upprätta en ny deklaration i vilken den korrekta informationen anges. Den hänskjutande domstolen har anfört att den exportdeklaration som i målet vid den nationella domstolen lämnats per fax före lastningen emellertid helt överensstämmer med den ursprungliga exportdeklarationen som lämnats in efteråt, och att de nationella myndigheterna inte har haft några misstankar om ett eventuellt bedrägligt beteende, eftersom inlämnandet per fax berodde på ett missförstånd som uppstått med anledning av ett meddelande från de behöriga tullmyndigheterna. Om målet vid den nationella domstolen hade avgjorts enligt nationell rätt hade således ANG antagligen inte nekats betalning av bidraget. Proportionalitetsprincipen och principen om god förvaltningssed, vilka är grundläggande principer inom gemenskapsrätten, skulle dessutom kunna ha en inverkan i målet vid den nationella domstolen.

13. Det är mot denna bakgrund som högsta förvaltningsdomstolen beslutade att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

14. Den hänskjutande domstolen har ställt frågan för att få klarhet i huruvida artikel 5 i förordning nr 800/1999 utgör hinder mot att de nationella behöriga myndigheterna tar emot en exportdeklaration för jordbruksprodukter, som endast lämnats per fax före lastningen av dessa produkter, när detta handlande inte skett i bedrägligt uppsåt, utan inlämnandet per fax berodde på en missuppfattning som uppstått i samband med ett meddelande från dessa myndigheter och originaldeklarationen som lämnats efter lastningen helt överensstämmer med den deklaration som lämnats per fax.

15. Enligt artikel 5.7 första stycket a i förordning nr 800/1999 skall var och en som exporterar jordbruksprodukter lämna in en exportdeklaration för de produkter för vilka denne ansöker om bidrag. I enlighet med tredje och fjärde styckena i denna punkt får de behöriga tullmyndigheterna efter att ha mottagit exportdeklarationen tillåta lastningen och de måste vara i stånd att, såsom anges i skälen 4 och 6 i denna förordning, artikel 2 i förordning nr 386/90 och artikel 5 i förordning nr 2090/2002, genomföra den fysiska kontrollen av jordbruksprodukterna i syfte att kontrollera överensstämmelsen mellan dessa och exportdeklarationen vid lastningen.

16. Enligt artikel 5.4 i förordning nr 800/1999 skall exportdeklarationen innehålla samtliga upplysningar som är nödvändiga för att fastställa rätten till bidraget och för att beräkna bidragsbeloppet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 december 2005 i mål C-309/04, Fleisch-Winter, REG 2005, s. I-10349, punkt 31, och av den 27 april 2006 i mål C-27/05, Elfering Export, REG 2006, s. I-3681, punkt 26).

17. Enligt ordalydelsen i artikel 5.5 i denna förordning skall produkterna dessutom, från och med att deklarationen mottagits av de behöriga tullmyndigheterna, ställas under tullkontroll till dess att de lämnar gemenskapens tullområde.

18. Även om det i dessa bestämmelser inte uttryckligen beskrivs hur exportdeklarationen skall lämnas, framgår det av bestämmelserna i deras helhet att en exportdeklaration dels skall göras skriftligen, bland annat för att det skall vara möjligt att kontrollera om de uppgifter som exportören har lämnat svarar mot de varor som presenterats för export, dels skall inges innan varorna har lämnat gemenskapens tullområde (se dom av den 22 juni 1993 i mål C-54/91, Tyskland mot kommissionen, REG 1993, s. I-3399, punkt 22, och domen av den 1 oktober 1998 i det ovannämnda målet Nederländerna mot kommissionen, punkt 25).

19. Lämnandet av en exportdeklaration, som kan utgöra den rättsliga grunden för ett bidrag (se domen i det ovannämnda målet Fleisch-Winter, punkt 41), är således en nödvändig formalitet inom ramen för det härför upprättade samarbetet mellan exportören och de behöriga tullmyndigheterna, som skall göra det möjligt för de senare att ha tillgång till tillräcklig information för att kunna genomföra den nödvändiga fysiska kontrollen av de ifrågavarande varorna innan dessa lastas, i syfte att — i enlighet med skäl 63 i förordning nr 800/1999 — utesluta risken för oegentligheter och missbruk i fråga om exportbidrag (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Elfering Export, punkt 31, och, vad gäller kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 351, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 24, s. 216), dom av den 14 april 2005 i mål C-385/03, Käserei Champignon Hofmeister, REG 2005, s. I-2997, punkterna 27 och 28).

20. Såsom samtliga som har yttrat sig i målet har gjort gällande, innebär den omständigheten att en deklaration har lämnats per fax att en skriftlig handling lämnats in vilken, i och med att den lämnats före lastningen av de ifrågavarande varorna och innehåller all den information som är nödvändig för att genomföra en kontroll av dessa, på intet sätt utgör något hinder för de behöriga tullmyndigheterna att genomföra denna kontroll

21. Exportören får visserligen inte ges möjlighet att avpassa sin bidragsansökan efter resultatet av en eventuell kontroll (domen i det ovannämnda målet Käserei Champignon Hofmeister, punkt 28).

22. Domstolen har redan slagit fast att de behöriga tullmyndigheterna retroaktivt inte kan ta emot en exportdeklaration som ingetts efter det att exporten har ägt rum och i syfte att erhålla exportbidrag (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 januari 2002 i mål C-101/99, British Sugar, REG 2002, s. I-205, punkterna 68 och 73). Inte heller kan de genomföra en kontroll på grundval av information som lämnats per fax, i stället för på grundval av informationen i originalexemplaret av den betalningsdeklaration som avser förskottsfinansiering av exportbidrag, om bidrag därigenom riskerar att betalas ut felaktigt, eftersom den berörda handlaren — efter att ett fel har konstaterats vid en tullkontroll som har utförts på grundval av ett fax — i ett sådant fall kan inlämna en ny deklaration med de riktiga uppgifterna (se domen av den 6 mars 2001 i det ovannämnda målet Nederländerna mot kommissionen, punkt 70).

23. En sådan risk är emellertid utesluten när det inte föreligger bedrägeri eller försök till bedrägeri från exportörens sida beträffande exporten, eftersom de varor som avses i den exportdeklaration som lämnats per fax anlänt till destinationslandet och originaldeklarationen, som lämnats efter lastningen, helt överensstämmer med den deklaration som dessförinnan lämnats per fax.

24. Under dessa omständigheter har lämnandet av en exportdeklaration per fax inte någon avgörande inverkan på den korrekta tillämpningen av bidragssystemet.

25. Det ankommer på den nationella domstolen att, mot bakgrund av uppgifterna i målet, pröva huruvida de villkor som redovisas i punkt 23 i förevarande dom är uppfyllda i förevarande fall

26. Svaret på tolkningsfrågan blir således följande: Artikel 5 i förordning nr 800/1999 skall tolkas på så sätt att den inte utgör hinder mot att de behöriga tullmyndigheterna tar emot en exportdeklaration för jordbruksprodukter, som lämnats per fax före lastningen av produkterna, när den sålunda lämnade deklarationen innehåller all den information som är nödvändig för att möjliggöra den fysiska kontrollen av de exporterade varorna, och det inte föreligger bedrägeri eller försök till bedrägeri beträffande exporten. Detta är fallet när de varor som avses i den exportdeklaration som lämnats per fax anlänt till destinationslandet och den i efterhand inlämnade originaldeklarationen helt överensstämmer med den deklaration som lämnats per fax. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva om dessa villkor är uppfyllda i förevarande fall.

27. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

1 Rättegångsspråk: finska.