Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 8 maj 2008

1 Originalspråk: franska.

2 Nedan kallad harmoniseringsbyrån.

3 Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärken (EGT L 303, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordningar (EG) nr 782/2004 av den (EUT L 123, s. 88) och 1041/2005 av den (EUT L 172, s. 4) (nedan kallad förordning nr 2868/95).

4 Beslut av den 14 december 2006 i mål T-14/06, K-Swiss mot harmoniseringsbyrån (parallella ränder på en sko), ej publicerat i rättsfallssamlingen, nedan kallat det överklagade beslutet.

5 Förordning av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT,L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

6 Överenskommelse om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg.

7 Nedan kallat det angripna beslutet.

8 Harmoniseringsbyrån har hänvisat till dom av den 26 november 1985 i mål 42/85, Cockerill-Sambre mot kommissionen (REG 1985, s. 3749).

9 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, 1998, s. 14).

10 Gemenskapslagstiftaren har beslutat att gradvis öppna postsektorn för konkurrens. Därför har direktiv 97/67 antagits, i vilket det föreskrivs åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa ett fritt tillhandahållande av tjänster inom postsektorn och upprätthållandet av en samhällsomfattande posttjänst som omfattar ett minimiutbud av tjänster till ett rimligt pris för samtliga användare, oavsett deras geografiska belägenhet inom Europeiska gemenskapen. Förverkligandet av en inre marknad för posttjänster har fortsatt med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/39/EG av den 10 juni 2002 om ändring av direktiv 97/67/EG för att ytterligare öka konkurrensen inom postsektorn inom gemenskapen (EGT L 176, s. 21) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den om anpassning till rådets beslut 1999/468/EG av de bestämmelser i rättsakter som omfattas av förfarandet i artikel 251 i EG-fördraget som avser de kommittéer som biträder kommissionen när den utövar sina genomförandebefogenheter (EUT L 284, s. 1) samt även, mer nyligen, Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG av den om ändring av direktiv 97/67 beträffande fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster (EUT L 52, s. 3).

11 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Cockerill-Sambre mot kommissionen, punkt 10, och dom av den 6 december 1990 i mål C-180/88, Wirtschaftsvereinigung Eisen- und Stahlindustrie mot kommissionen (REG 1990, s. I-4413), punkt 22.

12 Punkterna 58–60.

13 Punkt 61.

14 Se bland annat dom av den 29 juni 2000 i mål C-154/99 P, Politi mot Europeiska utbildningsstiftelsen (REG 2000, s. I-5019), punkt 15.

15 Lydelsen är också densamma i den tyska och den engelska versionen av förordning nr 2868/95.

16 Regel 62.3 i förordning nr 2868/95 skiljer sig i det avseendet från artikel 79 i domstolens rättegångsregler och artikel 100 i förstainstansrättens rättegångsregler, enligt vilka en rekommenderad försändelse anses ha överlämnats till mottagaren tio dagar efter det att försändelsen lämnades in på postkontor på den ort där domstolen eller rätten har sitt säte, om det inte av mottagningsbeviset framgår att försändelsen mottogs en annan dag eller om mottagaren, inom tre veckor räknat från underrättelsen per telefax eller genom annat tekniskt kommunikationsmedel, upplyser justitiesekreteraren om att han inte mottagit försändelsen (min kursivering).

17 Denna bedömning innebär inte att regel 70 i förordning nr 2868/95 förlorar sin ändamålsenliga verkan. Regeln förblir relevant för att fastställa utgångspunkten från vilken tidsfristen för väckande av talan börjar löpa när delgivning sker genom överlämnande inom byråns lokaler, i enlighet med regel 63 i förordningen, enligt vilken delgivning får ske inom byråns lokaler genom överlämnande av dokumentet i händerna på adressaten, vilken då ska erkänna mottagandet av detta.

18 I brevet uppmärksammade harmoniseringsbyrån helt enkelt adressaten på innehållet i artikel 63 i förordning nr 40/94, enligt vilken beslut av en överklagandenämnd ska överklagas till förstainstansrätten.

19 Se, beträffande rättegångskostnaderna, dom av den 15 maj 2003 i mål C-193/01 P, Pitsiorlas mot rådet och ECB (REG 2003, s. I-4837).

20 Dom av den 19 februari 1981 i de förenade målen 122/79 och 123/79, Schiavo mot rådet (REG 1981, s. 473), punkt 22.

21 Dom av den 5 juni 1980 i mål 108/79, Belfiore mot kommissionen (REG 1980, s. 1769), punkt 3, och domen i det ovannämnda målet Politi mot Europeiska utbildningsstiftelsen, punkt 15.

22 Enligt regel 64 i förordning nr 2868/95 ska delgivning genom deponering i en postbox vid harmoniseringsbyrån anses ha skett på den femte dagen efter deponeringen. Enligt regel 65 i förordningen ska delgivning genom telefax anses ha skett den dag då meddelandet mottogs av mottagarens telefax.