Förslag till avgörande av generaladvokat M. Poiares Maduro föredraget den 26 juni 2008

1 Originalspråk: engelska.

2 Betänkande (2001/2099(REG)), A5-0213/2002, föredragande: Neil MacCormick.

3 Resolution (2001/2099(REG)), P5_TA(2002)0291.

4 En tänkbar förklaring kan vara att Europaparlamentet, vid tidpunkten för prövningen av målen mot Marra i första instans, inte hade antagit sin resolution och att Corte Suprema di Cassazione därför, vid överprövningen av underinstansens avgöranden, prövat om dessa varit riktiga under förutsättning att Marra och Europaparlamentet inte vidtagit några åtgärder. Oberoende av hur det förhåller sig härmed tror jag att svaret jag kommer att ge på de följande sidorna ska kunna ge tillräcklig vägledning för tolkningen av de aktuella bestämmelserna i protokollet, för att den nationella domstolen ska kunna avgöra målet, även om omständigheterna varit såsom de beskrivits i den hänskjutna begäran om förhandsavgörande.

5 Det anges inte i begäran om förhandsavgörande vilket datum Clemente väckte sin talan om förtal mot Marra.

6 Resolution (2001/2099(REG)), P5_TA(2002)0291, punkt C.

7 Det likvärdiga skydd som krävs enligt artikel 10.1 a i protokollet avser således, i detta fall, den immunitet som åtnjuts av ledamöter av det italienska parlamentet enligt artikel 68.1 i den italienska konstitutionen, och den immunitet som åtnjuts av ledamöter av Europaparlamentet enligt artikel 9 i protokollet.

8 Gemenskapernas institutioner skall vid tillämpningen av detta protokoll samarbeta med de berörda medlemsstaternas ansvariga myndigheter.

9 Europaparlamentets synpunkt får naturligtvis endast betydelse om Europaparlamentet beslutar att fastställa att en av dess innevarande ledamöter ska åtnjuta immunitet enligt artikel 10.1 a. Om parlamentet beslutar att upphäva immuniteten enligt artikel 10, skulle den nationella domstolen fortfarande kunna fastställa immunitet, om den finner att ett visst uttalande omfattas av immunitet enligt artikel 9, som inte parlamentet kan upphäva. Den synbara komplexitet som uppstår genom den kumulativa tillämpningen av artiklarna 9 och 10, är en följd av att artiklarnas tolkning är beroende av två skilda institutioner (Europaparlamentet och domstolarna) och att ett beslut om immunitet i ett visst fall kan vara avhängigt beslut från båda dessa institutioner.

10 Det kan tänkas att Corte Suprema di Cassazione i förevarande fall kan komma att hänskjuta ytterligare en begäran om förhandsavgörande, för det fall att den behöver vägledning rörande den materiella tolkningen av artikel 9 i protokollet. Emellertid talar processekonomiska hänsyn, behovet av ett snabbt avgörande av tvisten och det önskvärda i att hushålla med domstolens tid och resurser, för att här diskutera denna fråga. Skulle domstolen här diskutera denna fråga hindrar detta givetvis inte nationella domstolar från att, om de finner det nödvändigt, ytterligare hänskjuta eventuella begäran om förhandsavgöranden.

11 Se diskussionen i Europadomstolens dom av den 30 januari 2003 i mål Cordova mot Italien, Recueil des arrêts et décisions 2003-I, § 58–61.

12 Såsom Europadomstolen anmärkte i sin dom av den 17 december 2002 i mål A mot Storbritannien, Recueil des arrêts et décisions 2002-X, § 75: syftet bakom immuniteten som beviljats [parlamentsledamöter] … [är] att tillåta [dem] att delta i meningsfulla debatter och att representera sina väljare i frågor av allmänt intresse, utan att vara tvungna att begränsa sina yttranden eller ändra sina åsikter på grund av risken att kunna göras ansvariga inför en domstol eller annan motsvarande myndighet.

13 Limon, D., och McKay, W.R., Erskine May’s Treatise on The Law, Privileges, Proceedings and Usage of Parliament, Butterworths, London, 1997, sidan 69 och följande sidor. Blackburn, R., och Kennon, A., Griffith and Ryle on Parliament Functions, Practice and Procedures, Sweet and Maxwell, 2003, s. 126.

14 Både Europaparlamentet och kommissionen har anfört att ett rumsligt kriterium inte är ändamålsenligt och att yttranden som gjorts utanför parlamentet, i den utsträckning de är relaterade till parlamentsledamotens verksamhet som ledamot, bör omfattas av skyddet enligt artikel 9 i protokollet.

15 Europadomstolens dom av den 8 juli 1986 i mål Lingens mot Österrike, serie A nr 103, av den i mål Barfod mot Danmark, serie A nr 149, av den i mål Castells mot Spanien, serie A nr 236, av den i mål Schwabe mot Österrike, serie A nr 242-B, av den i mål Oberschlik mot Österrike (nr 1), serie A nr 204, och av den i mål Lehideux och Isorni mot Frankrike, Recueil des arrêts et décision 1998-VII. Se vidare diskussionen i Loveland, I., Political Libels: A Comparative Study, Hart Publishing, 2000, sidan 107 och följande sidor.

16 Europadomstolens dom av den 25 juni 1992 i mål Thorgeirson mot Island, serie A nr 239, § 64: det saknas grund i rättspraxis för att skilja … mellan politisk debatt och debatt i ämnen av allmänintresse.

17 Post, R., Constitutional Domains: Democracy, Community, Management, Harvard University Press, 1995, s. 139.

18 Till exempel har Europadomstolen i sin dom av den 24 juni 2004 i mål von Hannover mot Tyskland, Recueil des arrêts et décisions 2004-VI, fastslagit att publiceringen av fotografier som visade prinsessan Caroline av Monaco vid sitt utförande av vardagssysslor, såsom när hon åt middag eller handlade, åtnjöt ett begränsat skydd enligt Europakonventionens artikel 10, jämfört med publiceringar av politisk natur.

19 Distinktionen mellan ett värdeomdöme och ett faktapåstående kommer visserligen inte alltid att vara enkel att göra och ett antal analytiska metoder har för detta tillämpats av olika domare och forskare. Distinktionen förblir emellertid det bästa möjliga alternativet. Se diskussionen i Post, R. (ovan fotnot 17), sidan 153 och följande sidor.

20 Europadomstolens dom av den 12 juli 2001 i mål Feldek mot Slovakien, Recueil des arrêts et décisions 2001-VIII, § 75.

21 Europadomstolens dom av den 20 april 2006 i mål Patrono, Cascini och Stefanelli mot Italien (ansökan nr 10180/04).

22 Ibidem, § 62: [svarandena] har inte uttryckt åsikter av politisk natur om förhållandet mellan domarämbetet och den verkställande makten, eller rörande lagförslaget om framställningar om bevisupptagning, utan tillskrivit sökandena ett specifikt felaktigt handlande. I sådana fall går det inte att rättfärdiga nekandet av rätten att söka upprättelse vid domstol enbart på den grunden att tvisten kan vara av politisk natur eller ha anknytning till politisk verksamhet.