Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 3 juni 2008

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (EGT L 283, s. 23; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 121).

3 I det målet, i vilket domstolen meddelade dom den 16 december 1999, mål C-198/98, Everson och Barrass (REG 1999, s. I-8903), föredrog jag mitt förslag till avgörande den .

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 80/987/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (EGT L 270, s. 10).

5 Jag använder mig av beskrivningen i direktiv 2002/74, där det i det andra skälet klargörs att det handlar om en positiv skyldighet.

6 Artikel 2 i direktivet.

7 Artiklarna 3 och 4 i direktivet.

8 Dom av den 17 september 1997 i mål C-117/96, Mosbaek (REG 1997, s. 5017).

9 Domen i målet Everson (ovan fotnot 3).

10 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 80/987/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens, KOM(2000) 832 av den 15 januari 2001.

11 Kommissionen motiverar sitt förslag med att den vill säkerställa rättssäkerheten och konsolidera de anställdas rättigheter i den riktning som domstolen anger. Därefter nämner kommissionen domarna i målen Everson och Mosbaek (förslaget till direktiv (ovan fotnot 10) s. 9).

12 Förslaget till direktiv (ovan fotnot 10), s. 8.

13 Domen i målet Mosbaek (ovan fotnot 8), punkt 20.

14 Jag syftar naturligtvis på rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (EGT L 160, s. 1). I förordningens artikel 3, vilken handlar om internationell behörighet, anges som huvudregel domstolarna i den stat inom vars territorium platsen där gäldenärens huvudsakliga intressen finns. Det är viktigt att påpeka att domen i målet Mosbaek meddelades innan förordning nr 1346/2000 trädde i kraft. Det fanns då olika bilaterala internationella överenskommelser mellan olika medlemsstater, eftersom den europeiska konvention om vissa internationella aspekter på konkurser som förhandlats fram inom ramen för Europarådet och som den lades fram i Istanbul för undertecknande aldrig trädde i kraft.

15 Domen i målet Mosbaek (ovan fotnot 8), punkt 24.

16 Domen i målet Mosbaek (ovan fotnot 8), punkt 26.

17 Den grekiska regeringen menar att omarbetningen år 2002 av direktiv 80/987 har inneburit att denna aspekt av domen i målet Mosbaek har ändrats och att det fastställts att det finns en delad behörighet mellan de olika nationella garantiinstitutionerna i och med att det i artikel 8 b har införts en mekanism för utbyte av information mellan de behöriga administrativa myndigheterna. En så djupgående förändring kräver emellertid ett tydligare och mer tveklöst uttalande från lagstiftarens sida. Det framgår varken av kommissionens motivering till dess förslag eller av de parlamentariska debatterna eller skälen till den lydelse som slutligen antogs, att det skulle ha funnits en politisk avsikt att skapa en lönegarantimodell med delad behörighet.

18 Domen i målet Everson (ovan fotnot 3), punkt 23.

19 Ibidem, punkt 23.

20 Ibidem, punkt 24.

21 Förslaget till avgörande (ovan fotnot 3), punkt 23.

22 Hela innehållet i skäl 7 i direktiv 2002/74 visar lagstiftarens avsikter på detta område: För att tillgodose arbetstagarnas rättssäkerhet när företag som bedriver verksamhet i flera medlemsstater blir insolventa och för att trygga arbetstagarnas rättigheter i enlighet med domstolens rättspraxis, är det nödvändigt att införa bestämmelser som uttryckligen fastställer vilken institution som är behörig att betala de utestående fordringarna till arbetstagarna ….

23 Uttrycken närvaro och permanent förefaller mig särskilt lämpliga för att illustrera den typ av handlande som motiverar en tillämpning av artikel 8 a i direktiv 80/987. Det ansåg även kommissionen i sitt första omarbetningsförslag år 2001, där den beskrev detta som en situation där arbetsgivaren har en tillräckligt permanent kommersiell närvaro (Förslaget till avgörande (ovan fotnot 10), s. 10).

24 Dom av den 4 december 1986 i mål 205/84, kommissionen mot Tyskland (REG 1986, s. 3755; svensk specialutgåva, volym 8, s. 741).

25 Ibidem, punkt 21.

26 Dom av den 12 juli 1984 i mål 107/83, Klopp (REG 1984, s. 2971), punkt 19, av den i mål 79/85, Segers (REG 1986, s. 2375), punkt 16, av den i mål 270/83, kommissionen mot Frankrike (REG 1986, s. 273), punkt 14, av den i mål 221/85, kommissionen mot Belgien (REG 1987, s. 719), punkt 10, och av den i mål C-55/94, Gebhard (REG 1995, s. I-4165). En utveckling som kulminerade i domen av den i mål C-212/97, Centros (REG 1999, s. I-1459). Av betydelse förefaller mig även definitionen av begreppet driftställe i artikel 2 h i den tidigare nämna förordning nr 1346/2000 om insolvensförfaranden: varje verksamhetsplats där gäldenären annat än tillfälligt idkar ekonomisk verksamhet med personella och materiella resurser . Se även Edwards, V., Secondary Establishment of Companies – The Case Law of the Court of Justice, Yearbook of European Law, nr 18, 1998, och Sánchez Lorenzo, S., Comentario a la sentencia Centros, Anuario de Derecho Internacional Privado, nr 0, s. 1145 och följande sidor.

27 Min kursivering.

28 Den nederländska regeringen och Anders Holmqvist är av samma uppfattning.

29 Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, s. 1).

30 Se Polak, M.V., Jurisdiction and Choice-of-Law Aspects of Employment Contracts i Meeusen, J., Pertegás, M. och Straetmans, G. (red.), Enforcement of International Contracts in the European Union. Convergence and divergence between Brussels I and Rome I, Intersentia, Antwerpen-Oxford-New York, 2004, sidorna 326–331.

31 Detta bekräftas i skäl 13 i förordningen: vid … anställningsavtal bör den svagare parten skyddas genom behörighetsbestämmelser som är förmånligare för dennes intressen än de allmänna bestämmelserna. Som Virgós Soriano, M., och Garcimartín Alférez, F.J., skriver i Derecho procesal civil internacional, 2 uppl., Civitas, Madrid, 2007, s. 113, är syftet med detta uppenbarligen att domstolarna på den plats där arbetstagaren bedriver sin verksamhet i princip [ska vara] ett forum nära arbetstagaren och att man på så sätt ska [minska] dennes kostnader för en rättslig prövning. Det är också betecknande att förordning nr 44/2001, till skillnad från sin föregångare Brysselkonventionen, innehåller ett särskilt avsnitt om hur internationella anställningsavtal ska behandlas.

32 Rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 1997, s. 1).

33 Det gemensamma syftet med detta direktiv och övriga gemenskapsrättsliga bestämmelser om domstols behörighet betonas av Sánchez Lorenzo, S. och Fernández Rozas, J.C., Derecho Internacional Privado, 3 uppl., Civitas, Madrid, sidorna 480–481.

34 Konvention om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 (EGT L 266, s. 1).

35 Det bör understrykas att förslaget till förordning om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I), som utarbetats av kommissionen och som för närvarande behandlas av parlamentet, innebär en anpassning av Romkonventionen för att ta hänsyn till EG-domstolens rättspraxis … och dess vida tolkning av begreppet ort där arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete(kommissionens förslag, KOM 2005, 650, s. 7). Sammanhanget och de eventuella följderna av en ändrad ordalydelse analyseras av Venturi, P., Alcune osservazioni sui contratti individuali di lavoro nella proposta di regolamento Roma I i Franzina, P. (red.), La legge applicabile ai contratti nella proposta di regolamento Roma I, CEDAM, Milano, 2006, sidorna 65–74. När det gäller tolkningen av artikel 6 mot bakgrund av nationell rättspraxis, se Plender, R. och Wilderspin, M., The European Contracts Convention. The Rome Convention on the Law Aplicable to Contractual Obligations, 3 uppl., Sweet & Maxwell, London, 2008, sidorna 169–171.

36 Domstolen har inte fått möjlighet att tolka artikel 6 i Romkonventionen, eftersom konventionen som bekant under de 17 år som den har funnits inte föranlett en enda begäran om förhandsavgörande.

37 Se Marchal Escalona, N., Lugar en el que el trabajador desempeña habitualmente su trabajo: ayer, hoy y mañana, La Ley, nr 5986, 2004.

38 Dom av 13 juli 1993 i mål C-125/92, Mulox IBC (REG 1993, s. I-4075; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-285).

39 Ibidem, punkt 25.

40 Detta framgår av domstolens rättspraxis i sin helhet och särskilt av domen i målet Mulox, men även av dom av den 26 maj 1982 i mål 133/81, Ivenel (REG 1982, s. 1891; svensk specialutgåva, volym 6, s. 441), punkt 14 och 16, av den i mål C-383/95, Rutten (REG 1997, s. I-57), punkt 17, och av den i mål C-437/00, Pugliese (REG 2003, s. I-3573), punkt 18. Nyligen tolkade generaladvokaten Poiares Maduro för första gången det arbetsrättsliga innehållet i förordning nr 44/2001 och hävdade då att denna text har en mer protektionistisk karaktär än sin föregångare: Upphovsmännen till förordning nr 44/2001 ville införa ett särskilt avsnitt om regler för domstols behörighet i fråga om anställningsavtal, eftersom den svagare parten [bör] skyddas genom behörighetsbestämmelser som är förmånligare för dennes intressen än de allmänna bestämmelserna. Det skulle mot denna bakgrund framstå som överraskande om upphovsmännen vid antagandet av förordning nr 44/2001 hade velat ta ifrån arbetstagarna de förmånligare regler som dessa åtnjöt före förordningens ikraftträdande enligt Brysselkonventionen. [Generaladvokatens förslag till avgörande i mål C-462/06, Glaxosmithkline, föredraget den , punkt 21].

41 Dom av den 15 maj 1986 i mål 222/84, Johnston (REG 1986, s. 1651), punkt 26, och av den i mål 157/86, Murphy med flera (REG 1988, s. 673), punkt 11. Enligt Jans, J.H., de Lange, R., Prechal, S. och Widdershoven, R.J.G.M., Europeanisation of Public Law, Europea Law Publishing, Groningen, 2007, sidorna 106 och 107, överväger principen om direktivkonform tolkning klart framför den direkta effekten i rättspraxis.