Förslag till avgörande av generaladvokat Poiares Maduro föredraget den 23 april 2009

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, s. 33).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) (EGT L 108, s. 7).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, s. 1).

5 Telekommunikationsgesetz av den 22 juni 2004, BGB1. I, s. 1190.

6 Gesetz zur Änderung telekommunikationsrechtlicher Vorschriften av den 18 februari 2007, BGB1. I, s. 106.

7 Bundesnetzagentur.

8 Det kan vara värdefullt att räkna upp vissa av dessa skyldigheter, för att förstå den ekonomiska påverkan de kan ha för den som åläggs dem. I artikel 8.4 i tillträdesdirektivet anges bland annat skyldigheter att lämna tillträde till och tillåta användning av specifika nätverksfaciliteter, priskontroll och kostnadsredovisning. I artikel 17.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster anges skyldigheter att vidta prisbegränsande åtgärder, åtgärder för att kontrollera individuella taxor eller åtgärder för att anpassa taxorna till kostnaderna eller priserna på jämförbara marknader.

9 Kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande marknadsinflytande i enlighet med gemenskapens regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT 2002 C 165, s. 6).

10 Kommissionens rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT 2003 L 114, s. 45).

11 Se dom av den 15 februari 2001 i mål C-230/99, kommissionen mot Frankrike (REG 2001, s. I-1169), punkt 32.

12 Se generaladvokaten Mischos förslag till avgörande i mål C-120/01, kommissionen mot Irland, där beslut meddelades den 9 september 2002 (REG 2002, s. I-6739), punkt 50.

13 Nämligen att konkurrensen helt sätts ur spel, se dom av den 26 november 1998 i mål C-7/97, Bronner mot Mediaprint (REG 1998, s. I-7791), punkt 41, och, såvitt avser verkningarna på incitament, generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande inför domen i det målet, punkt 57.

14 Se dom av den 13 november 2008 i mål C-227/07, kommissionen mot Polen (REG 2008, s. I-8403), punkterna 40–44, och generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande inför domen i det målet, punkterna 38 och 39, där det anges att [m]arknadsekonomin får … inte begränsas utan anledning.

15 I synnerhet i jämförelse med risken för ingripanden enligt de allmänna konkurrensreglerna.

16 Detta innebär inte att drivkrafter för investeringar och innovation saknar betydelse i regelverket. I själva verket ligger dessa till grund för det gemenskapsrättsliga regelverket genom artikel 8.2 c i ramdirektivet, såsom diskuteras nedan.

17 Om skälens betydelse för tolkning, se mitt förslag till avgörande av den 17 december 2008 i mål C-250/07, kommissionen mot Grekland (i vilket dom ännu inte har meddelats), punkt 15.

18 Ett annat villkor i § 9a.2 TKG som drog till sig kommissionens uppmärksamhet var hindret för utveckling av en hållbar konkurrens på marknaden, i avsaknad av reglering. Emellertid gäller detta villkor för all reglering enligt § 10.2 TKG (strukturella hinder för en effektiv konkurrens på lång sikt), vilken till största delen återger skäl 9 i kommissionens rekommendationer, och förefaller vara förenlig med en proportionerlig och korrekt tillämpning av reglering (se hänvisningarna i fotnot 15 ovan).

19 Vid förhandlingen la Tyskland fram ett mer nyanserat argument, nämligen att § 9a.2 TKG är nödvändig för att möjliggöra domstolsprövning av tyska NRA:s användning av sitt utrymme för skönsmässiga bedömningar. En domstolsprövning som är begränsad till en målsättning är emellertid liktydig med en instruktion att prioritera denna i förhållande till andra målsättningar.

20 Detta avser bindande instruktioner. Det ska framhållas att det i § 10.2 och § 11.1 TKG redan hänvisas till kommissionens rekommendationer och kommissionens riktlinjer, vilket gör det möjligt att låta dessa icke-bindande rekommendationer gälla på nya marknader.

21 Se dom av den 31 januari 2008 i mål C-380/05, Centro Europa 7 (REG 2008, s. I-349), punkt 81, och domen i det, i fotnot 14 ovan, nämnda målet kommissionen mot Polen, punkt 63. Domstolen fastslog i sin dom av den 10 januari 2008 i mål C-387/06, kommissionen mot Finland, punkt 23, att kommissionen för att bevisa att eftersträvandet av regleringsmålsättningarna i artikel 8 i ramdirektivet hade hindrats var tvungen att i detalj specificera all behörighet NRA hade. Domstolen godtog i domen i målet kommissionen mot Polen, punkt 66, påståendet att NRA hade en omfattande rätt att ingripa för att eftertsträva de mål som anges i artikel 8 i ramdirektivet.

22 Se dom av den 6 mars 2008 i mål C-82/07, Comisión del Mercado de las Telecomunicaciones (REG 2008, s. I-1265), punkt 24.

23 Domen i det, i fotnot 14 ovan, nämnda målet kommissionen mot Poland, punkterna 42–44, bekräftar denna slutsats. Där ansåg domstolen införlivandet av tillträdesdirektivet vara otillräckligt, i synnerhet vad gäller skyldigheten att eftersträva de mål som anges i artikel 8 i ramdirektivet, när Polen beslutat favorisera tillgång till nätverksinfrastruktur genom att bortse ifrån konkreta konkurrensvillkor.

24 Det finns även bestämmelser i tillträdesdirektivet och i direktivet om samhällsomfattande tjänster som motsvarar artikel 8.1 i ramdirektivet, nämligen artiklarna 8.1 respektive 17.1. Kommissionen har emellertid inte fört fram detta vid domstolen.