Förslag till avgörande av generaladvokat Ján Mazák föredraget den 18 september 2008

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 40, 1989, s.1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178.

3 Reviderad i Stockholm år 1967 och i Genève år 1977.

4 Se dom av den 11 mars 2003 i mål C-40/01, Ansul (REG 2003, s. I-2439), punkterna 35-39, och beslut av den 24 januari 2004 i mål C-259/02, La Mer Technology (REG 2004, s. I-1159),punkterna 21-26.

5 Generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer anförde i sin bedömning i målet Ansul (ovan fotnot 4) att [v]arumärkesregistren bör inte fungera som upplag för kännetecken som man tillskansat sig i väntan på att någon blåögd person försöker använda sig av dem, och då enbart i spekulationssyfte… (punkt 42). I direktivets åttonde skäl anges sålunda att det är av vikt att registrerade varumärken faktiskt används och att de upphävs om så inte är fallet.

6 Frågan huruvida kravet på verkligt bruk av varumärket är uppfyllt ska besvaras utifrån en bedömning av varumärkets användning i förhållande till de varor och tjänster för vilka det registrerats (kursiv här), se artikel 12.1 i direktiv 89/104. Innehavarens användning av varumärke i samband med varor och tjänster för vilka varumärket inte har blivit registrerat utgör således, enligt min mening, inte verkligt bruk.

7 Se domen i målet Ansul (ovan fotnot 4), punkterna 35 och 37. I beslutet i målet La Mer Technology (ovan fotnot 4), anförde domstolen att det för att varumärkesinnehavaren skall behålla sina rättigheter krävs … att varumärket tagits i verkligt bruk i näringsverksamhet på marknaden för de varor och tjänster för vilka det har registrerats i den berörda medlemsstaten. Se punkt 20.

8 Se domen i målet Ansul (ovan fotnot 4) punkt 36.

9 Se domen i målet Ansul (ovan fotnot 4) punkterna 38 och 39.

10 Ideella föreningars rättsliga ställning kan variera från medlemsstat till medlemsstat. Om det uppkommer några vinster i sådana föreningar delas dessa i princip, men undantag kan förekomma, inte ut till medlemmarna. Ideella föreningar kan vara välgörenhetsorganisationer men behöver nödvändigtvis inte vara det.

11 Även om det är omöjligt att teoretiskt på ett uttömmande sätt ange ideella föreningars olika ändamål, kan dock sägas att många sådana föreningar har bildats för att tillhandahålla varor och tjänster antingen utan avgift eller mot en låg avgift åt privatpersoner, som valts ut efter vissa förutbestämda kriterier. (En ideell förenings syfte skulle även kunna vara att skydda djur eller miljö eller att främja kultur etc. Det kan inte heller uteslutas att sådana föreningar under vissa omständigheter erbjuder varor och tjänster till fullt marknadspris.) För att uppnå sina syften kan vissa ideella föreningar försöka erhålla donationer från till exempel allmänheten. Om en ideell förening skulle upphöra med att utan avgift eller mot låg avgift tillhandahålla varor och tjänster åt privatpersoner, kan det vidare inte uteslutas att dessa personer skulle, åtminstone i begränsad omfattning, förse sig med varorna och tjänsterna på den ordinarie marknaden. Alternativt skulle staten kunna ingripa för att bland annat i någon mån förvärva sådana varor och tjänster åt de ovannämnda hjälpmottagarna.

12 Frågan huruvida ett varumärke används i tillräckligt stor omfattning för att bibehålla eller skapa marknadsandelar för de varor och tjänster som skyddas av märket beror på en rad faktorer och på en bedömning av det enskilda fallet, som det ankommer på den nationella domstolen att göra... [Den] berörda marknadens egenskaper, vilka har ett direkt inflytande på varumärkesinnehavarens affärsstrategi [kan också] beaktas vid bedömningen av huruvida kravet på verkligt bruk är uppfyllt. Se beslutet i målet La Mer Technology (fotnot 4 ovan), punkterna 22 och 23.

13 Se ovan fotnot 11.

14 Man behöver bara erinra sig begreppet donationströtthet för att få klart för sig att många ideella föreningar kan konkurrera om en begränsad mängd donationer från allmänheten.

15 Det bör anmärkas att hänvisningen till denna klass endast syftar till att ge ett exempel, eftersom BKFR:s verksamhet inte har registrerats i den klassen. Se punkt 6 ovan.

16 Det bör anmärkas att klassificeringssystemet för varor och tjänster i Niceöverenskommelsen, enligt kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, s. 1), ska tillämpas bland annat vid ansökan om gemenskapsvarumärke, fastän Europeiska gemenskapen inte är ansluten till överenskommelsen. Enligt artikel 5 i protokoll 28 om immateriell äganderätt till EES-avtalet (EGT L 1, 1994, s. 194; SÖ 1993:24) gäller vidare att de avtalsslutande parterna åtog sig att tillträda Niceöverenskommelsen före den 1 januari 1995. Det förefaller därför som om samtliga Europeiska gemenskapens medlemsstater utom Malta och Cypern är anslutna till Niceöverenskommelsen. World Intellectual Property Organisation (Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten) har dock på sin webbplats tagit upp Malta och Cypern bland de länder som använder Niceöverenskommelsens klassificeringssystem. Niceklassificeringen är således ett system som tillämpas i samtliga medlemsstater och bör följaktligen tillmätas stor vikt vid tolkningen av direktiv 89/104.

17 Det kan vara på märken som delas ut som belöning till givare, i reklam för välgörenhetstillställningar, på skrivelser som gäller till exempel vädjande om bidrag från allmänheten eller i form av märken som föreningens medlemmar bär på offentliga tillställningar för insamling och utdelning av gåvor etcetera

18 Utdelning av olika slags märken, vilka innefattar ett varumärke, till medlemmar i en ideell förening vid sammankomster som är öppna för allmänheten kan, enligt min mening, utgöra verkligt bruk av varumärket, om syftet är att sprida kännedom om föreningens verksamhet eller att uppmuntra allmänheten att ge bidrag.

19 Under sådana omständigheter används det registrerade tecknet inte som ett varumärke, eftersom allmänheten på det stora hela är utesluten.