ext/celex/62008TJ0156
FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (avdelningen för överklaganden)
den 16 mars 2009
R
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Överklagande – Personalmål – Provanställda tjänstemän – Provanställningsrapport – Rättsakt som går någon emot föreligger inte – Tidsfrist för väckande av talan – Dröjsmål”
Saken: Överklagande av Europeiska unionens personaldomstols beslut av den 19 februari 2008 i mål F-49/07, R mot kommissionen (ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen), med yrkande om ogiltigförklaring av nämnda beslut.
Avgörande: Överklagandet ogillas. R ska bära sin rättegångskostnad och ersätta kommissionens rättegångskostnad i denna instans.
Sammanfattning
1. Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Yrkanden
[Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 44.1 c och d)
2. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Förberedande rättsakt – Åtgärder vidtagna under en tjänstemans provanställningsperiod – Omfattas inte
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 34, 90 och 91)
3. Tjänstemän – Talan – Procedurregler – Artikel 236 EG och artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna – Skadeståndstalan till följd av överträdelse av förordning nr 45/2001
(Artikel 236 EG; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91; Europaparlamentets och rådets förordning nr 45/2001)
4. Gemenskapsrätt – Principer – Rätten till försvar – Rätten att yttra sig inför domstol – Skyldighet att ta upp parternas samtliga påståenden i avgörandet – Föreligger inte
1. En ansökan behöver inte nödvändigtvis innehålla formella yrkanden för att uppfylla kraven i artikel 44.1 c och d i förstainstansrättens rättegångsregler, om det framgår sökandens argumentation i dess helhet vilken rättsakt som avses. Om ansökan inte uttryckligen hänvisar till den rättsakt av vilken ogiltigförklaring begärs och inte heller gör det möjligt att med tillräcklig precision identifiera denna rättsakt, är de ovannämnda kraven emellertid inte uppfyllda.
(se punkterna 36 och 37)
Hänvisning till domstolen den 7 februari 1994, C‑388/93, PIA Hifi mot kommissionen, REG 1994, s. I‑387, punkt 10
2. När det rör sig om rättsakter som utarbetas i flera led, i synnerhet efter ett internt förfarande, är det i princip endast de åtgärder genom vilka institutionens ställningstagande slutgiltigt slås fast efter detta förfarande som utgör sådana rättsakter mot vilka talan kan väckas, med undantag av mellankommande åtgärder som syftar till att förbereda det slutliga beslutet. Förberedande rättsakter inför ett beslut anses inte gå sökanden emot och det är endast i samband med en talan mot det beslut som fattas sedan förfarandet har slutförts som sökanden kan göra gällande att förberedande rättsakter, nära knutna till beslutet, är rättsstridiga.
Precis så är fallet med provanställningsrapporter, vars syfte är att förbereda administrationens beslut om att ge den berörda personen fast anställning efter provanställningsperioden eller att säga upp denne, och åtgärder under provanställningens gång, fattade med stöd av artikel 34 i tjänsteföreskrifterna, såsom beslut att förflytta den provanställda tjänstemannen till en annan enhet och låta denne fortsätta sin provanställning där och beslut att förlänga provanställningstiden. Sådana åtgärder syftar uppenbart till att möjliggöra en bättra bedömning från administrationens sida av den provanställda tjänstemannens kvalifikationer och förbereda det beslut om fast anställning eller uppsägning av den berörda personen som måste fattas vid provanställningsperiodens slut. De kan således inte för sig bli föremål för en ogiltighetstalan. De kan inte anses utgöra rättsakter som går någon emot, även om de innehåller bedömningar som är negativa för den berörda tjänstemannen, eftersom dessa åtgärder inte i sig ändrar dennes rättsliga ställning. Dessa bedömningar kan, i förekommande fall, bli föremål för en talan om ersättning för den skada som den berörda personen påstår sig ha lidit.
(se punkterna 49, 55, 56 och 58)
Hänvisning till förstainstansrätten den 8 mars 2005, T‑275/02, D mot revisionsrätten, REGP 2005, s. I‑A‑51 och II‑211, punkt 44 och där angiven rättspraxis
3. En skadeståndstalan som en tjänsteman väcker mot den institution där han är anställd, grundad på att denna institution påstås ha överträtt förordning nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter, omfattas av artikel 236 EG och av artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna. Den kan således endast prövas i sak om det administrativa förfarande som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna har iakttagits. Någon bestämmelse med motsatt innehåll finns inte i förordning nr 45/2001.
(se punkt 73)
4. Rätten att yttra sig inför domstol innebär inte att domstolen i sitt avgörande behöver ta ställning till samtliga påståenden som parterna framför. Efter att ha hört parterna och prövat bevisningen ska domstolen bifalla eller ogilla yrkandena och motivera sitt avgörande.
(se punkt 87)
Hänvisning till domstolen den 10 december 1998, C‑221/97 P, Schröder m.fl. mot kommissionen, REG 1998, s. I‑8255, punkt 24