Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 22 juni 2011

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, s. 26) (nedan kallat direktivet).

3 Rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (EUT L 124, s. 1). Konventionens text är återgiven på s. 4 och följande sidor i nämnda utgåva av Europeiska unionens officiella tidning.

4 Artikel 6 speglar artikel 9 i konventionen och fastställer att det ska finnas möjlighet till administrativ och rättslig prövning av beslut avseende tillgång till information.

5 Gesetz über den nationalen Zuteilungsplan für Treibhausgas-Emissionsberechtigungen in der Zuteilungsperiode 2005 bis 2007.

6 Se Draft Guidelines on Access to Environmental Information and Public Participation in Environmental Decision-Making, Sofia 1995, den efterföljande Draft Elements for the Aarhus Convention (CEP/AC.3/R.1, s. 2) (båda tillgängliga på webbadressen http://www.unece.org/env/pp/archives.htm), det ursprungliga förslaget till direktivet (KOM(2000) 402 slutlig), s. 4, och punkt 1.3 i yttrandet från Ekonomiska och sociala kommittén om detta förslag (EGT C 116, 2001, s. 43).

7 Se punkterna 3 och 10 ovan.

8 Se, exempelvis, domstolens dom av den 17 juni 1998 i mål C-321/96, Mecklenburg (REG 1998, s. I-3809), punkt 25, och av den 17 februari 2009 i mål C-552/07, Azelvandre (REG 2009, s. I-987), punkt 52.

9 Numera, efter ändring, artikel 294.10 FEUF.

10 Se betänkandet A5-0074/2001 från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor av den 28 februari 2001, ändring 15, och Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 30 maj 2002 (EUT C 187 E, 2003, s. 118, se s. 122).

11 Se punkt 9 ovan.

12 Se punkt 8 ovan.

13 Invändningen, åtminstone från kommissionens sida, verkar ha varit att ändringen skulle har varit oförenlig med lydelsen i konventionen, medan syftet med direktivet var just att gemenskapsrätten skulle anpassas till konventionen (se Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om allmänhetens tillgång till miljöinformation (EGT C 240 E, 2001, s. 289).

14 I den spanska språkversionen av direktivet hänvisas visserligen till entidades o instituciones en la medida en que actúen en calidad de órgano jurisdiccional o legislativo (min kursivering), medan det i andra språkversioner endast talas om befogenhet, behörighet och makt i lagstiftningsmässigt hänseende. Verksamheten framhävs dock även i den spanska språkversionen i minst lika hög grad som själva arten av det aktuella organet.

15 Och även om Flachglas Torgau i sitt yttrande endast har angett att dess begäran avsåg administrativa instruktioner från ministeriet avseende genomförande av lagen (och inte rättsligt bindande genomförandebestämmelser). Dessa instruktioner förefaller omfattas av den andra frågan.

16 Se http://www.unece.org/env/pp/archives.htm.

17 Rådets direktiv 90/313/EEG av den 7 juni 1990 om rätt att ta del av miljöinformation (EGT L 158, s. 56).

18 I det ursprungliga förslaget till detta direktiv (EGT C 335, 1988, s. 5) användes en annan formulering, nämligen organ som bedriver dömande verksamhet eller lagstiftande organ. Det verkar inte finnas några uppgifter om anledningen till att den strukturella definitionen byttes ut mot en funktionell definition när det gäller lagstiftningsaspekten. Det kan ha berott på en önskan om att anpassa denna till den definition som använts för den dömande verksamheten, eftersom en funktionell definition, som jag tidigare har nämnt, innebär att skillnader mellan rättsordningar och politiska system kan beaktas på bästa sätt.

19 Betänkande A5-0074/2001, vilket nämnts i fotnot 10, ändringsförslag 15.

20 Se, avseende dömande verksamhet, domstolens dom i de förenade målen C-514/07 P, C-528/07 P och C-532/07 P, Sverige mot API och kommissionen (REU 2010, s. I-8533), punkterna 92 och 93. Det kan emellertid inte alltid anses att rätten att begära utlämnande av handlingar härrörande från förfarandet automatiskt och i alla sammanhang skulle störa den serenitet man önskar ska genomsyra detta förfarande – se exempelvis, avseende Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, artikel 40.2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

21 Se punkt 50 och fotnoterna 17 och 18 ovan.

22 The Aarhus Convention: an implementation guide, utarbetad av Stephen Stec, Susan Casey-Lefkowitz och Jerzy Jendroska, för det regionala miljöcentret för Central- och Östeuropa (http://www.unece.org/env/pp/acig.pdf), särskilt ss. 34 och 35 i den engelska språkversionen.

23 Såsom kommissionen har påpekat förefaller användningen av uttrycket lagar och andra författningar i rubriken till artikeln vara uttryck för en önskan att undvika terminologi som i vissa stater omfattar ett alltför begränsat antal kategorier av rättsakter. Innehållet i själva artikeln kan inte anses omedelbart tillämpligt på parlamentariska förfaranden i en representativ demokrati.

24 Den tyska regeringen har i målet bekräftat att enskilda ledamöter av Bundestag också har rätt att ta initiativ till lagstiftning och detsamma gäller troligtvis för det flesta lagstiftande församlingar, även om det mot bakgrund av den regeringsverksamhet som bedrivs i praktiken är en relativt ovanlig företeelse.

25 Se fotnot 20 ovan.

26 Dessa överklaganden avsåg förfrågningar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43) om tillhandahållande av vissa dokument från kommissionen avseende avslutade, och troligen även framtida, domstolsförfaranden i vilka kommissionen var eller troligen skulle komma att bli part (vilka kommissionen ansåg kunna avslås med stöd av artikel 4.2 andra strecksatsen i denna förordning). Även om denna förordning inte är relevant i förevarande mål, ska det noteras att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i [konventionen] på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, s. 13) förenar de tre dimensionerna i förordning nr 1049/2001, direktivet och konventionen så att kraven häri även gäller för EU:s institutioner.

27 Punkterna 130 och 131 i domen.

28 Se förstainstansrättens dom av den 12 september 2007 i mål T-36/04, API mot kommissionen (REG 2007, s. II-3201), punkt 135 och följande punkter.

29 I detta hänseende ska det noteras att 30 § VwVfG särskilt föreskriver att en part i ett förfarande har rätt att kräva att dennes egna konfidentiella information inte offentliggörs av myndigheterna utan deras godkännande. Om en särskild sekretesskyldighet åläggs i en sådan situation skulle man kunna dra den slutsatsen e contrario att det inte finns någon allmän sekretesskyldighet.