Domstolens dom (fjärde avdelningen) 22 april 2010

I mål C-122/09, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Symvoulio tis Epikrateias (Grekland) genom beslut av den 11 november 2008, som inkom till domstolen den 2 april 2009, i målet

DOMSTOLEN (fjärde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden J.-C. Bonichot samt domarna C. Toader, C.W.A. Timmermans (referent), K. Schiemann och P. Kūris, generaladvokat: P. Cruz Villalón, justitiesekreterare: handläggaren N. Nanchev,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 25 februari 2010,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Enosi Efopliston Aktoploïas m.fl., genom A. Kalogeropoulos, dikigoros, Greklands regering, genom S. Chala och S. Trekli, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom L. Lozano Palacios och D. Triantafyllou, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionslagstiftningen

Den nationella lagstiftningen

Tvisterna vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den andra frågan

Den första, den tredje och den fjärde frågan

Rättegångskostnader

1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 10 EG, 49 EG och 249 EG liksom av artiklarna 1, 2, 4 och 6.3 i rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (sjöcabotage) (EGT L 364, s. 7, och rättelse i EGT L 187, 1998, s. 56; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 203).

2. Begäran har framställts i två mål mellan, å ena sidan, föreningen Enosi Efopliston Aktoploïas och fyra aktiebolag inom sjötransportområdet, ANEK, Minoïkes Grammes, N.E. Lésvou och Blue Star Ferries, och, å andra sidan, Ypourgos Emporikis Naftilías (minister för handelsflottan) respektive Ypourgos Aigaíou (minister för Egeiska havet). Målen rör två beslut av de senare, genom vilka vissa villkor fastställs för sjöcabotage.

3. Artikel 1.1 i förordning nr 3577/92 har följande lydelse:

4. I artikel 6 i förordning nr 3577/92 anges följande:

5. I artikel 1.1 i lag 2932/2001, rubricerad Frihet att tillhandahålla tjänster på sjöfartsområdet (cabotage) och andra områden (FEK A’145/27.6.2001), föreskrivs följande:

6. Artikel 3.1 i lagen 2932/2001 har följande lydelse:

7. Klagandena i de nationella målen har överklagat i två fall inför den hänskjutande domstolen. Det första överklagandet avser ett yrkande om upphävande av ministern för handelsflottans beslut nr 3332.3/1 av den 19 oktober 2001, rubricerat Säkerhet för att villkoren för insättande av ett fartyg på en linje uppfylls på ett korrekt sätt (FEK B’1448/22.10.2001). I det andra överklagandet yrkas upphävande av det gemensamma beslutet från ministern för handelsflottan och ministern för Egeiska havet nr 3332.3/3 av den 19 oktober 2001, rubricerat Fastställande av bestämmelser om form, innehåll och andra erforderliga uppgifter och handlingar med därtill hörande villkor, med avseende på deklarationer om insättande av fartyg i reguljär linjetrafik (FEK B’1448/22.10.2001).

8. Klagandena hävdade bland annat att de relevanta bestämmelserna i lag 2932/2001, vilken ligger till grund för de överklagade besluten, är ogiltiga, eftersom de, i synnerhet, strider mot bestämmelserna i artikel 49 EG och mot vissa bestämmelser i förordning nr 3577/92.

9. Målen vid den nationella domstolen gav upphov till en första begäran om förhandsavgörande, vilken besvarades i beslut av den 28 september 2006 i mål C-285/05, Enosi Efopliston Aktoploïas m.fl. Genom den första fråga som ställdes i målet ville den nationella domstolen veta huruvida rådets förordning nr 3577/92 kunde ge rättigheter till enskilda före den 1 januari 2004, när bestämmelserna, för den aktuella typen av cabotage, var tillämpliga på Grekland först från och med detta datum.

10. Inom ramen för svaret på denna fråga angav domstolen vad som följer av punkterna 17–19 i ovan nämnda beslut i målet Enosi Efopliston Aktoploïas m.fl.:

11. Med hänsyn till punkt 19 i det ovan nämnda beslutet i mål Enosi Efopliston Aktoploïas m.fl., finner den nationella domstolen att svaret på den första fråga som ställdes i mål C-285/05 hade kunnat bli ett annat om följande två förutsättningar var kumulativt uppfyllda, nämligen a) domstolen anser att den grekiska lagstiftaren, under den undantagsperiod för tillämpningen av förordning nr 3577/92 som Republiken Grekland beviljats till och med den 1 januari 2004, var skyldig att avhålla sig från att vidta åtgärder som allvarligt kunde äventyra en fullständig och effektiv tillämpning av denna förordning i Grekland från och med den 1 januari 2004, och b) domstolen bedömer att sådana åtgärder som dem som antogs av den grekiska lagstiftaren före den 1 januari 2004, vilka är relevanta för utgången av målen vid den nationella domstolen, innebär att den fullständiga och effektiva tillämpningen av nämnda förordning i Grekland från och med den 1 januari 2004 allvarligt äventyras.

12. Symvoulio tis Epikrateias (högsta förvaltningsdomstolen) fann att det krävdes en komplementär tolkning av artiklarna 10 EG, 49 EG och 249 EG liksom av vissa bestämmelser i förordning nr 3577/92 för att den skulle kunna avgöra de mål som anhängiggjorts vid den och beslutade därför att vilandeförklara målen och ställa följande frågor till domstolen:

13. Den hänskjutande domstolen har ställt sin andra tolkningsfråga, vilken ska prövas först, för att under antagande av att den grekiska lagstiftaren, under undantagsperioden för tillämpning i Grekland av förordning nr 3577/92, var skyldig att avstå från att vidta åtgärder som kan innebära att den fullständiga och effektiva tillämpningen av denna förordning allvarligt äventyras från och med den 1 januari 2004, vilket var det datum då undantagsperioden löpte ut, få klarhet i huruvida denna fullständiga och effektiva tillämpning allvarligt äventyras av att den grekiska lagstiftaren före den 1 januari 2004 antagit uttömmande och stadigvarande bestämmelser som är oförenliga med nämnda förordning, och därvid inte föreskrivit att de ska upphöra att gälla från och med den 1 januari 2004.

14. Klagandena i målen vid den nationella domstolen anser att den ställda frågan ska besvaras jakande, medan den grekiska regeringen och Europeiska kommissionen anser att frågan i huvudsak ska besvaras nekande.

15. Den omständigheten att en medlemsstat år 2001 antar en sådan lag som lagen 2932/2001, under antagande av att denna är oförenlig med förordning nr 3577/92, kan inte i sig anses allvarligt äventyra tillämpningen av förordningen efter utgången av den tillfälliga undantagsperioden, vilken fastställts till den 1 januari 2004, oberoende, för övrigt, av dess uttömmande karaktär. Denna omständighet innebär nämligen inte i sig ett hinder för en fullständig tillämpning av nämnda förordning efter utgången av den tillfälliga undantagsperioden.

16. Detsamma gäller avseende den omständigheten att ett sådant regelverk som lagen 2932/2001 är av stadigvarande karaktär. Som den grekiska regeringen och kommissionen med rätta har anfört är det nämligen ingenting som hindrar att lagen upphävs före utgången av den tillfälliga undantagsperioden.

17. Mot denna bakgrund ska den andra frågan besvaras enligt följande. Om det antas att den grekiska lagstiftaren, under tiden för den i Grekland tillfälliga undantagsperioden för tillämpning av förordning nr 3577/92, var skyldig att avstå från att vidta åtgärder som innebär att den fullständiga och effektiva tillämpningen av denna förordning allvarligt äventyras från och med den 1 januari 2004, vilket var det datum då undantagsperioden löpte ut, är denna fullständiga och effektiva tillämpning inte allvarligt äventyrad av endast den omständigheten att den grekiska lagstiftaren år 2001 antog bestämmelser som är oförenliga med nämnda förordning och av uttömmande och stadigvarande slag, och därvid inte föreskrev att de ska upphöra att gälla från och med den 1 januari 2004.

18. Med hänsyn till svaret på den andra frågan saknas anledning att besvara den första frågan. Då den tredje och den fjärde frågan ställts för det fall svaret på de två första frågorna är jakande finns det heller ingen anledning att besvara dessa frågor.

19. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målen vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:

1 Rättegångsspråk: grekiska.