Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 9 juni 2011

1 Originalspråk: franska.

2 Beslut av den 18 juni 2010 i mål T-51/10, Bell & Ross mot harmoniseringsbyrån (nedan kallat det överklagade beslutet).

3 Enligt denna artikel ska tidsfristerna förlängas med tio dagar med hänsyn till avstånd.

4 I dessa punkter föreskrivs att advokaten ska inge ett intyg av vilket framgår att han är auktoriserad (punkt 3), de handlingar som anges i artikel 21 andra stycket i stadgan (punkt 4) och, om sökanden är en privaträttslig juridisk person, ett bevis för dess rättsliga existens och för att advokatens fullmakt har utställts av någon därtill behörig person (punkt 5).

5 Beslut av tredje överklagandenämnden av den 27 oktober 2009 i ärende R 1267/2008-3, Bell & Ross BV mot klockgrossisten i Norden AB (nedan kallat företagsbeslutet).

6 Det verkar inte som om något av de sju exemplaren innehöll en försäkran om överensstämmelse med originalet på själva handlingen, eftersom advokaten, trots punkt 9 i de praktiska anvisningarna, ansåg att det var tillräckligt att detta omnämndes i följebrevet. Den omständigheten att ifrågavarande kopior inte hade intygats överensstämma med ansökan tas upp i det överklagade beslutet men utgjorde inte någon grund för avvisningen. Det rör sig hur som helst om ett fel som skulle ha kunnat rättas i enlighet med punkt 57 o i de praktiska anvisningarna.

7 Dom av den 23 januari 1997 i mål C-246/95, Coen (REG 1997, s. I-403), punkt 21, och förstainstansrättens dom av den 18 september 1997 i de förenade målen T-121/96 och T-151/96, Mutual Aid Administration Services mot kommissionen (REG 1997, s. II-1355), punkterna 38 och 39.

8 Punkt 12 i det överklagade beslutet.

9 Punkt 17 i det överklagade beslutet.

10 Förstainstansrättens dom av den 29 maj 1991 i mål T-12/90, Bayer mot kommissionen (REG 1991, s. II-219), punkt 29, och förstainstansrättens beslut av den 11 december 2006 i mål T-392/05, MMT mot kommissionen, punkt 36 och där angiven rättspraxis.

11 Punkterna 19–27 i det överklagade beslutet.

12 Punkt 28 i det överklagade beslutet.

13 Jag vill framhålla att om det överklagade beslutet hade antagits på grundval av artikel 113 och inte artikel 111 i rättegångsreglerna skulle det ha varit nödvändigt att höra parterna. Det föreskrivs nämligen i nämnda artikel 113 att [t]ribunalen kan när som helst på eget initiativ, efter att ha hört parterna, avgöra om talan ska avvisas till följd av att det föreligger ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas … (min kursivering). Eftersom den omständigheten att det är uppenbart att talan inte kan tas upp till sakprövning på grund av att ansökan ingetts för sent är ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas, är det inte lätt att särskilja tillämpningsområdena för artikel 111 och artikel 113 i rättegångsreglerna. Det är följaktligen inte heller lätt att identifiera omfattningen av den skyldighet som tribunalen har, att under förhållanden som dem i förevarande mål, bereda parterna tillfälle att yttra sig, om än enbart skriftligen, innan den antar ett beslut (se, bland annat, dom av den 2 maj 2006 i mål C-417/04 P, Regione Siciliana mot kommissionen (REG 2006, s. I-3881), punkt 37).

14 Se, bland annat, dom av den 21 september 2010 i de förenade målen C-514/07 P, C-528/07 P och C-532/07 P, Sverige m.fl. mot API och kommissionen (REU 2010, s. I-8533), punkt 126 och där angiven rättspraxis.

15 Om ett motsatsslut tvunget skulle göras av ordalydelsen i artikel 21 andra stycket i stadgan (dock får talan inte avvisas på den grund att dessa handlingar inkommit först efter det att tiden för att väcka talan har gått ut), så att, i ett fall där denna precisering saknas, rättelse måste ske innan tidsfristen för att väcka talan har gått ut – och jag finner ingen anledning att dra denna slutsats – skulle harmoniseringsbyråns argument vara inkonsekvent, eftersom det inte heller finns någon sådan precisering i artikel 44.6 i rättegångsreglerna.

16 Och så länge ansökan inte har delgetts motparten. Men i enlighet med instruktionen för justitiesekreteraren ska en ansökan som har en formell brist inte delges.

17 Det är självklart att justitiesekreteraren, vid fastställandet av en frist, i varje enskilt fall måste ta hänsyn inte bara till vad som är rimligt för sökanden utan även till vad som är rimligt ur svarandens synpunkt (samt, i varumärkesmål som detta, vad som är rimligt för motparten i förfarandet vid harmoniseringsbyrån), vars rättsliga ställning måste kunna bestämmas på ett tydligt och säkert sätt, med hänsyn till talefrister och delgivning.

18 Se, senast, dom av den 7 april 2011 i mål C-321/09 P, Grekland mot kommissionen, punkt 45 och där angiven rättspraxis.

19 Punkt 4 i det överklagade beslutet. Dagen för begäran preciseras inte i nämnda beslut men den framgår av skrivelsen av den 3 februari 2010 (se punkt 20 ovan), vars exakthet i detta avseende inte verkar ha bestritts. Men även om det antas att kansliet begärde att originalet skulle översändas samma dag som de sju exemplaren mottagits, det vill säga den 1 februari 2010, den dag då tiodagarsfristen för översändande av originalet gick ut, är det inte självklart att kansliet ansåg det sannolikt att det, innan nämnda frist gick ut vid midnatt, i Luxemburg skulle ta emot den handling som fortfarande var hos advokaten i Paris.

20 Punkterna 17 och 28 i det överklagade beslutet.

21 Artikel 96.4 i rättegångsreglerna har följande lydelse: När en rättshjälpsansökan inges upphör tidsfristen för att väcka talan att löpa till dess att beslutet om denna ansökan delges eller … till dess att beslutet om att utse den advokat som ska företräda sökanden delges.

22 Förstainstansrättens beslut av den 28 april 2008 i mål T-358/07, PubliCare Marketing Communications mot harmoniseringsbyrån.

23 Förstainstansrättens beslut av den 24 februari 2000 i mål T-37/98, FTA m.fl. mot rådet (REG 2000, s. II-373).