Domstolens dom (sjunde avdelningen) den 19 maj 2011

I de förenade målen C-256/10 och C-261/10, angående två beslut att begära förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, från Tribunal Superior de Justicia de Castilla y León (Spanien), av den 21 april 2010 som inkom till domstolen den 25 maj 2010, i målen

DOMSTOLEN (sjunde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden D. Šváby samt domarna E. Juhász och T. von Danwitz (referent), generaladvokat: Y. Bot, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Spaniens regering, genom B. Plaza Cruz, i egenskap av ombud, Belgiens regering, genom T. Materne och M. Jacobs, båda i egenskap av ombud, Italiens regering, genom M. Russo, i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom G. Rozet och G. Valero Jordana, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätten

Nationell rätt

Målen vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första och den andra frågan

Den tredje frågan

Rättegångskostnader

1. Respektive begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 3 och 5–7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/10/EG av den 6 februari 2003 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (buller) i arbetet (sjuttonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EUT L 42, s. 38), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/30/EG av den 20 juni 2007 (EUT L 165, s. 21, nedan kallat direktiv 2003/10).

2. Den ena begäran har framställts i ett mål mellan David Barcenilla Fernández och Gerardo García SL (C-256/10) och den andra i ett mål mellan Pedro Antonio Macedo Lozano och Gerardo García SL (nedan kallad Gerardo) (C-261/10). Målen rör skyldigheten Gerardo att betala lönetillägg i enlighet med en nationell bestämmelse enligt vilken ett sådant tillägg ska utgå vid särskilt svåra arbetsförhållanden.

3. I skäl 10 i direktiv 2003/10 anges följande:

4. I skäl 12 i direktiv 2003/10 anges följande:

5. Artikel 3 i nämnda direktiv, som har rubriken Gränsvärden och insatsvärden för exponering, har följande lydelse:

6. I artikel 5 i nämnda direktiv, som har rubriken Bestämmelser som syftar till att undvika eller minska exponering, föreskrivs följande:

7. I artikel 6 i direktiv 2003/10, som har rubriken Individuellt skydd, föreskrivs följande:

8. I artikel 7 i direktiv 2003/10, som har rubriken Begränsning av exponering, föreskrivs följande:

9. Direktiv 2003/10 har införlivats genom kungligt dekret 286/2006 av den 10 mars 2006 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med bullerexponering (Real Decreto 286/2006 sobre la protección de la salud y la seguridad de los trabajadores contra los riesgos relacionados con la exposición al ruido) (BOE nr 60 av den 11 mars 2006, s. 9842).

10. I artikel 5.1 i kungligt dekret 286/2006 görs åtskillnad mellan insatsvärden och gränsvärden, vilka aldrig får överskridas. Enligt artikel 8 i samma dekret är det gränsvärde som aldrig får överskridas 87 dB(A) räknat som dagsmedelvärde.

11. I artikel 5.2 i kungligt dekret 286/2006 anges att när arbetstagarens faktiska exponering fastställs ska vid tillämpningen av gränsvärdena för exponering hänsyn tas till den dämpande effekten av de individuella hörselskydd som arbetstagaren bär.

12. I artikel 27 i kollektivavtalet för bygg- och anläggningsbranschen för provinsen Palencia för åren 2007–2011 (nedan kallat kollektivavtalet) föreskrivs följande:

13. Gerardo, som är arbetsgivare till klagandena i de nationella målen, är ett företag som bearbetar stenmaterial i form av natursten. Klagandena i de nationella målen arbetar vanligtvis vid en automatisk skärmaskin.

14. Arbetstagarna utsätts dagligen för en genomsnittlig bullernivå som överstiger 85 dB(A). För att åtgärda detta har Gerardo försett arbetstagarna med individuella hörselskydd. Tack vare denna utrustnings dämpande effekt har bullerexponeringsnivån för klagandena i de nationella målen minskat till en nivå under 80 dB(A).

15. Klagandena i de nationella målen har begärt lönetillägg enligt artikel 27 i kollektivavtalet då de, med hänsyn till att de dagligen utsätts för en genomsnittlig bullernivå som överstiger 85 dB(A), utför sitt arbete under svåra förhållanden. Juzgado de lo Social ogillade deras respektive talan genom att slå fast att Gerardo hade iakttagit kungligt dekret 286/2006, genom vilket direktiv 2003/10 införlivas med den spanska rättsordningen. Den dämpande effekten av det individuella hörselskyddet ska enligt nämnda domstol beaktas vid bedömningen av huruvida det föreligger svåra arbetsförhållanden.

16. Klagandena i de nationella målen har överklagat till Tribunal Superior de Justicia de Castilla y León.

17. Tribunal Superior menar att Juzgado de lo Socials ogillande av klagandenas yrkanden får stöd av Tribunal Supremos senaste praxis, enligt vilken den dämpande effekten av ett individuellt hörselskydd ska beaktas vid bedömningen av huruvida det föreligger svåra arbetsförhållanden. Tribunal Superior anser att det framgår av denna praxis, vari begreppet svåra har tolkats mot bakgrund av direktiv 2003/10 och de nationella bestämmelser genom vilka direktivet införlivas med den spanska rättsordningen, att dessa bestämmelser syftar till att skydda arbetstagare från de hälsorisker som en faktisk bullerexponering för med sig. Tolkningen innebär att det inte föreligger svåra arbetsförhållanden om det med ett individuellt hörselskydd går att minska den bullernivå som når örat till en nivå som understiger 80 dB(A).

18. Den hänskjutande domstolen är osäker på om denna praxis från Tribunal Supremo är förenlig med direktiv 2003/10. Tribunal Superior anser att en tolkning av nämnda direktiv är nödvändig för att kunna avgöra huruvida klagandena i de nationella målen har rätt till detta lönetillägg, även om den medger att målen vid den nationella domstolen rör utbetalning av ett lönetillägg, vilket som sådant inte regleras av nämnda direktiv.

19. Tribunal Superior anser nämligen att skyldigheten i artikel 27 i kollektivavtalet att betala ut ett lönetillägg vid svåra arbetsförhållanden beror på om arbetstagaren har iakttagit sina skyldigheter enligt direktiv 2003/10 och kungligt dekret 286/2006. Det vore oförenligt med direktivets ändamålsenliga verkan att låta en arbetsgivare undgå skyldigheten att utge ett sådant lönetillägg enbart av det skälet att han ställt hörselskydd till arbetstagarnas förfogande, när han inte ens har fullgjort den i direktivet föreskrivna skyldigheten att vidta förebyggande åtgärder.

20. Tribunal Superior de Justicia de Castilla y León har mot denna bakgrund beslutat att vilandeförklara målen och ställa följande frågor, som är likalydande i båda målen, till domstolen:

21. Den nationella domstolen har ställt de två första frågorna, som ska prövas gemensamt, för att få klarhet i huruvida direktiv 2003/10 ska tolkas så, att en arbetsgivare hos vilken den dagliga bullerexponeringsnivån för arbetstagarna överstiger 85 dB(A), mätt utan hänsyn till effekten av individuella hörselskydd, fullgör sina skyldigheter enligt direktivet enbart genom att förse arbetstagarna med sådana hörselskydd som innebär att den dagliga bullerexponeringsnivån kan minskas till under 80 dB(A) och om artikel 5.2 i nämnda direktiv ska tolkas så, att den syftar till att minska bullerexponeringsnivån så att den understiger 85 dB(A), mätt utan hänsyn till effekten av individuella hörselskydd.

22. För att kunna besvara dessa frågor ska det erinras om de bestämmelser som införts genom direktiv 2003/10.

23. I artikel 5.1 första stycket i nämnda direktiv föreskrivs att de risker som härrör från bullerexponering ska elimineras vid källan eller nedbringas till lägsta möjliga nivå med beaktande av tekniska framsteg och tillgängliga åtgärder för att påverka en risk vid källan.

24. I artikel 5.1 andra stycket föreskrivs i det avseendet att minskningen av dessa risker ska genomföras på grundval av de allmänna principerna för förebyggande arbete, varefter en rad åtgärder nämns som är ägnade att främja detta mål.

25. Enligt artikel 5.2 i direktiv 2003/10 ska arbetsgivaren, om de övre insatsvärdena för exponering överskrids, utarbeta och genomföra ett åtgärdsprogram som syftar till att minska exponeringen för buller. Det framgår av artikel 3.1 b och 3.2 andra meningen i nämnda direktiv att insatsvärdet för exponering har fastställts till nivån 85 dB(A), vilket värde ska mätas utan hänsyn till effekten av individuella hörselskydd.

26. I artikel 6 i nämnda direktiv föreskrivs vidare att arbetsgivaren ska förse arbetstagarna med individuella hörselskydd när bullerexponeringen överstiger insatsvärdena för exponering [o]m de risker som uppstår vid exponering för buller inte kan förebyggas med andra medel.

27. Slutligen föreskrivs i artikel 7.1 i direktiv 2003/10 att exponeringen av arbetstagaren under inga omständigheter får överskrida gränsvärdena för exponering, som enligt artikel 3.1 a och 3.2 första meningen uppgår till 87 dB(A), mätt med hänsyn till effekten av individuella hörselskydd.

28. I direktiv 2003/10 rangordnas således arbetsgivarens skyldigheter.

29. Arbetsgivaren ska enligt artikel 5.2 i nämnda direktiv i första hand genomföra ett åtgärdsprogram som syftar till att minska exponeringen för buller, när arbetstagarnas bullerexponeringsnivå överstiger 85 dB(A), mätt utan hänsyn till effekten av individuella hörselskydd.

30. Det är enbart i den mån nämnda program inte kan minska bullerexponeringen i fråga som det i artikel 6 i direktiv 2003/10, i andra hand, föreskrivs en kompletterande skyldighet att förse arbetstagarna med individuella hörselskydd.

31. I tredje och sista hand föreskrivs i artikel 7 i nämnda direktiv särskilda skyldigheter i de fall användningen av individuella hörselskydd inte kan förhindra att gränsvärdena för exponering överskrids.

32. Det framgår således av bestämmelsernas klara ordalydelse och systematik att arbetsgivaren inte uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 5.2 i direktiv 2003/10 enbart genom att förse arbetstagarna med individuella hörselskydd, utan att han är skyldig att genomföra ett program i syfte att minska bullerexponeringen när arbetstagarna utsätts för en bullernivå som överstiger 85 dB(A), mätt utan hänsyn till effekterna av individuella hörselskydd.

33. Denna tolkning av direktiv 2003/10 får stöd av skäl 10 däri, enligt vilket direktivet grundar sig på en syn på förebyggande åtgärder som innebär att risker företrädesvis ska minskas vid källan och att kollektiva skyddsåtgärder ska prioriteras framför individuella skyddsåtgärder.

34. Av det anförda följer att de två första frågorna ska besvaras enligt följande. Direktiv 2003/10 ska tolkas så, att en arbetsgivare hos vilken den dagliga bullerexponeringsnivån för arbetstagarna överstiger 85 dB(A), mätt utan hänsyn till effekterna av individuella hörselskydd, inte fullgör sina skyldigheter enligt direktivet enbart genom att förse arbetstagarna med sådana hörselskydd som innebär att den dagliga bullerexponeringsnivån kan minskas till under 80 dB(A). Arbetsgivaren är nämligen skyldig att genomföra ett program för tekniska och/eller organisatoriska åtgärder som syftar till att minska bullerexponeringen till en nivå som understiger 85 dB(A), mätt utan hänsyn till effekterna av individuella hörselskydd.

35. Den nationella domstolen har ställt den tredje frågan i syfte att få klarhet i huruvida direktiv 2003/10 ska tolkas så, att en arbetsgivare som har underlåtit att genomföra ett program för tekniska och/eller organisatoriska åtgärder som syftar till att minska den dagliga bullerexponeringsnivån ska betala ett lönetillägg till arbetstagare vilkas bullerexponeringsnivå överstiger 85 dB(A), mätt utan hänsyn till effekterna av individuella hörselskydd, även om arbetsgivaren har försett dessa arbetstagare med sådana hörselskydd som innebär att den dagliga bullerexponeringsnivån minskas till under 80 dB(A).

36. Det ska med avseende på denna fråga erinras om att lönetillägg enligt kollektivavtalet ska utgå till personer som arbetar under särskilt svåra förhållanden och att sådana svåra förhållanden kan härröra från bullerexponering.

37. Den nationella domstolen har i det avseendet anfört att det följer av Tribunal Supremos senaste rättspraxis att det inte föreligger svåra arbetsförhållanden om det med ett individuellt hörselskydd går att minska den bullernivå som når örat till en nivå som understiger 80 dB(A). Enligt den hänskjutande domstolen grundar sig denna praxis på en tolkning av direktiv 2003/10 enligt vilken syftet med direktivet är att skydda arbetstagare från de hälsorisker som en bullerexponering för med sig. En sådan restriktiv tolkning är emellertid oförenlig med direktivets ändamålsenliga verkan. En arbetsgivare skulle på så sätt kunna undvika skyldighet att betala sådana lönetillägg enbart av det skälet att han har försett sina arbetstagare med individuella hörselskydd, utan att ens ha uppfyllt direktivets krav i fråga om skyldigheten att vidta förebyggande åtgärder.

38. Såsom Europeiska kommissionen har anfört ska det i det avseendet understrykas att direktiv 2003/10 inte i sig reglerar vare sig utbetalningen av lönetillägg vid svåra arbetsförhållanden till följd av bullerexponering eller frågan huruvida effekterna av ett individuellt hörselskydd kan eller ska beaktas vid beräkningen av vid vilket gränsvärde bullerexponeringen innebär att arbetsgivaren blir skyldig att betala ut ett sådant lönetillägg.

39. I direktiv 2003/10 uppställs sålunda inga krav på att en arbetsgivare ska åläggas att betala ett lönetillägg till följd av att arbetsgivaren har underlåtit att fullgöra de i direktivet föreskrivna skyldigheterna att vidta förebyggande åtgärder.

40. Det ska med hänsyn till den nationella domstolens frågeställningar påpekas att dessa förebyggande åtgärder, som syftar till att i möjligaste mån minska bullerexponeringen vid källan med tillämpning ett program för tekniska och/eller organisatoriska åtgärder, omfattas av målet med direktiv 2003/10 att skydda arbetstagarnas hälsa.

41. Det ska dessutom erinras om att friheten att välja form och tillvägagångssätt för att säkerställa ett direktivs genomförande inte inverkar på skyldigheten för varje medlemsstat till vilken direktivet är riktat att vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att direktivet får full verkan i överensstämmelse med det syfte som det eftersträvar (dom av den 15 april 2008 i mål C-268/06, Impact, REG 2008, s. I-2483, punkt 40 och där angiven rättspraxis) och, för det fall direktivet syftar till att skapa rättigheter för enskilda, att säkerställa att dessa rättigheter kan göras gällande vid de nationella domstolarna (dom av den 30 maj 1991 i mål C-361/88, kommissionen mot Tyskland, REG 1991, s. I-2567, punkt 15).

42. Härav följer att den nationella rätten ska tolkas så, att arbetstagare ska kunna ställa krav på att en arbetsgivare ska fullgöra skyldigheten att vidta förebyggande åtgärder enligt direktiv 2003/10 vilket, såsom framgår av skäl 10 däri, ska bidra till att skydda arbetstagare.

43. Mot bakgrund av det ovan anförda ska den tredje frågan besvaras enligt följande. Direktiv 2003/10 ska tolkas så, att det enligt direktivet inte krävs att en arbetsgivare ska betala ett lönetillägg till arbetstagare vilkas bullerexponeringsnivå överstiger 85 dB(A), mätt utan hänsyn till effekterna av individuella hörselskydd, till följd av att arbetsgivaren har underlåtit att genomföra ett program för tekniska och/eller organisatoriska åtgärder som syftar till att minska den dagliga bullerexponeringsnivån. Den nationella rätten ska dock innehålla lämpliga mekanismer som säkerställer att arbetstagare vilkas bullerexponeringsnivå överstiger 85 dB(A), mätt utan hänsyn till effekterna av individuella hörselskydd, ska kunna ställa krav på att arbetsgivaren vidtar sådana förebyggande åtgärder som föreskrivs i artikel 5.2 i nämnda direktiv.

44. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjunde avdelningen) följande:

1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/10/EG av den 6 februari 2003 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (buller) i arbetet (sjuttonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/30/EG av den 20 juni 2007, ska tolkas så, att en arbetsgivare hos vilken den dagliga bullerexponeringsnivån för arbetstagarna överstiger 85 dB(A), mätt utan hänsyn till effekterna av individuella hörselskydd, inte fullgör sina skyldigheter enligt direktivet enbart genom att förse arbetstagarna med sådana hörselskydd som innebär att den dagliga bullerexponeringsnivån kan minskas till under 80 dB(A). Arbetsgivaren är nämligen skyldig att genomföra ett program för tekniska och/eller organisatoriska åtgärder som syftar till att minska bullerexponeringen till en nivå som understiger 85 dB(A), mätt utan hänsyn till effekterna av individuella hörselskydd.

2) Direktiv 2003/10, i dess lydelse enligt direktiv 2007/30, ska tolkas så, att det enligt direktivet inte krävs att en arbetsgivare ska betala ett lönetillägg till arbetstagare vilkas bullerexponeringsnivå överstiger 85 dB(A), mätt utan hänsyn till effekterna av individuella hörselskydd, till följd av att arbetsgivaren har underlåtit att genomföra ett program för tekniska och/eller organisatoriska åtgärder som syftar till att minska den dagliga bullerexponeringsnivån. Den nationella rätten ska dock innehålla lämpliga mekanismer som säkerställer att arbetstagare vilkas bullerexponeringsnivå överstiger 85 dB(A), mätt utan hänsyn till effekterna av individuella hörselskydd, ska kunna ställa krav på att arbetsgivaren vidtar sådana förebyggande åtgärder som föreskrivs i artikel 5.2 i nämnda direktiv.

1 Rättegångsspråk: spanska.