Domstolens dom (åttonde avdelningen) den 6 oktober 2011

I mål C-381/10, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Unabhängiger Verwaltungssenat Wien (Österrike) genom beslut av den 22 juli 2010, som inkom till domstolen den 29 juli 2010, i målet

DOMSTOLEN (åttonde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden K. Schiemann samt domarna A. Prechal (referent) och E. Jarašiūnas, generaladvokat: J. Mazák, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Tjeckiens regering, genom M. Smolek och J. Vláčil, båda i egenskap av ombud, Irland, genom D. O’Hagan, i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom B. Schima och A. Marcoulli, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionslagstiftningen

Den nationella lagstiftningen

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Rättegångskostnader

1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av punkt 4 i kapitel I i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, s. 1, och rättelse i EUT L 226, s. 3) (nedan kallad förordningen).

2. Begäran har framställts i ett mål mellan Astrid Preissl KEG och Landeshauptmann von Wien (regeringschefen i delstaten Wien) angående ett beslut om installation av ett tvättställ på personaltoaletterna i en inrättning där livsmedel saluförs, vilken drivs av Astrid Preissl KEG.

3. I skäl sju i förordningen anges följande:

4. Artikel 1 i förordningen har rubriken Räckvidd. I artikel 1.1 föreskrivs följande:

5. Artikel 2.3 i förordningen har följande lydelse:

6. Artikel 4 i förordningen har rubriken Allmänna och särskilda hygienkrav. I artikel 4.2 föreskrivs följande:

7. Artikel 5 i förordningen har rubriken Faroanalys och kritiska styrpunkter. I artikel 5.1 och 5.2 föreskrivs följande:

8. Bilaga II till förordningen har rubriken Allmänna hygienregler för alla livsmedelsföretagare (utom när bilaga I är tillämplig). Kapitel I i bilaga II har rubriken Allmänna regler för livsmedelslokaler (med undantag av de lokaler som anges i kapitel iii). Punkt 4 i kapitel I i bilaga II har följande lydelse:

9. Det framgår av beslutet om hänskjutande att Landeshauptmann, enligt 39 § punkt 1 moment 13 i lagen om livsmedelssäkerhet och konsumentskydd (Lebensmittelsicherheits- und Verbraucherschutzgesetz, BGBl. I, 13/2006), ska vidta nödvändiga åtgärder när överträdelser mot rättsregler som är tillämpliga på livsmedel har konstaterats. Dessa åtgärder ska vidtas i enlighet med överträdelsens art och med beaktande av proportionalitetsprincipen, för att åtgärda brister eller minska risker. Samtidigt ska en relevant frist fastställas i förekommande fall, liksom oundgängliga krav eller villkor. Dessa åtgärder kan avse bland annat arkitektoniska och tekniska förbättringar och förbättring av installationer. Företagaren ska bära kostnaderna för dessa åtgärder.

10. Enligt 90 § punkt 3 moment 1 i den ovannämnda lagen begår den som överträder 96 § och 97 § i denna lag en administrativ överträdelse, mot vilken den administrativa distriktsmyndigheten ska vidta sanktionsåtgärder. Dessa utgörs av böter som kan uppgå till 20000 euro och som kan uppgå till 40000 euro vid en upprepad överträdelse. Om böterna inte erläggs, kan de förvandlas till fängelsestraff på upp till sex veckor.

11. I beslut av den 10 mars 2010 ålade Landeshauptmann von Wien klaganden att på personaltoaletten i den inrättning som denne driver installera ett handtvättställ med rinnande kallt och varmt vatten, en tvålautomat och en pappersautomat för hygienisk torkning av händerna. Vidare föreskrevs att kranarna inte skulle kunna manövreras för hand.

12. Detta beslut överklagades till den hänskjutande domstolen, som inte godtog de österrikiska myndigheternas tolkning att endast ett tvättställ som installerats på toaletterna utgör ett tvättställ i den mening som avses i punkt 4 i kapitel I i bilaga II till förordningen. Enligt denna domstol anges inte något sådant villkor i förordningens text.

13. Den ovannämnda domstolen har emellertid angett att denna bedömning inte är tillräcklig för att den ska kunna avgöra hela tvisten. Den hänskjutande domstolen har nämligen befogenhet att ändra beslut, och det åligger nämnda domstol att själv kontrollera om de ifrågavarande installationerna uppfyller kraven i punkt 4 i kapitel I i bilaga II till förordningen.

14. Den hänskjutande domstolen har härvid anfört att den ovannämnda inrättningen utgörs av en bar där praktiskt taget ingen mat serveras, med undantag för rostat bröd. I denna inrättning finns en diskho med varmvattenanslutning som kan användas för handtvättning, men även för diskning. Denna domstol vill få klarhet i huruvida denna diskho uppfyller kraven i punkt 4 i kapitel I i bilaga II till förordningen.

15. Den hänskjutande domstolen har preciserat att, eftersom praktiskt taget inga färska livsmedel tillagas i den inrättning som klaganden driver, det måste antas att föreskriften i sista meningen i punkt 4 i kapitel I i bilaga II till förordningen inte är tillämplig under dessa förhållanden.

16. Den hänskjutande domstolen vill emellertid få klarhet i huruvida uttrycket tvättställ, i den mening som avses i punkt 4 i kapitel I i bilaga II till förordningen, avser alla installationer med varmvattenanslutning som gör det möjligt att tvätta händerna, eller om det med hänsyn till lydelsen i den tyska språkversionen av ovannämnda punkt 4, som innehåller uttrycket Handwaschbecken, enligt denna bestämmelse fordras att tvättstället ska vara avsett uteslutande för att tvätta händerna. Den ovannämnda domstolen vill vidare få klarhet i om det enligt denna punkt är möjligt att fordra att tvättställ och handtorkningsanordning ska fungera utan att man måste vidröra dem med händerna.

17. Unabhängiger Verwaltungssenat Wien anser att det krävs en tolkning av punkt 4 i kapitel I i bilaga II till förordningen för att avgöra målet och har därför beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

18. EU-domstolen kommer att pröva de båda frågorna tillsammans. Den hänskjutande domstolen har ställt de båda frågorna för att få klarhet i huruvida punkt 4 i kapitel I i bilaga II till förordningen ska tolkas så, att denna bestämmelse innebär att ett tvättställ, i den mening som avses i denna bestämmelse, ska vara avsett uteslutande för att tvätta händerna i och att vattenkranen och materialet för handtorkning ska kunna användas utan att behöva vidröras med händerna.

19. I punkt 4 i kapitel I i bilaga II till förordningen föreskrivs en allmän hygienregel som de livsmedelsföretagare som avses i artikel 4.2 i förordningen enligt samma bestämmelse är skyldiga att följa.

20. Enligt punkt 4, jämförd med artikel 4.2 i förordningen, är dessa företagare således skyldiga att iaktta vissa exakta krav avseende installation och utrustning av tvättställ i sina inrättningar.

21. För det första är det, med hänsyn till lydelsen i punkt 4 i kapitel I i bilaga II till förordningen, inte möjligt att dra slutsatsen att ett tvättställ, i den mening som avses i denna bestämmelse, enligt denna bestämmelse ska vara avsett uteslutande för att tvätta händerna i och att vattenkranen och handtorkningsanordningen ska kunna användas utan att det är nödvändigt att vidröra dem med händerna.

22. Det föreskrivs i sista meningen i punkt 4 att [u]trustning för sköljning av livsmedel skall när så är nödvändigt vara skil[d] från anordningar för handtvätt. I likhet med vad den tjeckiska regeringen och Europeiska kommissionen har anfört, har denna mening emellertid en förnuftig innebörd endast om de tvättställ som avses i denna bestämmelse a priori inte är avsedda uteslutande för att tvätta händerna i, utan även kan användas för sköljning av livsmedel.

23. Såsom framgår av definitionen i artikel 2.3 i förordningen betyder för övrigt orden när så är nödvändigt att något visat sig vara nödvändigt för att uppnå denna förordnings syften. Såsom bland annat Irland har anfört, kan dessa ord därmed inte förstås så, att det alltid är nödvändigt att ha en tvättanordning som är avsedd uteslutande för att tvätta händerna i när det finns en anordning för sköljning av livsmedel.

24. Den hänskjutande domstolen har i sin första fråga hänvisat till den tyska språkversionen av punkt 4. I denna används ordet Handwaschbecken som, till skillnad från ordvalet i andra språkversioner av denna bestämmelse, uttryckligen hänför sig till handtvättning. Detta ord kan med beaktande av den ovannämnda punktens sammanhang beaktat i dess helhet, inte tolkas så, att det avser en anordning som med nödvändighet ska vara avsedd uteslutande för att tvätta händerna i.

25. I likhet med vad den tjeckiska regeringen och kommissionen har anfört fordras enligt lydelsen i punkt 4 i kapitel I i bilaga II till förordningen vidare inte att vattenkranen och materialet för handtorkning ska kunna användas utan att behöva vidröras med händerna. Särskilt ordet hygienisk, som används i denna bestämmelse, är inte sådant att det medför ett allmänt krav av detta slag utan hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall.

26. Vad för det andra avser det mer allmänna sammanhang som punkt 4 ingår i och som ska beaktas vid tolkningen (se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 22 december 2010 i mål C-116/10, Feltgen och Bacino Charter Company, REU 2010, s. I-14187, punkt 12 och där angiven rättspraxis), ska artikel 5 i förordningen beaktas, i likhet med vad den tjeckiska regeringen och kommissionen har anfört.

27. Enligt artikel 5.1 i förordningen ska livsmedelsföretagare inrätta, genomföra och upprätthålla ett eller flera permanenta förfaranden, grundade på HACCP-principerna. En av dessa principer är den som avses i artikel 5.2 a i förordningen, nämligen att identifiera de faror som måste förebyggas, elimineras eller reduceras till en acceptabel nivå.

28. Såsom framgår av bland annat artikel 1.1 a och d i förordningen, uttrycker den skyldighet som föreskrivs i artikel 5.1 i förordningen unionslagstiftarens syfte att tillskriva livsmedelsföretagarna det primära ansvaret för livsmedelssäkerheten.

29. Krav utöver de krav som uttryckligen framgår av punkt 4 i kapitel I i bilaga II till förordningen kan i förekommande fall visserligen göras gällande för att uppnå unionslagstiftarens huvudsakliga syfte när förordningen antogs, nämligen att, såsom framgår av skäl sju i förordningen, säkerställa en hög nivå på konsumentskyddet med avseende på livsmedelssäkerhet.

30. Med hänsyn till unionslagstiftarens syfte med att införa artikel 5 i förordningen, som domstolen erinrat om ovan i punkt 28, ska liknande ytterligare krav i förekommande fall emellertid anses följa av att denna bestämmelse tillämpas i ett individuellt fall, med beaktande av de särskilda omständigheterna i detta fall, snarare än att punkt 4 i kapitel I i bilaga II till förordningen tillämpas på ett allmänt sätt och utan hänsyn till dessa omständigheter.

31. De frågor som ställts ska följaktligen besvaras på följande sätt. Punkt 4 i kapitel I i bilaga II till förordningen ska tolkas så, att denna bestämmelse inte innebär att ett tvättställ, i den mening som avses i denna bestämmelse, ska vara avsett uteslutande för att tvätta händerna i eller att vattenkranen och materialet för handtorkning ska kunna användas utan att behöva vidröras med händerna.

32. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande:

1 Rättegångsspråk: tyska.