Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 31 januari 2013

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57), i ändrad lydelse. Direktiv 92/12 har nu upphävts och ersatts av rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9, s. 12).

3 Kommissionen har, i sin rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av artiklarna 7–10 i direktiv 92/12/EEG (KOM(2004) 227 slutlig), uttalat att den nuvarande formuleringen av artiklarna 7–10 [är] resultatet av långa och komplicerade diskussioner i rådet. Det måste erkännas att den resulterande lagtexten inte är särskilt enhetlig. För en och samma situation, dvs. innehav för kommersiella ändamål i en annan medlemsstat, tillämpas tre olika bestämmelser med samma syfte, nämligen att punktskatt skall betalas i denna medlemsstat. Dessutom är deras respektive tillämpningsområde inte alltid tydligt fastställt. Följden är att vissa slag av flyttningar kan täckas av flera olika bestämmelser, som kräver att olika formaliteter fullgörs.

4 Övriga delar av artikel 7 (punkterna 7–9) rör varor som frisläppts för konsumtion i en medlemsstat och transporteras till en annan destination i samma medlemsstat via en annan medlemsstats territorium. Förevarande mål rör inte den situationen.

5 [Fotnot rörande originalspråkets version av detta förslag till avgörande:] Uttrycket correctness criteria, som är en smula ovanligt på engelska, förefaller vara en översättning av franskans critères de régularité. Det definieras inte i direktivet.

6 I den ursprungliga lydelsen av artikel 22.2 b angavs att [s]ådana varuflyttningar som avses i punkt a skall ske tillsammans med det dokument som anges i artikel 18.1 (se punkt 10 ovan). Artikel 22.2 c förefaller inte ha ändrats för att beakta den ändrade lydelsen av artikel 22.2 b.

7 I huvudsak innebär det att de är föremål för vissa kontroller och deklarationer samt måste avsändas tillsammans med ett förenklat ledsagardokument.

8 Den i fotnot 7 ovan nämnda handlingen.

9 Detta är den lydelse som återgivits av den hänskjutande domstolen. Den förefaller ha införts år 2008. Sökanden i målet vid den nationella domstolen har återgivit en något annorlunda lydelse, som förefaller härröra från år 2006: Den avsändande näringsidkaren måste innan varorna avsänds informera den behöriga skattemyndigheten om sin avsikt att begära återbetalning av punktskatten för de varor som ska avsändas för konsumtion i en annan medlemsstat, och ge in bevis för att sådan skatt har betalats för dessa varor.

10 Återigen har sökanden i målet vid den nationella domstolen återgivit en något annorlunda lydelse: … den överlåtande näringsidkaren måste ge in en ansökan om återbetalning till den lokala skattemyndigheten (blankett för detta ändamål återfinns i bilaga 11). Ansökan måste åtföljas av de handlingar som anges i skattelagen.

11 I begäran om förhandsavgörande anges artikel 22.1 a, som inte finns. Det framgår klart av sammanhanget att det är artikel 22.2 a som avses.

12 Se även dom av den 23 november 2006 i mål C-5/05, Joustra (REG 2006, s. I-11075), i synnerhet punkt 52.

13 Det vill säga i samtliga fall då punktskatt senare betalas i den medlemsstat som varorna är avsedda för och där de slutligen frisläpps för konsumtion – vilket därför utesluter fall där varor förvärvats av enskilda för eget bruk och transporteras av dem själva, där punktskatt endast betalas i den medlemsstat där varorna förvärvas.

14 Se punkt 18 ovan: Scandic har gjort gällande att det klart framgår av blanketten för ansökningar om återbetalning att ansökningar inte kan ges in förrän de punktskattepliktiga varorna har frisläppts för konsumtion i destinationsmedlemsstaten.

15 Se, senast, dom av den 18 oktober 2012 i mål C-603/10, Pelati, punkt 23 och där angiven rättspraxis.