Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 6 november 2014

1 Originalspråk: tyska.

2 Beslut Planet/kommissionen (T–489/12, EU:T:2013:496).

3 Det överklagade beslutet, punkterna 7–22.

4 Det överklagade beslutet, punkterna 39 och 40.

5 Det överklagade beslutet, punkterna 23–27; ordagrant yrkade sökandebolaget följande: att tribunalen ska slå fast att Europeiska kommissionen har åsidosatt sina skyldigheter enligt ONTOGOV-, FIT- och RACWeb-kontrakten, genom att underkänna personalkostnader för bolagets högsta chefer, och att de personalkostnader för bolagets högsta chefer som bolaget anmält till kommissionen för nämnda kontrakt på totalt 547653,42 euro utgör stödberättigande kostnader som bolaget därför inte behöver återbetala till kommissionen.

6 Det överklagade beslutet, punkterna 44–50.

7 Överklagandet, punkterna 14–16.

8 Se punkt 1 i ansökan.

9 Se beslut Verein Deutsche Sprache/rådet (C–93/11 P, EU:C:2011:429, punkt 18).

10 Detta gäller också för den aktuella fastställelsetalan som avser genomförandet av de omtvistade kontrakten och följaktligen omfattas av skiljedomsklausulen som nämns i punkt 5.

11 Se till exempel dom ELE.SI.A/kommissionen (T–312/10, EU:T:2012:512, punkt 58) och dom EMA/kommissionen (T–116/11, EU:T:2013:634, punkt 64).

12 Beslut Italien/kommissionen (C–224/03, EU:C:2003:658, punkt 21), vilket avsåg en talan väckt av Republiken Italien om fastställelse av att kommissionen inte var behörig för vissa åtgärder; se dessutom, beträffande fastställelsetalan avseende rättsregler om offentlig anställning, dom Jaenicke Cendoya/kommissionen (108/88, EU:C:1989:325, punkterna 8 och 9).

13 Beslut Italien/kommissionen (C–224/03, EU:C:2003:658, punkt 21).

14 Se Dasser, F., Feststellungsinteresse in internationalen Verhältnissen, Jusletter av den 29 september 2003, punkterna 16–18; på internet finns denna artikel på http://www.homburger.ch/fileadmin/publications/FESTSTLL.pdf.

15 Se, beträffande de schweiziska domstolarnas avvikande uppfattning som utgår från fallets lag (lex causae), dock utan hänvisningar till unionsrätten, Dassers kritiska anmärkning (ovan fotnot 14).

16 Schack, H., Internationales Zivilverfahrensrecht, femte upplagan, Verlag C. H. Beck, München 2014, punkt 591 med vidare hänvisningar.

17 Se, beträffande icke förhandlingsbara tidsfrister för väckande av talan, till exempel beslut Micşa (C–573/10, EU:C:2011:479, punkt 47).

18 Se, beträffande tribunalens princip om prövning av sakförhållandena på eget initiativ också för nationell rätt, dom KHIM/National Lottery Commission (C‑530/12 P, EU:C:2014:186, punkt 44).

19 Denna aspekt skulle på grund av sin karaktär inte kunna inordnas bland de invändningar om bristande behörighet och rättegångsfel som enligt artikel 58 i stadgan oinskränkt kan göras gällande i överklaganden, eftersom frågan om behörig domstol behandlas uttömmande i artikel 272 FEUF jämförd med skiljedomsklausulen, och frågan om villkoren för att ta upp en fastställelsetalan till sakprövning inte berör gången i förfarandet som sådant.

20 Dom Edwin/KHIM (C-263/09 P, EU:C:2011:452, punkterna 48–53).

21 Denna fråga behandlades inte närmare i domen Commune de Millau och SEMEA/kommissionen(C‑531/12 P, EU:C:2014:2008); se mitt förslag till avgörande i detta mål (C–531/12 P, EU:C:2014:1946).

22 Se, beträffande fast rättspraxis, särskilt dom Cañas/kommissionen (C-269/12 P, EU:C:2013:415, punkt 15), dom Abdulrahim/rådet och kommissionen (C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 61) och dom Wunenburger/kommissionen (C‑362/05 P, EU:C:2007:322, punkt 42).

23 Se generaladvokaten Bots förslag till avgörande Abdulrahim/rådet och kommissionen (C‑239/12 P, EU:C:2013:30, punkterna 51 och 55).

24 Klagandens argument påminner i viss mån om begreppet intérêt de sécurité juridique som har utvecklats i fransk doktrin, men inte har fått något klart gensvar i rättspraxis (se, beträffande rättspraxis, Grayot-Dirx, S., Une action en justice peut-elle naître indépendamment d’un litige?, Recueil Dalloz 2011, s. 2311), och än mindre i den nyligen kodifierade Code de procédure civile. Se, beträffande begreppet, Guinchard, S., Chainais, C. och Ferand, F., Procédure civile, 31:a upplagan, Dalloz, Paris 2012, punkt 134. Några ytterligare argument behövs inte, eftersom det enligt vad som anförts ovan inte är nationell rätt utan unionsrätt som gäller för intresset av fastställelse.

25 Se mitt förslag till avgörande i målet Commune de Millau och SEMEA/kommissionen (C‑531/12 P, EU:C:2014:1946).