Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 4 juni 2015

1 Originalspråk: franska.

2 C‑14/08, EU:C:2009:395.

3 EGT L 160, s. 37.

4 Punkterna 47 och 50 i nämnda dom.

5 Punkt 58 i domen.

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (EUT L 324, s. 79).

7 Nedan kallat Tecom.

8 Nedan kallat MAN Diesel.

9 Nedan kallad Haagkonventionen.

10 EGT C 261, 1997, s. 2 (nedan kallad 1997 års konvention).

11 Nedan kallade sändande organ.

12 Nedan kallade mottagande organ.

13 C‑14/08, EU:C:2009:395.

14 C‑14/08, EU:C:2009:395.

15 Se artikel 67.4 FEUF, i vilken det anges att unionen ska underlätta tillgången till rättsväsendet, särskilt genom principen om ömsesidigt erkännande av rättsliga och utomrättsliga avgöranden på det civila området, artikel 81, i vilken det föreskrivs att unionen ska utveckla ett rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor som har gränsöverskridande följder, vilket bygger på principen om ömsesidigt erkännande av domstolsavgöranden och utomrättsliga avgöranden och att Europaparlamentet och rådet, särskilt när det är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera väl, ska besluta om åtgärder för att säkerställa ömsesidigt erkännande mellan medlemsstaterna av domstolsavgöranden och utomrättsliga avgöranden samt verkställigheten av dessa och gränsöverskridande delgivning av rättegångshandlingar och utomrättsliga handlingar, samt artikel 11.6 i protokoll nr 5 om Europeiska investeringsbankens stadga, i vilken det anges att ordföranden eller vid förhinder för honom en av de vice ordförandena ska företräda banken i rättsliga och andra frågor.

16 Se Rapport de la commission spéciale présenté par M. Vasco Taborda Ferreira, Conférence de La Haye de droit international privé – Actes et documents de la Dixième session – Tome III – Notification, Haag, 1965, s. 74, i vilken det på s. 108 anges att artikel 17 syftar till att tillhandahålla enskilda de sätt att översända utomrättsliga handlingar som föreskrivs och framför allt översändande genom en centralmyndighet, men att konventionen endast får tillämpas på internationellt översändande av handlingar från myndigheter eller statstjänstemän i en fördragsslutande stat när dessa handlar som företrädare för det allmänna. Det läggs dessutom till att i utkastet till förslag sägs inget om hur handlingar från privatpersoner ska översändas. Man har beslutat att konventionen bara bör tillämpas på handlingar som ursprungligen kommer från ett offentligt organ som kan genomföra en sortering eller en kontroll. Se även Rapport explicatif de M. V. Taborda Ferreira, op. cit., s. 363, i vilken det anges att i det fall notarien av sin stat inte betraktas som statstjänsteman anser jag att dessa handlingar inte ska omfattas av konventionens verkningar (s. 380).

17 Practical Handbook on the Operation of the Hague Service Convention, Ständiga byrån för Haagkonferensen för internationell privaträtt, 3:e utgåvan., Wilson & Lafleur, Montreal, 2006.

18 Punkt 67, s. 87.

19 Ibidem. I det förslag till ändring av vägledningen som den ständiga byrån för Haagkonferensen för internationell privaträtt utarbetade i maj 2014 läggs följande typer av handlingar till i denna förteckning: handlingar som upprättats av en notarie, kallelser till medling, fordringsägares meddelanden till gäldenärer, testamentshandlingar, meddelanden till ett dödsbos arvingar, beslut om utbetalning av underhållsbidrag till barn och administrativa myndigheters beslut om beviljande av hemskillnad och äktenskapsskillnad, stämningar från stämningsmän och handlingar avseende förrättningsmäns verkställighet av tvångsåtgärder. När förevarande förslag till avgörande sammanställdes fanns förslaget till ändring av vägledningen att tillgå på följande webbadress: http://www.hcch.net/upload/wop/2014/2014sc_pd02fr.pdf.

20 Punkt 67, s. 87 och 88.

21 Punkt 70, s. 88 och 89.

22 Punkt 68, s. 88.

23 Ibidem.

24 Punkt 70, s. 88.

25 EGT C 261, s. 26.

26 Se artikel 1.1 fjärde stycket i rapporten.

27 EGT L 298, s. 1, och rättelser EGT L 31, 2002, s. 88, och EUT L 60, 2003, s. 3.

28 EUT L 173, s. 17.

29 Till denna kategori hör Irland (Alla handlingar som rör frågor som omfattas av förordningen, Republiken Italien (Extrajudiciella handlingar i allmänhet), Storhertigdömet Luxemburg, som uttryckligen hänvisar till sin nationella lagstiftning (Samtliga handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur som anges i luxemburgsk lagstiftning), Konungariket Nederländerna (Handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur) och Konungariket Sverige (Handlingar som kan komma att delges vid en tillämpning av förordningen är ansökan om stämning och ansökan om betalningsföreläggande, samt andra handlingar som skall eller bör delges i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur).

30 Detta är fallet i Konungariket Belgien (Handlingar från domstolar, åklagarmyndigheter, exekutionsmyndigheter och notarier), Konungariket Spanien (Andra handlingar än rättsliga handlingar som skall delges är de handlingar som utfärdas av myndigheter som har befogenhet att företa delgivningar i enlighet med spansk rätt) och Republiken Frankrike (Andra handlingar från myndigheter och statstjänstemän).

31 Det rör sig om Förbundsrepubliken Tyskland (Extrajudiciella handlingar är sådana handlingar som ska delges för bevakande, genomförande eller frångående av anspråk av civil eller kommersiell natur i samband med förlikningsförfaranden. Det gäller bland annat [handlingar som upprättats av notarier och förlikningar utom domstol]), Republiken Österrike (kan följande handlingar [...] delges, handlingar som inte ingår i ett rättsligt förfarande men genom vilka man kan tillvarata eller utöva civilrättsliga eller kommersiella rättigheter eller skydda sig mot sådana), och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Rättsliga handlingar som skall delges i samband med ärenden av civil eller kommersiell natur utanför domstol).

32 Bland dessa medlemsstater återfinns Republiken Grekland, vars förteckning för övrigt enbart förefaller omfatta rättegångshandlingar, Republiken Portugal och Republiken Finland.

33 C‑14/08, EU:C:2009:134.

34 C‑14/08, EU:C:2009:395.

35 Punkterna 47 och 50.

36 Punkt 48.

37 Punkt 49.

38 Punkt 59.

39 C‑14/08, EU:C:2009:134.

40 Punkt 93.

41 Dom Roda Golf & Beach Resort ( C‑14/08, EU:C:2009:395, punkt 56).

42 C‑14/08, EU:C:2009:395.

43 Ibidem.

44 Vad gäller denna skillnad, som rör ensidiga rättegångshandlingar, se Flour, J., Aubert, J.-L., et Savaux, E., Les obligations –1. L’acte juridique, 14è éd., Dalloz, Paris, 2010, s. 465, nr 494.

45 Dom C‑14/08, EU:C:2009:395.

46 Min kursivering.

47 Se min analys i punkt 56 i förevarande förslag till avgörande.

48 Se dom Alder ( C‑325/11, EU:C:2012:824, punkt 25).

49 Ibidem (punkt 31).