Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 3 september 2015

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 204, s. 23.

3 Artikel 1 andra stycket b i direktiv 2006/54.

4 Artikel 1 tredje stycket i direktiv 2006/54.

5 _ BOE av den 23 mars 2007.

6 _ BOE av den 11 oktober 2011.

7 _ I enlighet med artikel 108.2 i lag nr 36.

8 _ Se skäl 2 i direktiv 2006/54. Jämställdhet mellan kvinnor och män stadgas även i artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 1).

9 _ Se skäl 2 i direktiv 2006/54.

10 _ Genom direktiv 2006/54 skapades nämligen en enhetlig text av de huvudsakliga bestämmelser som fanns på området (och som fram till dess fanns i rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (nedan kallat direktiv 76/207) (EGT L 39, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191), rådets direktiv 86/378/EEG av den 24 juli 1986 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet (EGT L 225, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 83), rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män (EGT L 45, s. 19, svensk specialutgåva, område 13, volym 4, s. 78) och rådets direktiv 97/80/EG av den 15 december 1997 om bevisbörda vid mål om könsdiskriminering (EGT L 14, s. 6)).

11 _ Skäl 28 i direktiv 2006/54.

12 _ Skäl 29 i direktiv 2006/54. Min kursivering.

13 _ EGT L 269, s. 15.

14 _ Indemnización o reparación i den spanska språkversionen av direktiv 2006/54, Schadenersatz oder Entschädigung i den tyska språkversionen av direktiv 2006/54, Compensation or reparation i den engelska språkversionen av direktiv 2006/54, Risarcimento o riparazione i den italienska språkversionen av direktiv 2006/54,”Indemnização ou reparação” i den portugisiska språkversionen av direktiv 2006/54.

15 _ Se dom von Colson och Kamann ( 14/83, EU:C:1984:153, punkt 15), dom Harz ( 79/83, EU:C:1984:155, punkt 15) och dom Marshall ( C‑271/91, EU:C:1993:335, punkterna 17 och 18).

16 _ Se, i tillämpliga delar, dom von Colson och Kamann ( 14/83, EU:C:1984:153, punkt 18), och dom Paquay ( C‑460/06, EU:C:2007:601, punkt 44).

17 _ Skäl 35 i direktiv 2006/54.

18 _ Sanciones i den spanska språkversionen av direktiv 2006/54, Sanktionen i den tyska språkversionen av direktiv 2006/54, Penalties i den engelska språkversionen av direktiv 2006/54, Sanzioni i den italienska språkversionen av direktiv 2006/54, Sanções i den portugisiska språkversionen av direktiv 2006/54,.

19 _ Visserligen leder artikel 25 i direktiv 2006/54 till antagandet att nämnda sanktioner kan ta sig uttryck i skadestånd som utbetalas till den skadelidande. Detta beror emellertid på en semantisk förvirring som har sitt ursprung i domstolens praxis. Se nedan punkt 35.

20 _ Se, exempelvis, skäl 33 i direktiv 2006/54. Det ska även påpekas att såväl artikel 18 som artikel 25, som jag kommer att undersöka lite senare, i direktiv 2006/54 motsvarar bestämmelser som infördes genom direktiv 2002/73.

21 _ Enligt vilken [m]edlemsstaterna ska i sina respektive länders rättsordning vidta nödvändiga åtgärder för att göra det möjligt för alla som anser sig förfördelade på grund av att likabehandlingsprincipen inte tillämpats … att göra sina rättigheter gällande vid domstol efter att eventuellt ha hänvänt sig till andra behöriga myndigheter. Artikel 6 i direktiv 76/207 ändrades genom artikel 1.5 i direktiv 2002/73 för att ge den en lydelse liknande den som kom att fastställas för artikel 18 i direktiv 2006/54 (se mer specifikt artikel 6.3 i den konsoliderade versionen av direktiv 76/207). Direktiv 2002/73 ligger även till grund för införandet i unionsrätten på området bekämpning av könsdiskriminering beträffande arbetsvillkor av en särskild bestämmelse avseende sanktioner (se artikel 8d i den konsoliderade versionen av direktiv 76/207, som vid omarbetningen blev artikel 25 i direktiv 2006/54).

22 _ Enligt vilken [artikel 6 i direktiv 76/207] innebär att medlemsstaterna är skyldiga att vidta åtgärder som är tillräckligt effektiva för att uppnå direktivets mål och att säkerställa att berörda personer rent faktiskt kan åberopa dessa åtgärder vid nationella domstolar. Sådana åtgärder kan t.ex. innefatta bestämmelser som ställer krav att arbetsgivaren ska anställa den sökande som har diskriminerats eller som garanterar en rimlig ekonomisk gottgörelse som, efter omständigheterna, kan förstärkas genom ett bötessystem. Det är emellertid nödvändigt att slå fast att direktivet inte föreskriver någon bestämd påföljd utan ger medlemsstaterna frihet att välja mellan de olika lösningar som är lämpliga för att förverkliga dess syfte (dom von Colson och Kamann 14/83, EU:C:1984:153, punkt 18, och dom Harz, 79/83, EU:C:1984:155, punkt 18).

23 _ Domstolen fann till och med att vissa åtgärder kunde förstärkas genom ett bötessystem (se dom von Colson och Kamann, 14/83, EU:C:1984:153, punkt 18). Enligt min uppfattning omfattas ett sådant system, enligt direktiv 2006/54, snarare av de krav som fastställts i artikel 25 i detta (se nedan punkt 53).

24 _ Dom von Colson och Kamann ( 14/83, EU:C:1984:153, punkt 23), och dom Harz ( 79/83, EU:C:1984:155, punkt 23). Beträffande avskräckande karaktär, se även dom Marshall ( C‑271/91, EU:C:1993:335, punkt 24). Beträffande rimlig gottgörelse, se även dom von Colson och Kamann ( 14/83, EU:C:1984:153, punkt 28), dom Harz ( 79/83, EU:C:1984:155, punkt 28), dom Marshall ( C‑271/91, EU:C:1993:335, punkt 26) och dom Paquay ( C‑460/06, EU:C:2007:601, punkterna 46 och 49).

25 _ Vissa kommentatorer ser i detta en beklaglig förväxling mellan olika rättsbegrepp. Se VAN Gerven, W., Of rights, remedies and procedures, Common Market Law Review 2000, s. 530 och fotnot 11.

26 _ Dom Marshall ( C‑271/91, EU:C:1993:335, punkt 25) och dom Paquay ( C‑460/06, EU:C:2007:601, punkt 45).

27 _ Se dom von Colson och Kamann ( 14/83, EU:C:1984:153, punkt 24) och dom Harz ( 79/83, EU:C:1984:155, punkt 24).

28 _ Dom Marshall ( C‑271/91, EU:C:1993:335, punkterna 30 och 32). Lagstiftaren har vederbörligen beaktat denna rättspraxis, se skäl 33 och artikel 18 andra meningen i direktiv 2006/54.

29 _ Dom Marshall ( C‑271/91, EU:C:1993:335, punkt 25). Min kursivering.

30 _ Dom Marshall ( C‑271/91, EU:C:1993:335, punkt 26).

31 _ Artikel 10 i lag nr 3.

32 _ Punkt 2.2.2 i begäran om förhandsavgörande.

33 _ Artikel 183 i lag nr 36.

34 _ Det framgår således av en snabb jämförande analys att de medlemsstater i vilka ett straffskadestånd föreskrivs i rättsordningen utgör en tydlig minoritet inom unionen.

35 _ För en syntes av frågan beträffande den franska rättsordningen, se Méadel, J., Faut-il introduire la faute lucrative en droit français ?, Les Petites Affiches, 17 april 2007, nr 77, p. 6.

36 _ En princip som domstolen aldrig har haft för avsikt att ifrågasätta, då den vid upprepade tillfällen har funnit att [unions]rätten [hindrar] inte nationella domstolar från att övervaka att skyddet för de rättigheter som [unions]rätten ger inte leder till en obehörig vinst för rättighetsinnehavarna (dom Manfredi C-295/04–C-298/04, EU:C:2006:461, punkt 94 och där angiven rättspraxis).

37 _ Således kan skadestånd utdömas antingen till förmån för den skadelidande eller för staten eller för bådadera. I den utformning som den hänskjutande domstolen tycks ha avsett, skulle skadeståndet emellertid tillkomma den skadelidande.

38 _ Detta tvivel beror också på att kommissionen, mig veterligen, inte har väckt någon talan om fördragsbrott mot de medlemsstater – vilka utgör en majoritet – vars rättsordning inte föreskriver något utdömande av sådant skadestånd. Det är i detta hänseende intressant att konstatera att kommissionen, i sin rapport om tillämpningen av direktiv 2002/73 – det direktiv genom vilket en motsvarighet till artiklarna 18 och 25 i direktiv 2006/54 infördes i direktiv 76/207 – konstaterade att merparten av medlemsstaterna hade uppfyllt sin skyldighet att införa effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner, trots att en stor majoritet av medlemsstaterna inte har någon mekanism straffskadestånd (se Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet, KOM/2009/409 slutlig, s. 7).

39 _ I den hypotetiska situation, exempelvis, då skadan inte har orsakats av en viss person utan en grupp som eventuellt försvaras av en förening, kan man förställa sig att det inte kommer att utdömas någon gottgörelse i den mening som avses i artikel 18 i direktiv 2006/54. Däremot kommer det att utdömas en sanktion i den mening som avses i artikel 25 i detta direktiv.

40 _ Det står en mängd sanktioner till medlemsstaternas förfogande, oavsett om det rör sig om ekonomiska sanktioner (såsom böter eller straffskadestånd), mer psykologiska sanktioner som omfattas av name and shame-metoden (såsom förpliktande att framföra ursäkter till den skadelidande, eventuell tillsammans med åtgärder för offentliggörande, såsom offentliggörande av domen i en tidning) eller indragning av beviljande av statliga bidrag för varje person som gjort sig skyldiga till diskriminering.

41 _ Även i denna situation kan domstolens praxis grundad på artikel 6 i direktiv 76/207 med fördel åberopas. I punkt 27 i de grundande dom von Colson och Kamann ( EU:C:1984:153) samt dom Harz ( EU:C:1984:155) fann domstolen att direktivet inte innehöll någon ovillkorlig och tillräckligt preciserad förpliktelse i fråga om påföljder för diskriminering som enskilda kan åberopa, när inga genomförandebestämmelser har antagits inom den föreskrivna tidsfristen, för att erhålla skadestånd som fastställs med stöd av direktivet i de fall då en sådan rättsföljd inte föreskrivs eller är tillåten enligt den nationella lagstiftningen.