Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 10 mars 2016

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 134, 2004, s. 114. Direktivet i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 1251/2011 av den 30 november 2011 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG, 2004/18/EG och 2009/81/EG vad gäller de tröskelvärden som ska tillämpas vid upphandlingsförfaranden (EUT L 319. s. 43) (nedan kallat direktiv 2004/18).

3 EGT L 209, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139.

4 Se dom Ambisig ( C-601/13, EU:C:2015:204, punkt 29).

5 Domstolen har regelbundet påpekat att uppräkningen av dessa kriterier inte är uttömmande: se, nyligen, dom eVigilo ( C‑538/13, EU:C:2015:166, punkt 61) och dom Ambisig ( C‑601/13, EU:C:2015:204, punkt 30).

6 Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Irland ( C‑226/09, EU:C:2010:697, punkt 43). Jag erinrar, för säkerhets skull, om att enligt fast praxis innebär principen om likabehandling av anbudsgivare, som syftar till att främja utvecklingen av en sund och effektiv konkurrens mellan de företag som deltar i en offentlig upphandling, att alla anbudsgivare ska ges samma möjligheter när de utformar sina anbud och således att samma anbudsvillkor ska gälla för alla anbudsgivare (se, för ett liknande resonemang, särskilt dom Cartiera dell’Adda ( C‑42/13, EU:C:2014:2345, punkt 44) och dom eVigilo ( C‑538/13, EU:C:2015:166, punkt 33)). Domstolen har dessutom konstaterat att syftet med kravet på öppenhet dessutom är att garantera att det inte förekommer någon risk för favorisering eller godtycke från den upphandlande myndighetens sida (se, för ett liknande resonemang, dom Cartiera dell’Adda ( C‑42/13, EU:C:2014:2345, punkt 44) och dom eVigilo ( C‑538/13, EU:C:2015:166, punkt 34)).

7 Vad som ska förstås med en rimligt informerad och normalt omsorgsfull anbudsgivare följer av domstolens praxis: se dom SIAC Construction ( C‑19/00, EU:C:2001:553, punkt 42) och dom eVigilo ( C‑538/13, EU:C:2015:166, punkt 54).

8 Se dom ATI EAC e Viaggi di Maio m.fl. ( C‑331/04, EU:C:2005:718, punkt 32), dom Lianakis m.fl. ( C‑532/06, EU:C:2008:40, punkt 43) och dom Evropaïki Dynamiki/EMSA ( C‑252/10 P, EU:C:2011:512, punkterna 32 och 33).

9 Det rörde sig i detta fall om tolkningen av artikel 97 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1) och artikel 138 i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för förordning nr 1605/2002 (EGT L 357, s. 1).

10 Se även, vad gäller samma rättsliga sammanhang, dom bpost/kommissionen ( T‑514/09, EU:T:2011:689, punkt 86).

11 Se dom ATI EAC e Viaggi di Maio m.fl. ( C‑331/04, EU:C:2005:718, punkt 32), dom Lianakis m.fl. ( C‑532/06, EU:C:2008:40, punkt 43) och dom Evropaïki Dynamiki/EMSA ( C‑252/10 P, EU:C:2011:512, punkt 33).

12 I domen Ambisig ( C‑601/13, EU:C:2015:204, punkt 29), erinrade domstolen om att tilldelningen av ett kontrakt till den anbudsgivare som har avgett det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, som sporrar den upphandlande myndigheten att fastställa det bästa förhållandet mellan kvalitet och pris, är ägnat att förstärka kvalitetens betydelse vad gäller tilldelningskriterierna vid offentlig upphandling.

13 Se, för ett liknande resonemang i ett annat sammanhang, dom eVigilo ( C‑538/13, EU:C:2015:166, punkt 42).

14 Se, särskilt, dom Lianakis m.fl. ( C‑532/06, EU:C:2008:40, punkt 44).

15 Dom kommissionen/Irland ( C‑226/09, EU:C:2010:697, punkterna 57–63).