Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 21 juli 2016

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG) (EUT L 133, 2008, s. 66) (nedan kallat direktivet). Direktivet har ändrats genom kommissionens direktiv 2011/90/EU av den 14 november 2011 (EUT L 296, 2011, s. 35) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU av den 4 februari 2014 (EUT L 60, 2014, s. 34), se vidare punkt 11 nedan. Nämnda ändringar medförde inte någon ändring av ordalydelsen i de relevanta bestämmelserna.

3 Skäl 7.

4 Skäl 8.

5 Skäl 9.

6 Skälen 18 och 19.

7 Skälen 13, 16, 17 och 24.

8 Skäl 26.

9 Se artikel 2.2 a och b.

10 Artiklarna 1–3 omfattar syfte, tillämpningsområde och definitioner (kapitel I). Artiklarna 4–7 handlar om information och kreditprövning innan kreditavtal ingås (kapitel II). Artikel 5 rörande förhandsinformation (se punkterna 7 och 8 nedan) räknas inte upp i artikel 2.6. Genom artikel 9 säkerställs, i fråga om gränsöverskridande krediter, att kreditgivare från andra medlemsstater än den där konsumentens kreditvärdighet bedöms, bereds åtkomst till databaser som används i den staten (kapitel III). Artiklarna 10, 11, 13, 16 och 18 innehåller bestämmelser om information och rättigheter i fråga om kreditavtal (kapitel IV). Artikel 19 reglerar beräkningen av den effektiva räntan (kapitel V) och artiklarna 20–21 avser kreditgivare och kreditförmedlare (kapitel VI). Till sist innehåller artiklarna 22–28 respektive 29–32 genomförandebestämmelser (kapitel VII) respektive övergångs- och slutbestämmelser (kapitel VIII).

11 Denna information ska tillhandahållas på papper eller något annat varaktigt medium. Kreditgivaren anses ha uppfyllt skyldigheterna att tillhandahålla obligatorisk förhandsinformation enligt artikel 5.1 när informationen har tillhandahållits genom blanketten Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation i bilaga II till direktiv 2008/48. Se vidare mitt förslag till avgörande i Home Credit Slovakia, C‑42/15, EU:C:2016:431, punkterna 24–29.

12 I artikel 6 anges kraven på förhandsinformation vid vissa kreditavtal i form av kontokredit och vissa särskilda kreditavtal. I artikel 7 anges att skyldigheterna i artiklarna 5 och 6 inte ska gälla varu- eller tjänsteleverantörer som medverkar subsidiärt som kreditförmedlare. Artiklarna saknar relevans i förevarande mål.

13 Artikel 21 a.

14 Artikel 21 b, respektive 21 c.

15 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/22/EG av den 23 april 2009 om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen (EUT L 110, 2009, s. 30).

16 Artikel 1.

17 Rådets direktiv 87/102/EEG av den 22 december 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter (EGT L 42, 1987, s. 48).

18 Artikel 2.

19 Artikel 3. Sådana inrättningar inbegriper bland annat oberoende offentliga organ med ansvar för att skydda konsumentintressen och organisationer vilkas syfte (i enlighet med de kriterier som föreskrivs i nationell rätt) är att skydda sådana intressen.

20 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 60, 2014, s. 34).

21 Skälen 5–8 och 15.

22 Förevarande begäran avser inte ett kreditavtal som gäller bostadsegendom eller fast egendom. Trots detta har svaranden i det nationella förvarandet åberopat direktiv 2014/17 i sina skriftliga yttranden.

23 Enligt 1000.1 § ABGB är den lagstadgade räntesatsen för närvarande 4 procent.

24 Den hänskjutande domstolen har uppgett i beslutet att begära förhandsavgörande att de omtvistade beloppen är 30500 euro, respektive 5500 euro.

25 Se vidare punkt 54 nedan.

26 Se även skälen 16 och 17.

27 Se punkt 6 ovan.

28 Se punkterna 14 och 15 ovan. Exemplet på avbetalningsavtal lämnades in av Inko i det nationella målet. Enligt detta exempelavtal samtycker låntagaren till att Inko, om låntagaren skulle underlåta ett betala en avbetalning, har rätt att kontakta låntagarens arbetsgivare i syfte att erhålla betalning direkt ur dennes lön. Låntagaren uppmuntras även att betala till Inko genom autogiro.

29 Skälen 7 och 8 i direktiv 2008/48.

30 Den obligatoriska förhandsinformation som ska tillhandahållas enligt artikel 5.1 i direktiv 2008/48 omfattar bland annat följande: Tillämplig dröjsmålsränta och villkoren för ändring av denna samt eventuella avgifter när avtalsförpliktelser inte fullgörs (artikel 5.1 l) och en varning avseende konsekvenserna av uteblivna betalningar (artikel 5.1 m).

31 Se, exempelvis, de övergripande syftena i skälen 7–9.

32 Se skälen 18 och 19.

33 Se skäl 26.

34 Se förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om harmonisering av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter, KOM(2002) 443 slutlig (EGT C 331 E, 2002, s. 200) (nedan kallat ursprungsförslaget). I detta förslag beskrivs begreppet kreditförmedlare som en allmän beteckning som kan innefatta olika typer av verksamheter och aktörer (se s. 8).

35 Se dokumentet Study on Credit Intermediaries in the Internal Market som upprättats på uppdrag av generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster av den 15 januari 2009, punkterna 3.20–3.23.

36 Se artikel 21 a, respektive 21 b. I artikel 3 i) i direktiv 2008/48 definieras effektiv ränta som den sammanlagda kreditkostnaden.

37 Se, särskilt, artiklarna 29–34 i kapitel 11 i direktiv 2014/17.

38 Se vidare sidan 9 i ursprungsförslaget där det anges följande: Advokater och notarier omfattas i regel inte, även om konsumenten begär rådgivning av dem om omfattningen av ett kreditavtal eller om de hjälper till med att upprätta eller bestyrka avtalet, förutsatt att deras funktion begränsas till juridisk rådgivning och att de inte hänvisar sina kunder till bestämda kreditgivare.

39 Se skäl 24.

40 Se punkt 21 ovan.

41 Se punkt 15 ovan.

42 I skäl 13 i direktiv 2008/48 anges att direktivet inte ska tillämpas på vissa typer av kreditavtal om obetydliga eller inga kostnader uppkommer för låntagaren. I ursprungsförslaget gjordes undantag för avtal om betalningsanstånd eller andra betalningssätt, exempelvis med betalkort eller bankkort, som gäller kostnadsfria transaktioner och som inte överstiger tre månader. Det fanns ingen motsvarighet till artikel 2.2 j, som intogs i det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om konsumentkreditavtal och om ändring av rådets direktiv 93/13/EG till (KOM(2005) 483 slutligt).

43 Se dom av den 5 juli 2012, Content Services, C‑49/11, EU:C:2012:419, punkt 32.

44 Se, exempelvis, artikel 5.1 l i direktiv 2008/48.

45 Se punkterna 16 och 27 ovan.

46 Detta belopp kan självfallet öka under avtalets gång.

47 Det är viktigt att tänka på att avgifterna kan komma att öka. Situationen beror på hur många påminnelser som skickas ut. I korthet uppgår den första omgången avgifter till cirka 40 procent av långivarens anspråk. I exemplet som angetts i exempelblanketten, där långivarens anspråk och avgifter uppgick till 98,75 euro, utgör de ytterligare avgifterna cirka 65 procent av långivarens totala anspråk. Beloppen har angetts som en illustration. Hur stor andelen av Inkos avgifter är i förhållande till den utestående skulden beror naturligtvis på skuldbeloppet i ett visst fall.

48 Se punkt 44 ovan.

49 Se punkt 17 ovan.

50 Se skälen 24 och 26. Se även dom av den 18 december 2014, CA Consumer Finance, C‑449/13, EU:C:2014:2464, punkt 21.

51 Artikel 2.6 i direktiv 2008/48 infördes medan direktivet förhandlades i rådet. Se sidan 3 i meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet enligt artikel 251.2 andra stycket i EG-fördraget om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om konsumentkreditavtal KOM(2007) 546 slutlig av den 21 september 2007.

52 Se punkt 5 ovan.

53 Se punkt 22 ovan.