Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 14 juni 2016

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 (EGT 2002, L 108 s. 33; nedan kallat ramdirektivet).

3 Benämnd Byrån för elektronisk kommunikation (på polska förkortat UKE, en förkortning som används nedan). När dessa myndigheter åsyftas används vanligtvis begreppet nationell regleringsmyndighet. Nedan används detta begrepp.

4 Detta är huvudregeln i de rättssystem i vilka myndigheternas beslut presumeras vara rättsenliga. Denna presumtion brukar vanligtvis innebära att dessa beslut är omedelbart verkställbara (som framgår nedan är så även fallet med artikel 4 i ramdirektivet). Deras rättsverkan kan emellertid avbrytas av den domstol till vilken de överklagas.

5 I dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 om ändring av direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/19/EG om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter och direktiv 2002/20/EG om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EUT 2009, L 337 s. 37).

6 I den lydelse som gällde vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet.

7 Polkomtel hade ett betydande inflytande på marknaden för tillhandahållande av mobila termineringstjänster i Polen.

8 Mobile termination rates (nedan kallade MTR-taxor).

9 Skälen till att 2008 års MTR-beslut ogiltigförklarades hänger samman med avsaknaden av det lagstadgade samrådsförfarandet.

10 Nedan kallat Petrotel.

11 Dom meddelad av Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen) den 13 november 2012.

12 Artikel 145.1.8 i förvaltningsprocesslagen och Naczelny Sąd Administracyjnys (Högsta förvaltningsdomstolens) dom av den 27 maj 2011.

13 Den hänvisar till artikel 47964 i civilprocesslagen. Se punkt 15 i detta förslag till avgörande.

14 Genomförandebeslutet ogiltigförklarades i de två domarna i de lägre instanserna. Överklagandet av det andra av dessa beslut har ännu inte avgjorts av Sąd Najwyższy (Högsta domstolen).

15 Se punkterna 41 och 42 i detta förslag till avgörande.

16 Se punkt 12 och fotnoterna 10 och 11.

17 Lydelsen av Sąd Najwyższys beslut att begära ett förhandsavgörande visar att dess tvekan är mer omfattande än vad som först kan tyckas vara fallet. Den handlar i själva verket om att få reda på hur långt domstolarnas prövning av de nationella regleringsmyndigheternas handlande kan sträcka sig. Att detta är ett omtvistat problem framgår av att några av parterna i sina yttranden har förespråkat att den nationella domstolen ska meddela en dom där målet avgörs i sak (det vill säga huruvida de ålagda maximitaxorna i förhållande till Polkomels kostnader är korrekta), antingen genom att slutgiltigt ogilla överklagandet eller genom att ge genomförandebeslutet ett visst bestämt innehåll som är bindande för alla.

18 I vissa fall har dess uttalanden enbart haft viss beröring med detta. I dom av den 6 oktober 2010, Base m.fl. (‑ 389/08, EU:C:2010:584), punkt 29, och dom av den 17 september 2015, KPN ( C‑85/14, EU:C:2015:610), punkt 54, tog domstolen upp de villkor som de nationella regleringsmyndigheterna måste uppfylla och att det måste finnas ett effektivt rättsmedel mot deras beslut. I sin dom av den 13 juli 2006, Mobistar ( C‑438/04, EU:C:2006:463) inriktade sig domstolen på överklagandeinstansens tillgång till vissa sekretessbelagda handlingar, för att meddela dom i sakfrågan på grundval av tillräckliga upplysningar.

19 Dom av den 22 januari 2015, T-Mobile Austria ( C‑282/13, EU:C:2015:24), punkt 33.

20 Dom av den 21 februari 2008, Tele2 Telecommunication ( C‑426/05, EU:C:2008:103), punkterna 30 och 31, och av den 22 januari 2015, T-Mobile Austria ( C‑282/13, EU:C:2015:24), punkterna 33 och 34. De handlar om uttrycket som berörs, i den mening som avses i artikel 4 i ramdirektivet.

21 Beträffande denna omständighet, se ovan i punkt 9 skäl 14 och 15 i direktiv 2009/140..

22 Av de olika språkversioner som jag har granskat framgår att det är verkan av den nationella regleringsmyndighetens beslut som kvarstår, snarare än dess giltighet. Det framgår uttryckligen av den portugisiska versionen (Na pendência do recurso, a decisão da autoridade reguladora nacional mantém-se eficaz) och i liknande ordalag av den tyska (Bis zum Abschluss eines Beschwerdeverfahrens bleibt die Entscheidung der nationalen Regulierungsbehörde wirksam), den engelska (Pending the outcome of the appeal, the decision of the national regulatory authority shall stand), den franska (Dans l’attente de l’issue de la procédure, la décision de l’autorité réglementaire nationale est maintenue) eller den italienska (In attesa dell’esito del ricorso, resta in vigore la decisione dell’autorità nazionale di regolamentazione) (ingen kursivering i originalen). I den spanska versionen står det emellertid att den nationella regleringsmyndighetens beslut seguirá siendo válida, vilket inte överensstämmer med de övriga språkversionerna, eftersom den på ett felaktigt sätt likställer två olika juridiska kategorier som giltigheten av ett beslut och dess verkan.

23 Denna befogenhet för EU-domstolen, i mål som avser direkt talan, har förts in i unionens primärrätt: i artikel 264 FEUF föreskrivs att ,om talan är välgrundad, ska Europeiska unionens domstol förklara den berörda rättsakten ogiltig. Domstolen ska dock, om den anser det nödvändigt, ange vilka verkningar av den ogiltigförklarade akten som ska betraktas som bestående.

24 I synnerhet om det rör sig om rättsakter av normativ karaktär.

25 Så är även fallet med unionsrätten. Domstolen har sedan domen av den 8 april 1976, Defrenne ( 43/75, EU:C:1976:56) uttalat sig vid olika tillfällen om begränsningen av rättsverkningarna i tiden av dess domar och avsett att förena de krav som följer av rättssäkerhetsprincipen med de krav som i princip hänför sig till en nationell bestämmelses oförenlighet med gemenskapsrätten. Se generaladvokat Ruiz Jarabo Colomers förslag till avgörande i målet Edis ( C‑231/96, EU:C:1998:134), punkt 15 och följande punkter.

26 Så här uttryckte sig domstolen i dom av den 16 juli 1992, Legros m.fl. ( C‑163/90, EU:C:1992:326), punkt 30: Det bör framhållas att domstolen endast i undantagsfall kan se sig föranlåten att med tillämpning av en allmän princip om rättssäkerhet som är förankrad i gemenskapsrätten begränsa möjligheten för alla berörda att åberopa en av domstolen tolkad bestämmelse för att få en förnyad prövning av rättsförhållanden som ingåtts i god tro. ... Vid avgörandet av om det finns anledning eller ej att begränsa en doms verkningar i tiden, måste beaktas att även om de praktiska följderna av varje domstolsavgörande noggrant måste övervägas får det dock inte gå så långt att den rättsliga objektiviteten får vika och den framtida rättstillämpningen äventyras av det enda skälet att ett domstolsavgörande kan få retroaktiv verkan.

27 Ett exempel är Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (EUT 2007, L 335, s. 31). Där medges (skäl 22 och artikel 2d och 2e) att vid avtal som i princip borde förklaras ogiltiga på grund av att de är rättsstridiga, får det oberoende prövningsorganet välja om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse att erkänna några eller alla dess verkningar i tiden, det vill säga att verkningarna av avtalet ska bestå, samtidigt som sanktioner och skadestånd får föreskrivas.

28 Meningsskiljaktigheterna handlar i synnerhet om samspelet mellan de civilprocessrättsliga bestämmelserna (artikel 47963 och 47964, samt artikel 365.1) och bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (artikel 145.1), vid en dom om ogiltigförklaring av ett myndighetsbeslut, när det är nödvändigt att meddela ett annat beslut i det förstnämndas ställe och ett nytt förfarande behöver inledas för detta. De är inte heller överens om vilka konsekvenser en ogiltigförklaring av 2008 års MTR-beslut får för genomförandebeslutet eller för de skäl som var avgörande för ogiltigförklaringen av det förstnämnda beslutet (vilka avsåg såväl det formella felet att inget samrådsförfarande hade genomförts, som den felaktiga användningen av den undantagsmekanism som föreskrivs i den polska lagen om telekommunikation, samt avsaknaden av rättslig grund när 2008 års MTR-beslut väl har ogiltigförklarats). UKE har slutligen infört en ytterligare faktor som inte anges som relevant i beslutet att begära förhandsavgörande, nämligen det nya SPM-beslutet som fattades efter genomförandebeslutet.

29 Hänvisningen till ärendet i sak förhindrar inte på något sätt att överklagandeinstansens prövning endast rör de formfel som är avgörande för ogiltigförklaringen av beslutet och inte behöver gå längre än så. Om man då beslutet förbereddes inte har iakttagit de förfaranden som krävs, kan detta fel vara tillräckligt för att ogiltigförklara beslutet.