Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 27 oktober 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Tre sökandeföretag Stichting Allee Wonen, Stichting WoonInvest (mål C‑414/15 P) och Stichting Havensteder (mål C‑415/15 P), har dragit tillbaka sina överklaganden.

3 T‑202/10 RENV, ej publicerad, EU:T:2015:287.

4 T‑203/10 RENV, ej publicerad, EU:T:2015:286.

5 Rådets förordning av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [87 EG] (EGT L 83, 1999, s. 1). Rådets nya förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 [FEUF] (EUT L 248, 2015, s. 9) som inte är tidsmässigt tillämplig i förevarande mål innehåller motsvarande bestämmelser (artiklarna 21–23).

6 Den 30 augusti 2010 antog kommissionen beslut K(2010) 5841 slutlig om statligt stöd E 2/2005 om ändring av punkterna 22–24 i det omtvistade beslutet på så sätt att det var omöjligt att dra slutsatsen att åtgärden avseende rätten att ta lån av Bank Nederlandse Gemeenten (Banken nederländska kommuner) uppfyllde samtliga kriterier för en stödordning.

7 T‑202/10, ej publicerad, EU:T:2011:765.

8 T‑203/10, ej publicerad, EU:T:2011:766.

9 C‑132/12 P, EU:C:2014:100.

10 C‑133/12 P, EU:C:2014:105.

11 Dom av den 11 mars 2009, TF1/kommissionen ( T‑354/05, EU:T:2009:66, punkterna 188 och 189).

12 Tribunalen har konstaterat att talan inte kan väckas mot ett sådant förslag. Se dom av den 22 oktober 1996, Salt Union/kommissionen ( T‑330/94, EU:T:1996:154, punkt 35), och beslut av den 14 maj 2009, US Steel Košice/kommissionen (T‑22/07, ej publicerad, punkt 55).

13 Dom av den 11 mars 2009 ( T‑354/05, EU:T:2009:66, punkter 60–81, och särskilt punkterna 69–70).

14 Dom av den 27 februari 2014 ( C‑132/12 P, EU:C:2014:100, punkterna 72–74).

15 Dom av den 27 februari 2014 ( C‑133/12 P, EU:C:2014:105, punkterna 59–61).

16 Se ovan punkterna 28–30 i förevarande förslag till avgörande.

17 Inom ramen för målen C‑132/12 P och C‑133/12 P.

18 Enligt tribunalens rättspraxis som föregick antagandet av förordning nr 659/1999 ska kommissionen ta intiativ i detta avseende, vilket innebär att en konkurrent till en mottagare av stöd inom ramen för en befintlig ordning inte kan bestrida kommissionens beslut att inte inleda förfarandet. Se dom av den 22 oktober 1996, Salt Union/kommissionen ( T‑330/94, EU:T:1996:154, punkterna 35 och 37).

19 Se dom av de 11 november 1981, IBM/kommissionen ( 60/81, EU:C:1981:264, punkt 12), dom av den 13 oktober 2011, Deutsche Post och Tyskland/kommissionen ( C‑463/10 P och C‑475/10 P, EU:C:2011:656), och generaladvokaten Bots förslag till avgörande i de förenade målen (C‑463/10 P och C‑475/10 P, EU:C:2011:445, punkt 76).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 november 2014, Italien/kommissionen, C‑385/13 P, ej publicerad, EU:C:2014:2350, punkt 116), och dom av den 11 juni 2015, Laboratoires CTRS/kommissionen ( T‑452/14, ej publicerad, EU:T:2015:373, punkt 60). Se även mitt förslag till avgörande i målet Evonik Degussa/kommissionen ( C‑162/15 P, EU:C:2016:587, punkt 79).

21 Beslutet att inleda ett formellt granskningsförfarande kan utgöra en rättsakt mot vilken talan kan väckas enligt artikel 263 FEUF om detta för med sig slutgiltiga rättsverkningar som inte kan ändras i efterhand, även om de bedömningar som gjorts däri inte kan anses som slutgiltiga. Se dom av den 9 oktober 2001, Italien/kommissionen ( C‑400/99, EU:C:2001:528, punkterna 62 och 69), och dom av den 23 oktober 2002, Diputación Foral de Guipúzcoa m.fl./kommissionen ( T‑269/99, T‑271/99 och T‑272/99, EU:T:2002:258, punkterna 38–40).

22 Om unionsdomstolen gjorde en fullständig prövning så skulle den fatta beslut i frågor som enbart var föremål för en preliminär bedömning av kommissionen till vilka kommissionen inte hade skyldighet att ta ställning slutligt, eftersom bedömningen inte bestritts. Se, i samband med en talan mot ett beslut om att inleda ett formellt granskningsförfarande, dom av den 23 oktober 2002, Diputación Foral de Guipúzcoa m.fl./kommissionen ( T‑269/99, T‑271/99 och T‑272/99, EU:T:2002:258, punkterna 48 och 49). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 9 oktober 2001, Italien/kommissionen ( C‑400/99, EU:C:2001:528, punkterna 48 och 54).

23 Se, bland annat, dom av den 24 maj 2007, Maatschap Schonewille-Prins ( C‑45/05, EU:C:2007:296, punkt 45).

24 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).

25 Dom av den 29 juni 2010, kommissionen/Alrosa ( C‑441/07 P, EU:C:2010:377, punkterna 38–42). Tribunalen följde ett liknande resonemang och slog fast att proportionalitetsprincipen ska tillämpas på olika sätt i samband med beslut i vilka ett stöd fastställs vara förenligt med den inre marknaden på vissa villkor beroende på om villkoren har uppställts av kommissionen eller framgår av de åtaganden som medlemsstaten frivilligt gjort. Se dom av den 8 april 2014, ABN Amro Group/kommissionen ( T‑319/11, EU:T:2014:186, punkterna 72–82), dom av den 17 juli 2014, Westfälisch-Lippischer Sparkassen- och Giroverband/kommissionen ( T‑457/09, EU:T:2014:683, punkterna 347–351), och dom av den 12 november 2015, HSH Investment Holdings Coinvest-C och HSH Investment Holdings FSO/kommissionen ( T‑499/12, EU:T:2015:840, punkterna 108–113).

26 Dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen ( C‑132/12 P, EU:C:2014:100, punkt 72), och dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonlinie m.fl./kommissionen ( C‑133/12 P, EU:C:2014:105, punkt 59).