Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 11 maj 2017

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EGT L 204, 1998, s. 37), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 (EGT L 217, 1998, s. 18) (nedan kallat direktiv 98/34). Direktiv 98/34 upphörde att gälla den 7 oktober 2015, i kraft av artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 2015, s. 1), men det är av tidsmässiga skäl ändå tillämpligt på de faktiska omständigheterna i det nationella målet. För övrigt är lydelsen av artikel 1.1 b i direktiv 2015/1535 väsentligen identisk med lydelsen av artikel 1.2 i direktiv 98/34.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (Direktiv om elektronisk handel) (EGT L 178, 2000, s. 1).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36).

5 Att jag här använder termen plattform som beteckning på det system varigenom förare och passagerare sammanförs och transporttjänster bokas får inte föranleda någon slutsats om nämnda plattforms art. I synnerhet innebär min användning av denna term inte att det skulle vara fråga enbart om en förmedlingstjänst; Uber är nämligen – som jag kommer att redogöra för i det följande – inte enbart en mellanhand.

6 Se, utöver de upplysningar som har lämnats av svaranden i det nationella målet, Noto La Diega, G., Uber law and awareness by design. An empirical study on online platforms and dehumanised negotiations, European Journal of Consumer Law, 2015/2, s. 383–413, särskilt s. 407.

7 Se artikel 90 FEUF jämförd med artikel 58.1 FEUF.

8 Artikel 1.2 andra stycket andra strecksatsen i direktiv 98/34. Min kursivering.

9 Artiklarna 2 h och 3.2 i direktiv 2000/31.

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 december 2010, Ker‑Optika ( C‑108/09, EU:C:2010:725, punkterna 29 och 30).

11 Dom av den 2 december 2010 ( C‑108/09, EU:C:2010:725, punkterna 22 och 28).

12 Det finns redan en omfattande doktrin som behandlar Ubers funktionssätt. Se, bland annat, Noto La Diega, G., anfört arbete, Rogers, B., The Social Cost of Uber, The University of Chicago Law Review Dialogue, 82/2015, s. 85–102, Gamet, L., UberPop (†), Droit social, 2015, s. 929, och Prassl, J., & Risak, M., Uber, Taskrabbit, and Co.: Platforms as Employers? Rethinking the Legal Analysis of Crowdwork, Comparative Labor Law & Policy Journal, volym 37 (2016), s. 619–651. Uppgifter om de faktiska omständigheterna kring Ubers funktionssätt kan även hämtas ur avgöranden meddelade av medlemsstaternas nationella domstolar; se, bland annat, dom av den 28 oktober 2016 meddelad av London Employment Tribunal i målet Aslam, Farrar and Others v. Uber (mål 2202551/2015), avgörande nr 15/2017 av den 23 januari 2017 meddelat av Audiencia Provincial de Madrid i ett mål mellan Uber och Asociación Madrileña del Taxi och beslut av den 2 juli 2015 meddelat av Tribunale Ordinario di Milano (målen 35445/2015 och 36491/2015).

13 På tal om begreppet delningsekonomi, se bland annat Hatzopoulos, V., & Roma, S., Caring for Sharing? The Collaborative Economy under EU Law, Common Market Law Review, nr 54, 2017, s. 81–128, särskilt s. 84 och följande sidor. Kommissionen har föreslagit en definition av detta begrepp i sitt meddelande Europeisk agenda för delningsekonomin (COM(2016) 356 final, s. 3), men den definitionen är så vid att det är tvivelaktigt huruvida den kan användas för att särskilja en tillräckligt väl avgränsad verksamhetstyp som förtjänar en särskild rättslig behandling.

14 Samåkning innebär att flera personer åker tillsammans till en destination som bestäms av föraren och inte av passageraren, varvid föraren på sin höjd erhåller ersättning för en del av kostnaderna för resan. Eftersom onlineapplikationer har gjort det lättare för förare och potentiella passagerare att komma i kontakt med varandra, kan det sägas röra sig om Liftning 2.0, men det är i alla händelser inte fråga om en verksamhet som bedrivs i vinstsyfte.

15 Uber har förnekat att man ställer fordon till förfogande för förare, men genom sin tjänst Ubermarketplace fungerar Uber som mellanhand mellan förare och företag som hyr eller leasar ut fordon.

16 Härvidlag är det emellertid oklart huruvida det rör sig om krav som är tillämpliga på fordon som ska användas för passagerartransport mot ersättning eller endast om de formaliteter som gäller för fordon som ska användas privat.

17 Se punkt 18 i den dom från London Employment Tribunal som nämns i fotnot 12.

18 Det stora antalet förare gör det möjligt att uppnå det förväntade resultatet utan behov av direkt och individuell kontroll, medan det stora antalet passagerare garanterar en effektiv och förhållandevis objektiv kontroll av förarnas beteende, vilket medför att plattformen inte själv behöver ombesörja den uppgiften.

19 Här diskuterar jag inte hur det rättsliga förhållandet mellan Uber och dess förare ska kvalificeras; den aspekten är att hänföra till nationell rätt.

20 Se, bland annat, den dom från London Employment Tribunal som nämns i fotnot 12.

21 Eller en liknande plattform. Den modell som Uber använder sig av har ända sedan den skapades blivit föremål för försök att kopiera den, men kopiorna har inte blivit lika allmänt kända som originalet.

22 Att vissa plattformar ingår avtal med hotell där hotellen utfäster sig att inte i andra sammanhang erbjuda förmånligare priser än vad de erbjuder på den berörda plattformen påverkar inte denna bedömning. Detta innebär nämligen inte att plattformen fastställer priset för tjänsterna, utan vad som är i fråga är ett åtagande om den prismässiga behandlingen av olika affärspartner. För övrigt har sådana avtalsvillkor ifrågasatts av konkurrensmyndigheterna i flera medlemsstater, vilket har resulterat i att det har inrättats en europeisk arbetsgrupp under kommissionens överinseende för frågor som rör plattformar för bokning via internet.

23 Att konkurrenter använder samma algoritm för att beräkna priser är exempelvis inte i sig lagstridigt, men när plattformens inflytande ökar skulle det kunna väcka farhågor om hub‑and‑spoke conspiracy. Se, på tal om eventuella problem med Ubers modell från konkurrensrättslig synpunkt, Hatzopoulos, V., & Roma, S., anfört arbete, s. 110 och 120, och Ezrachi, A., & Stucke, M. E., Artificial Intelligence & Collusion: When Computers Inhibit Competition, CCLP Working Paper 40, Oxford 2015, s. 14. Se även dom av den 22 oktober 2015, AC‑Treuhand/kommissionen ( C‑194/14 P, EU:C:2015:717), och dom av den 21 januari 2016, Eturas m.fl. ( C‑74/14, EU:C:2016:42, punkterna 27 och 28 samt där angiven rättspraxis), samt mitt förslag till avgörande i det sistnämnda målet (C‑74/14, EU:C:2015:493).

24 Jag vill härvidlag påpeka att tjänsten UberPop enligt de uppgifter som jag förfogar över har förbjudits i Nederländerna, den medlemsstat där bolaget Uber BV är etablerat, genom dom av den 8 december 2014 meddelad av College van Beroep voor het bedrijfsleven (AWB 14/726, ECLI:NL:CBB:2014:450). Se Hatzopoulos, V. & Roma, S., anfört arbete, s. 91.

25 Se artikel 3.1 och 3.2 i direktiv 2000/31.

26 Bland annat applikationen Greyball, som gör det möjligt att undvika myndighetskontroller. Se Uber Uses Tech to Deceive Authorities Worldwide, The New York Times, den 4 mars 2017.

27 Dom av den 15 oktober 2015 ( C‑168/14, EU:C:2015:685).

28 Se, bland annat, de nationella avgöranden som nämns i fotnot 12 i detta förslag till avgörande.

29 Se mina kommentarer i denna fråga i punkt 9 i detta förslag till avgörande.

30 Jag erinrar om att det nationella målet inte rör applikationen Ubers funktionssätt som sådant utan tillhandahållandet av tjänsten UberPop i staden Barcelona.

31 Se, bland annat, punkterna 43–53 i detta förslag till avgörande.

32 Se artikel 3.2 i direktiv 2000/31 jämförd med artikel 2 h ii tredje strecksatsen i samma direktiv. Den förstnämnda bestämmelsen bekräftas också av skäl 18 i nämnda direktiv.